Matte. och hundarna tog i onsdags en promenad runt kvarteret. En promenad som sedan tidigare inneburit ev viss osäkerhetsfaktor efter det att Argschäfern bestämde sig för att göra processen kort med de tre tikar som inkräktade på hennes revir - vägen nedanför berget där hon höll koll från verandan! Modji, fem månader, med mor och mormor anfölls. Matte lyckades medelst sparkar undvika skador. Sedan dess har Schäfern ljudligt signalerat varenda passage av reviret med högljudda skall! INGEN får passera utan att hennes skall ekar över berget. Men grinden till verandan har hållits stängd sedan tjurrusningen ner till Lapskflocken.
Ett nytt orosmoment har dykt upp denna sommar. En kille bygger hus i sällskap av en fredlig Bulldogg, som sagts kuta ut på vägen för att hälsa på alla. Vilket inte alla, vare sig två eller fyrbenta uppskattar. För någon vecka sedan överraskade den Matte med hundar när den rusade ut framför Lapskflocken och inte kallades in av sin ägare. Den fick stå där mitt på vägen och stirra ut de tre Lapska som blev förbannade. Matte kom ingenstans och måste be hundägaren flytta på sin hund. Vilket han motvilligt gjorde under diverse otrevligt tjatter.
Nu var det dags igen. Matte kom nu från andra hållet för att ha friare sikt fram mot bygget med sina två väktare. De tre Lapska hölls i mycket korta och strama koppel och Matte traskade på. Upptäckte Bullhussen halvt inkrupen under motorhuven på en bil på vägen och Bullen syntes inte till. Matte passerade bilen med sina hundar och hälsade på Bullhussen när han lyfte upp skallen från motorrummet. Han svarade muttrande och plötsligt bara fanns Bullen där på vägen igen! Från ingenstans stod den och blockerade vägen! Vilket naturligtvis de tre stramt kopplade Lapska hade åsikter om. Matte valde att ignorera både hund och husse och knatade på med sina hundar. Men bullen utnyttjade att de Lapska var stramt kopplade och hängde på med nosen upptryckt i de tre Lapska rumporna!!! Ingen reaktion från Bullhussen. Varpå Matte stannade upp och ropade åt honom att hämta hem sin hund. Där gick proppen....
"Det är ju det jag gööööör!" Brölade hussen, inte helt olik sin hund till utseendet. Varpå han masade sig fram och tog tag i Bullens halsband och släpade den tillbaka mot bilen och huset. Skrikande något ohörbart åt Matte som fortsatt promenaden. Matte förklarade sig inte ha hört och frågade vad han sagt. Varpå nästa utbrott kom: "Skaffa hörapparaaaaat!!!" "Det har jag redan replikerade Matte" och kunde nu inte missa vad Bullhussen ville: "Gå DRESSYYYYRKURS MED DINA HUNDAR!!!!" Vansinnesvrålade mannen och fortsatte: "JAG VEEET ATT MIN HUND INTE SKALL VARA UTE PÅ VÄGEN!"
Kan denne hundägare vara riktigt navlad? Han uppmanar Matte, med en vansinnigs vrålande ilska, att gå dressyrkurs med sina hundar för att han själv inte kan hålla ordning på sin hund. ?
Är han en ångestbitare månne? Hur många har bett honom hålla hunden från vägen? Är han kapabel till mer än verbala attacker?
Husse tog hundarna och gick runt kvarteret dagen efter, i går torsdag. Bullen rusade ut på vägen, Aili hade åsikter om detta. Násti och Modji hade insett att hunden bara var ohyfsad och inte farlig. Höll tyst. Bullhussen kom ut från huset och bad tusen gånger om ursäkt, samt röt i mot hunden denna gång. Uppenbarligen är den inte döv, vilket Matte trodde, eftersom Bullhussen tidigare inte sagt ett ord till den, bara släpat hem den i halsbandet.
Det skall uppenbarligen till en Lapskhusse för att fronta en Bullhusse. Gamla tanter som inte hör trots hörapparat är det fritt fram att ge sig på. Trist. För många är uppenbarligen en kärring på 67 lovligt byte att tilltala och behandla hur som helst. Värdelös. Hur blir det efter 70? Sådant här är inte kul. Bullhussen är en betydligt yngre man som uppenbarligen inte mår så bra och som Matte inte borde bry sig om. Men Matte vill kunna gå på hundpromenad hemomkring utan att bli oförskämt tilltalad när hon vänligt hälsar på en nytillkommen granne. Som inte kan hålla reda på sin hund.
Detta område håller på att genomgå en tråkig förändring. När Husse och Matte flyttade hit hälsade alla på varandra, vare sig man kände varandra eller inte. Snart tolv år senare besvaras hälsningar med förvånade miner och inget hälsande tillbaka, samt bilister som kör i minst 50 på mycket smala 30-vägar utan att sakta in vid möten med vare sig bilister eller än värre fotgängare och cyklister. En generationsväxling och förvandling från fritidsområde till villaområde. Vad gjorde Husses och Mattes generation fel, som skapade denna hänsynslösa egotrippade attityd?
Suckar en gammal hundägarkärring som undrar vart empatin tog vägen i vardagen. Men en flyktingkatastrof kanske visar att den finns där trots allt när det gäller. I lite större sammanhang.