Måndagen blev en lite slitig dag för hundarna. På förmiddagen tog Matte med dem på en långpromenad i området. Matte på hjul och hundarna springande bredvid i promenadtempo. Rask promenad. Hundarna "småtravade"-Násti och Modji eller gick med långa steg-Aili. När Aili gått sina 45 minuter koppelpromenad fick hon åka med Matte. Som försöker följa regeln om 5 minuters koppelpromenad per månad i ålder. Men först fick Aili sträcka ut med de andra hundarna och springa i full fart nerför en backe. Resten av vägen hem fick Aili alltså skjuts och Násti och Modji fick motionsspringa så som när Matte kunde cykla med dem. På en tomt finns ett vildsvin i naturlig storlek och färg uppe på en bergknalle över vägen. När Modji första gången fick se den stannade hon och reste ragg. Nu fick Aili se den och såg mest förvånad ut. Tittade och tittade. Ingen ragg. Kollade lite bakåt när hon traskade vidare. Man vet ju aldrig...
Efter ett år då Násti opererades flera gånger och Modji var dräktig två gånger men bara fick en valpkull känns det som om hundarna äntligen är på banan igen. Konditionsmässigt. De var på väg när Mattes handikapp satte stopp för det. Men med promenadskotern har det problemet eliminerats. Nu sprang hundarna fint och var inte anfådda efteråt. Modji har fortfarande inte gått upp i vikt som en följd av kastreringen.
Hundarna tog sedan igen sig och sov gott utspridda i solen på gårdstunet. Djupt och länge. Aili flyttade sig upp på glasverandan för mer lugn och ro när hennes mor och mormor vid ett tillfälle gav hals mot någon hund som passerade på vägen. Vilken även Cockergrannarna ansåg lämplig att skälla ut. Aili kröp in under bordet för avskildhet, i stället för att ta del av utskällningen.
Just som Husse och Matte gått in för att göra middag och ge hundarna mat, kom ett larm om ett nödsök bara några få mil hemifrån. Matte kände till området och letade fram en stor och detaljerad karta över kommunen. En snabbmiddag fixades med micrad lax med lite tillbehör på några få minuter. Hundarna fick sin mat. Utrustningen packades och iväg for hela familjen. Även Matte. Som ansåg sig kunna göra nytta genom att känna till området och genom att kunna finnas vid bilen för att möjliggöra för Husse att jobba med två hundar. Det känns inte bra att lämna bilen med en hund i på en enslig plats i många timmar och att ha två hundar till förfogande att arbeta med är en tillgång. Matte kunde vara "karantänsvakt".
Nu hade polisen tydliga indikationer från en specifik plats och söket utgick från en stor parkering. Där fanns ledningscentralen och där fick bilen bli kvar hela kvällen. Men sådant vet man aldrig innan. Husse började med att jobba med Modji i ganska svår terräng med mycket snår och vass. Modji jobbade kopplad, men måste då och då kopplas loss för att komma vidare. Skallgångsgrupper organiserades och skickades ut. Mattes karta studerades och sökområdet kunde utvidgas. Ytterligare några hundförare deltog i söket med sina tjänstehundar och säkrare. Husse bytte hund och jobbade vidare med Násti. De gick mot lättframkomligare terräng tillsammans med säkraren. En av hundförarna låg lite före i det området och kontaktades av en grupp ungdomar som hittat en man som de var bekymrade över. De ropade på hundföraren och bad om hjälp när de fick se reflexvästarna. Mannen var den försvunne. Vid liv, men i väldigt dåligt skick. Kvällen var kall med bara sju grader och en natt utomhus hade kunnat sluta tragiskt för honom.
I onsdags kallades familjen ut på ett nödsök på andra sidan Stockholm. Då kunde ingen hjälp erbjudas då familjen var på träning och inte skulle hinna fram i tid. Måste hem för rätt klädsel och utrustning först. I söndags kom ett nytt larm om nödsök och då inte alls långt borta. Men familjen hade gäster och kunde inte ge sig iväg omedelbart. När Husse senare skulle ge sig iväg och kollade läget, var personen just återfunnen vid liv av en skallgångspatrull. Även onsdagens sök fick ett lyckligt slut. På bara några dagar har MPS i Stockholm bidragit till att tre försvunna personer hittats vid liv. Alla kan inte ställa upp och söka alltid. Alla har sina liv som styr på olika sätt. Detta är en frivilligverksamhet. Men om Lapskfamiljen kan hjälpa till med sina hundar så gör den gärna det.
Vad gjorde Aili denna kväll? Jo hon miljötränade. Matte lät Aili vara med i ledningscentralen hela kvällen. Folk och hundar kom och gick. En del människor ville hälsa och prata hund/räddningshund. Även Lapsk Vallhund! Här fanns ju tre stycken. Allt fler människor anlände och skallgångsgrupper bildades. Det pratades i radioapparater och kring Aili var det endera full rulle eller väldigt tyst och lugnt när alla gett sig iväg ut på sök. Passivitetsträning! Nyttigt och viktigt!!!!! Tyvärr så bortglömt av många. Hunden skalll kunna vistas stilla och tyst i väntan länge! Mycket länge många gånger. Gilla läget och koppla av. Sova. I denna svåra konst tränas familjens hundar redan på knyttstadiet. Mitt i detta myller kunde Matte sätta Aili på ett kvarkommando och fota henne. Aili uppträdde mycket vuxet och balanserat hela kvällen. Försökte dock sitta i knä på en person som vilade på en avgränsning på parkeringen och pratade lite med Aili. En mycket tillgänglig och kärvänlig hund. Knähunden nummer ett.
Hem kom familjen lagom till midnatt och stupade i säng hela gänget. Hundarna hade väldigt bråttom att lägga sig och få sitt kvällsgodis när de kom innanför dörren.