Lördag.
Stormen Alfridas framfart i Roslagen vid Nyår har gett många en massa extre arbete. På väg ut till Torpet ligger träd ännu som plockepinn längs vägen. Rotvältor och träd huller om buller och på ett ställe har en gata öppnats genom skogen, där stormen drog fram. På många ställen har man passat på och gjort kalhyggen och på andra ställen har något arbete ännu inte påbörjats. Stora timmervältor har vuxit upp här och där samtidigt. Lapskflocken klarade sig undan skador och fick lite extra arbete som betyder ved för uppvärmning av stugan nästkommande vinter. En knäckt grantopp är omhändertagen och samtidigt togs tre granar stående inpå lillstugeknuten ner. Tidigare har Husse kapat upp och staplat det mesta av veden och Matte har släpat granris och byggt högar, timme efter timme. Tacksam för fungerande ben! Nu skulle ett lass med stora vedkubbar hämtas hem för torkning och klyvning. Några lass till lär det bli. Kubbarna är tunga och för mycket kan inte lastas åt gången.
Hundarna släpptes ut på tomten, dörrarna till stugorna ställdes upp för genomvädring och för att hundarna skulle ha tillgång till dem. Där var det samma temperatur som ute, sex grader, lite sol hade varit välkommet. Medan Husse och Matte satte igång med sitt ägnade hundarna sig åt sitt. De patrullerade av tomten längs staketet och stannade då och då och vittrade ut mot hygget och upp mot berget. I terrängen, så och på den egna tomten finns jätteblock och andra stora stenar. På dessa älskar hundarna att sitta och spana efter intressanta vittringar som kommer med vinden.
Klicka för större bilder.
Så småningom var det fikadags och just då skymtade solen mellan skyarna! En liten aning varmare blev det för en stund. Helt vindstilla var det och alltså inte så oävet att sitta ner utomhus med kaffe, knäckemacka med kaviar/räkost och sist varsitt kex som övervintrat i plåtburken. Men eftersmaken av kexet var källare och måste bort med en klick räkost! Hundarna hade snabbt uppmärksammat fikastunden på lillstugealtanen och när det knastrar av tuggat knäckebröd, vet de att här finns det troligtvis smulor att städa bort.
Någon lång sittstund blev det inte, då solen åter skymdes och kylan kändes över ryggen. Husse greppade motorsågen och Matte byggde ut rishögen i sidled. Nådde inte längre upp på toppen, trots sats och sving med tunga och blöta grangrenar.
Avslutningsvis gick Matte en inspektionsrunda kring tomten följd av hundarna. Blåbären står i knopp, många plantor torkade i backen sistlidna sommar. Hasselsnåren står i knopp och det stora körsbärsträdet har långt kvar till blom. De så olyckligt beskurna syrénerna verkar i stort sett ha klarat sig, trots att det blev en extremt varm och torr sommar. Matte klippte ner de högväxta och taniga buskarna när blomningen avslutats, ovetande om vad som komma skulle. Björkarna hade just fått musöron och lyste limegröna mot den mörka fonden av granar i skogen. Innan motorsågan packades in i bilen kapades den i stort sett avlidna, grårisiga rosentrybusken ner för föryngring. Där fanns färska skott som gav hopp om liv. I grinden vände sig Matte om och njöt en sista gång av den fina forsythian som var översållad av gula blommor. Här hade föryngring och beskärning efter ett tidigare vildvuxet och snedvuxet liv äntligen gett resultat. När den blommat över tar häggen och ligustern vid.
Hej då Torpet! Vi är snart tillbaka! Modji tyckte att hon kunde bli kvar till dess. Där hon satt som en väktare mitt på gårdstunet. Med full koll mot både grinden och skogen. Väktaren Modji beter sig likadant vid flockens båda revir. Hon har svårt att lämna, släppa kontrollen över omgivningen. Fan vet vad som kan hända om hon inte är där och vaktar! Åk ni så vaktar jag! Att läsa av Modji i dessa lägen är lätt.
