Söndag.
En fin dag hemma i trädgården avslutades i en mardröm.
Matte tog sina hundar på en tidig kvällspromenad i området. Matte valde att gå samma runda som vanligt, där det finns en idealtid och sträckan leder över ett berg med backe upp och backe ner. En bra sträcka där hundarna får gå lite långsammare i början för uppvärmning och för att kunna nosa runt och gå på toaletten.
När Matte nyss svängt in på en raksträcka och satt fart hände det som bara inte fick hända. Ett kompakt muskelpaket kom utfarande från en tomt, med vidöppen käft bred som skallen och attackerade Dima och Aili; vars koppel Matte nyss kortat in vid ett bilmöte. Matte vrålade rakt ut. Arg och rädd. Hoppandes att någon i huset skulle höra.
Tre hundar, intrasslade i två rätt korta koppel inpå Mattes ben var inte direkt leksugna. Aili reagerade med att försvara sig och flocken. Slagsmålet var ett faktum och just då anlände ägaren och kastade sig över den lågställda hunden, som bestod av en massiv kropp med en massiv skalle med en väldigt bred käft. Hans ägare drog i de koppel som Matte höll i för att få loss sin hund som var intrasslad. Men alla tre hundarna var väldigt intrasslade och i stället för att få loss sin egen hund slet han Ailis koppel ur händerna på Matte. Som fann sig snabbt och satte foten på kopplet på marken, för att inte Aili skulle dra därifrån i panik.
Matte stod nu med Aili och Dima samt en okänd hund med husse mycket tätt inpå sig. Samt en valp av någon Schäferliknande sort, som hängde med sin kaxiga muskelknutte till storebrorsa ut på vägen. Det visade sig att muskelknuttehunden oskadliggjort sig själv rätt snabbt som tur var. Dimas koppel satt som en hårt åtdragen snara i hans ljumskar, där han stod med rumpan mot Matte. Hans egen husse drog nu allt vad han kunde i Dimas koppel för att få loss hunden, som med ett hårt åtdraget koppel i ljumskarna stod helt stilla. Han kunde inte göra så mycket annat. Slagsmålet upphörde lika plötsligt som det startat. Ibland skall man ha tur.
Hundägaren, lutande sig över sin egen hund, bad om ursäkt. Frågade inte alls hur det gått med Mattes hundar. Eller Matte. Så snart muskelknutten var loss lyfte ägaren upp den och Matte tog sin hundar och fortsatte omedelbart sin hundpromenad med raska steg. Allt för att Aili och Dima skulle få känslan av att ingenting hänt och att de vunnit matchen. Ingen hund visade smärta. Först ett gott stycke senare stannade Matte upp när hundarna ville nosa och undersökte dem noga. Då visade Aili hur påverkad hon blivit, genom att morra mot Dima och spänningen gick att ta på. Han knuffades undan av Matte. Aili taggade ner. Dima var blöt och tilltuffsad över ryggen och kring halsen, men inga sår kunde hittas som tur var. Matte fortsatte sin promenad som planerat och fort gick det. En fysisk urladdning behövde alla tre.
Väl hemma igen satte Dima igång en jaktlek med Aili. Båda två visade tydligt att nu ville de leka och ha roligt och ingen av dem visade på något sätt att de skadats vid överfallet. Aili kanske tänkte att hon fixade muskelpaketet. Försvarade sin flock. Dima kanske tyckte att det hela var bara konstigt och knasigt men allt gick ju bra. Matte tog en whisky och var djupt tacksam för att muskelknutten fick kopplet hårt åtdraget i ljumskarna bakåt!