Hela förmiddagen blåste det en kraftig och mycket kall vind. Vimpeln stod rätt ut från flaggstången och träden runt huset gungade rejält. Det var inget väder som lockade Matte och hundarna att gå ut! Eftersom solsken var utlovat till eftermiddagen, fick hundarna slappa inne efter en morgonrastning.
Men på tidiga eftermiddagen dök den efterlängtade solen upp. Vinden kändes med ens uthärdlig, även om den inte avtagit i styrka. Valparna sover nu längre sammanhängande stunder mellan måltiderna, vilket ger Násti en chans att komma ut och röra på sig. Matte tog med alla hundarna och hade planerat att gå "Nilssonrundan". Mätta och belåtna låg valparna i en hög och värmde varandra. Med ihärdig eldning var det 21 grader i sovrummet, så en stund utan sin mamma skulle inte vara några problem.
Till en början så gick det ganska bra att gå i skogen på den tilltrampade stigen. Men på vissa ställen bar det igenom en aning. Några dagar med dagsmeja och tö har satt sina spår i snön. Men sedan blev det vissa problem att ta sig ut ur skogen! Den enda möjliga vägen har tidigare varit via Nilssons skottade gång till huset från vägen. Nu har den snöat och drivit igen totalt. Ingen har varit där på länge. Snödjupet räcker upp över Mattes knän och det rör sig då om relativt hårt ihoppackad snö. Drivbildning har gjort snödjupet ännu större bitvis, när man kommer ut ur skogen. Matte kämpade sig fram ett steg i taget, över en öppen äng ut mot vägen. Men rätt som det var tog det tvärstopp. Även hundarna hade det kämpigt i Mattes djupa fotspår. Ytan på snön bar inte så här fram på dagen. Tanken på de övergivna valparna fick Matte att kämpa vidare. Men vänsterbenet satt fast! Upp på halva låret! Till slut fick Matte lägga sig framstupa i snön och lirka upp benet ur den kompakta, sammanpressade snön. Att sedan resa sig gick inte, när inget stöd gavs för händerna. Armarna sjönk ju ner till axlarna... Det enda sätt som Matte lyckades förflytta sig på, var krypande/ ålande! Sista hindret var en bred, hög och kompakt plogvall. Den ålade sig Matte över och kom ner på vägen med huvudet först.
Tre saker är Matte mycket tacksam för: Att det gick att komma loss överhuvudtaget, så att valparna inte blev totalt övergivna. Att ingen såg när Matte kom kravlande ut på vägen. Att Modji inte tog det hela som en lek och tryckte ner hela Matte djupt i snön! Men det vore onekligen intressant att få veta vad hundarna tyckte och tänkte om promenaden!Efter 40 minuter var Násti åter hos sina små och de vaknade först när hon bredde ut sig bredvid dem.
≈
Gázzi, Modji och Matte stannade ute i solen. Mera is behövde hackas bort när den var lite porös. Nätterna är fortfarande kalla. Matte använder en gammal barkspade för detta ändamål. Mycket bra! Men lite obehagligt när Modji envisas med att komma och ställa sig tätt framför. Barkspaden är vass.
Som varje dag tränar Matte apportering med Modji vid utevistelsen. Inte kasta och hämta non stop. Det blir bara stressigt och skälligt. Matte placerar bollen på marken ganska nära och Modji skall apportera föremålet och avlämna det snyggt. Emellanåt sätts Modji på ett kvarkommando och Matte gömmer ett föremål i snön någonstans. Sedan får Modji träna uppletande och apportering av föremålet. Denna träning är orsaken till att Matte fortsätter med samma sysslor på tomten dag efter dag. Att hacka is och skotta snö samtidigt som Modji tränas med någorlunda seriös inriktning tar sin lilla tid! Men det blir omväxlande!
När Husse kom hem tog han med alla hundarna på en promenad runt kvarteret. Argschäfern gick loss rejält uppe vid huset på berget! De Lapska gav svar på tal och även Husse tycker att situationen känns osäker. Kommer den efter eller inte? Det som hänt en gång kan hända igen.
Tillbaka