GOD FORTSÄTTNING!
Ett gott nytt år önskar sig flocken i den lilla stugan i skogen, då slutet blev bedrövligt.
I området där stugan ligger har det varit en regel att man endast skjuter raketer och smäller bomber kring tolvslaget. Här ute i skogen bor det väldigt många hundar och fritidsboende hundägare har även valt att tillbringa nyåret i sitt fritidshus. Hälften av fastigheterna bebos permanent. Men - så blev det inte denna Nyårsafton.
När klockan var sex på kvällen smällde en kraftig bomb strax bakom stugan.
Det var bara början skulle det visa sig. Det kom så oväntat så det var stört omöjligt att dölja förvåningen för Aili och Dima; som reagerade kraftigt då ljudet var plötsligt, högt och märkligt nära det rum där de låg och vilade, efter maten och förmiddagens räddningssökträning. Båda hundarna reste sig och tittade undrande på Matte och Husse, som försökte spela oberörda och stendöva. Efter någon timme satte det igång ordentligt. Från samma ställe hördes sedan explosioner under hela kvällen fram till strax före ett på Nyårsdagen. Teven fick stå på med ljudet kraftigt uppdraget för att bädda in ljudet av explosionerna. Hela flocken tröttades ut vartefter av det jävla oväsendet utifrån, i kombination med volymen på teven. Som kanske bäddade in ljudet av de hårda smällarna alldeles för nära.
Nyårsdagen bjöd på snö som fallit under natten, upptäckte de två trötta hundägarna och deras lika trötta hundar. Som skrämts ordentligt av drygt sex timmars ljudinferno i sin bostad. Aili låg i Husses knä och skakade hela kvällen. Efter att ha stressat runt och sökt tystnad. Dima tryckte sig in under bord och stolar för att få skydd. Husse och Matte hade inte haft en chans att förbereda vare sig hundarna eller sig själva inför detta. Det var för sent att bege sig hemifrån för att söka tystnad på parkeringen vid Arlanda. På FB lokalt kunde man läsa att andra i andra delar av området upplevt liknande avvikande beteende från normen - man smällde bomber hela kvällen och inte bara kring midnatt - enligt tidigare utlagd vädjan i FB-gruppen. Det sker ett generationsskifte i område och vad som gällt gäller uppenbarligen inte längre.
På eftermiddagen tog Matte en promenad runt kvarteret med hundarna och stötte på en kompis som kunde svara på vem som orsakat hundarnas rädsla under kvällen/natten innan. En grannson med kompisar lekte krig tvärs över vägen, när kompisen kom hem vid midnatt. På en fråga fick han svaret att den egna lilla hunden "inte brydde sig". Då den är rädd för mycket är väl sanningen kanske att den var apatisk. När Matte fick veta vem som skrämt Aili och Dima gick hon i taket. Vansinnig blev hon. Inte mindre vansinnig när två ynglingar kom ut från fastigheten för att köra därifrån. De hade alltså utsatt Aili och Dima, samt Matte och Husse, för ett bombardemang som pågick timme efter timme vid en fastighet belägen strax bakom deras eget hem. Endast en smal kraftledningsgata skiljer de båda fastigheterna.
På fullt allvar var Matte rädd att hjärtat skulle stanna på den skakande tolvåriga Aili.
I Vallentuna kommun får man, enligt uppgift, utan tillstånd skjuta raketer och smälla bomber långt före tolvslaget! Det är alltså helt lagligt att skrämma livet ur både tama och vilda djur under många timmar i sträck i Vallentuna Kommun.
Hundarna uppskattade att det hade snöat under natten. De gillar snö!
Men sedan har det fortsatt och det har snöat totalt 50 cm. fram till i dag. Först tung blöt snö som frös till och ovanpå föll sedan lättare och kallare snö. Husse och Matte har skottat och skottat och skottat då snöslungan inte tog blötsnön. Träd har lagt sig över de oplogade vägarna i området. Träd har tagits bort, vägarna har plogats. Nya träd har fallit, strömmen försvann och vägarna snöade igen på nytt.
I dag, måndag, skiner solen öve all snö. Vägen är plogad. Flocken är inte längre insnöad.