Onsdag.
På kvällen tränade två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Springertik i en sjukhuskällare. Vilket är en sanning med modifikation. Sjukhuset fungerar sedan några år inte längre som sjukhus, utan är ombyggt till boende för asylsökande eller liknande. I källaren finns utrustning för ventilaton, elcentral, ett skyddsrum och diverse förvaringsutrymmen. Stora ytor kombinerat med mindre rum och prång erbjuder många möjligheter för figuranter att gömma sig och svåra vittringsförhållanden för hundarna, med ventilationen som styr om och runt vittringarna från figuranterna.
För att ta sig ner i källaren går man igenom bottenplanet och där brukar det vara öde på kvällarna när hundarna tränar. Denna kväll pågick någon verksamhet med barn i ett rum och just som Aili passerade hissdörrarna öppnades de och en liten flicka klev rakt ut, mer eller mindre rakt på Aili. Vem som blev mest förskräckt är svårt att säga. En olycklig händelse. Aili kastade sig baklänges och började skälla, flickan kastade sig åt sidan och reagerade på samma sätt men ljudlöst. Båda blev totalt överraskade och förskräckta när de krockade. Båda avreagerade snabbt och gick vidare som om ingenting hänt. Flickan anslöt till kompisarna och den äldre dam som ledde aktiviteten. I många år har träningsgruppen tränat här och aldrig någonsin har hissarna i anslutning till där hundarna rör sig använts. Förrän nu. Helt oväntat för hundarna och även förarna var det att någon rätt som det var ljudlöst skulle kliva rakt ut ur väggen!
Alla hundar har sina invanda platser, i den långa gång som leder fram mot träningsområdets alla utrymmen. Här binds de upp i olika rörinfästningar och får en bit fäll eller en jacka att ligga på, samt en vattenskål. De ligger alla tyst och lugnt och väntar på sin tur att gå i arbete. De är uppvuxna med denna typ av träning och de unga lär sig av de mer rutinerade. Flocken är en trygghet, vilket ger individerna en inre trygghet.
Modji fick ett sök med fyra figuranter väl utspridda i de olika utrymmena. Den figurant som krupit ner under golvet, där golvplattorna över alla elkablarna går att lyfta bort, blev en utmaning. Vittringen ligger under hela golvet och sipprar upp i skarvarna mellan golvplattorna, för att sedan stiga uppåt längs inte bara de omgivande väggarna, utan även upp längs skåp i rummet. Längs väggarna såväl som mitt i rummet. Där faller vittringen sedan ner lite överallt i rummet. Modji visade tydligt att mycket vittring steg upp i en några millimeter bred springa, mellan två högskåp i andra änden av rummet mot där figuranten krupit ner och låg gömd. Gradvis lokaliserade Modji sedan vittringskällan och gick ner med nosen mot golvet, samt visade att under plattorna fanns figuranten. Husse lyfte en platta vid skåpet där Modji sänkt nosen och släppte ner sin hund bland elkablarna. Modji jobbade vidare ensam under golvet och fyndade figuranten vid den motstående väggen och skallmarkerade fint. Särskilt bekvämt är det sannerligen inte att ligga där nere i dammet! Det uppskattas mycket att herrarna i träningsgruppen uppoffrar sig och kryper ner här!
De sex hundarna fick individuella sökupplägg, med olika antal figuranter och olika syften med kvällens träning. För Ailis del gällde en enda figurant och svårt placerad. Matte ville träna Aili på att söka under tystnad med mycket gammal vittring. Det lyckades halvbra. Där Matte tidigare varit gömd för Modji ansåg Aili att någon ännu var gömd upp längs en vägg.... Där figuranten var gömd i det tillstängda skyddsrummet, intill några gallerförsedda ventilationshål en dryg meter upp på väggen, sipprade vittring ut i det stora fläktrummet varifrån Aili skulle fynda och markera. Vittringen spred sig sedan längs vägg och tak och föll ner lite överallt i det stora utrymmet utanför skyddsrummet. Här sökte Aili av fint under tystnad. Det enda ljud som hördes var det enorma bullret från en kompressor som stod längst bort i ett öppet skåp. Av någon anledning, eventuellt glykollukt, valde Aili att stoppa in skallen i detta skåp !? Oväsendet var av den kalibern att samtal var omöjliga. Märklig hund!
Aili gick i skall i Mattes tycke alldeles för oprecist och långt ifrån vittringskällan och Matte slog koppel på sin hund för begränsande av yvigheten i söket och skällandet. Aili tvingades att hålla sig kvar intill väggen och söka mer koncentrerat och då spikade hon vittringskällan nedanför ventilatonsgallren. Hon kom till skallmarkering och belönades av Matte som sedan ansåg sökuppdraget vara avslutat. Inte blev det lätt, men det var inte heller meningen. Träning skall vara just träning. Man skall träna på det hunden brister i och det varierar över tid. Vissa saker, som detta att skälla under söket alldeles för långt ifrån figuranten är något som ligger nära till hands för en hund som har nära till skallet. Vilket även ger snabba och bra markeringar. Man måste ta till vara fördelarna med en lättskallad hund och jobba med nackdelarna. Det var just det Matte gjorde med detta upplägg.
En intressant iakttagelse där Matte stod gömd bakom en hylla: Samtliga tre manliga förare, normalviktiga och fysiskt i gott skick, valde att testa den gamla våg lik den hos doktorn förr, som stod mitt på golvet i ett rum. Samtliga var belåtna med vad de läste av. "Håller matchvikten". Ingen av de närvarande kvinliga förarna, normalviktiga och fysiskt i gott skick, kände någon dragning till vågen. ;))
Kvällen avslutades och hundarna rastades på en närliggande gräsyta, varvid blommande Bellis upptäcktes i gräset! Lidingö är omgivet av vatten som magasinerar värme och ger ett typiskt kustklimat.
Tack alla för bra träning!
Fotot nedan är från en tidigare träning på samma plats. Det såg likadant ut denna onsdagkväll när Husse och Modji fyndade figgen under golvet. Klicka för större bild.
