Torsdag.
Vid Torpet har en stor rishög blivit liggande på tok för länge och nu bara måste den bort. Förvisso sköter naturen detta själv om man har is i magen, men så mycket is som krävs för att denna hög skulle förmultna av egen kraft har inte Matte.
Lapskflocken for alltså iväg denna milda höstdag för att se till att jobbet blev gjort. Husse erbjöds hjälp vid lastandet i släpet, men avböjde då han ansåg det vara enklast att bara behöva hålla reda på sig själv. Varför Matte greppade krattan och tog itu med tallkottkrattandet. På tomten finns mängder med skyhöga raka och fina tallar och dessa tallar har regnat kottar. Kottarna får gärna finnas kvar, så när som på de kottar som likt ett kullager täckte hela infarten med halkrisk. Tomten är en skafttomt med servitut på infart till grinden och efter grinden leder en svängd fin gräsbacke uppför slänten mot huset. Nu hade mängder med kottar kilat in sig under dubbelgrinden som tillåter bilar att passera och grinden skevade. Med uppställd grind krattade Matte på vardera sidan och fick bort drivor med kottar och nerfallna gula barr. Mossa och gräs blev synligt och fint blev det! De två Lapskdamerna hade intagit första parkett och satt som publik, sida vid sida på en stor platt sten strax innanför grinden! Bättre sällskap kan man inte ha! Husse körde iväg ett lass neråt vägen och tömde riset där en lång limpa redan ligger i åkerkanten sedan åratal. Löfte från markägaren som själv lagt ris i en jättehög här. Modji och Aili berättade att Husse var på återgång. Kände igen motorljudet.
Det var en ovanligt mild höstdag och det var skönt att vara ute! Husse och Matte pausade med fika på lillstugealtanen. Matte gjorde sitt bästa för att förtränga att köksgolvet till viss del ätits upp av myror. Medan Matte fixade kaffe och macka i köket tog hon äntligen mod till sig och knäade och rev upp plastmattan framför diskbänken. Här trampade Matte igenom i början av sommaren och har grunnat på konsekvenserna och vilka åtgärder man rimligtvis kostar på en oisolerad stuga på tjugoåtta kvadratmeter. Stugan är jämnårig med Matte och Husse och Matte kände sig lite som personalen inför en gamling på ett äldreboende i april. Palliativ vård eller intensivvård..... Låta stugan förfalla med en skiva täckande hålet - eller snickare och nytt golv.
Hem for flocken och i Mattes skalle surrade en mängd frågor om framtiden. På många olika sätt, när nya rekommendationer om avhållsamhet från kontakt med andra människor åter förmedlades. Den planerade middagen med de närmaste efter kyrkogårdbesöket på lördagen kändes inte genomförbar längre. Bord var bokat enligt traditionen sedan åratal. Ett avskiljt placerat bord i år. Men Matte fegar ur.
En sorg känner Matte. Över mycket som aldrig någonsin kommer att kunna bli av senare. Det var nu, denna vår-sommar-höst det skulle ske och det kunde inte ske nu. Allt kan man inte skjuta upp. Åren går -