Måndag.
"På torsdag öppnar stora banan" var beskedet, då Lapskflocken stannade upp och tog en fika när golfklubbens servering smygöppnade i helgen. Den lilla och mer väldränerade och skyddade banan har varit öppen i princip året runt. Minus de dagar då snö täckt banan. Husse och Matte stavgick nyligen en timme med hundarna på den stora banan och då föreföll den inte alls upptorkad nog för att öppna redan. Varför beskedet kom som en överraskning. Här gällde det alltså att passa på!
Matte gav sig iväg mitt på dagen och att regnet hängde i luften skulle inte få hindra en eventuell sista promenad på banan på mycket länge. Grått, fuktigt och väldigt blåsigt var det, när Matte gav sig iväg ut över ytorna med de två Lapskdamerna. På driving rangen stod en ensam spelare och slog och av alla bollar långt utanför rangen att döma, var det många spelare som den sista tiden slagit alldeles väldigt långt! Men långt till höger utanför driving rangen och ett gott stycke in på stora banan, där Matte och hundarna nu gick. Varför Matte fick med sig hundarna betydligt längre bort från driving rangen. Trots att en bäckravin och i ravinen växande höga träd borde ha varit en garanti för att bollar inte hamnade så snett och in på banan med träffrisk för andra spelare. Golfspelare borde ha hjälm när vissa slår så himla långt men så himla snett! Tänkte Matte.
Vinden tog i och snart började det regna. Matte drog kapuschongen över huvudet men den blåse av ideligen. Glasögonen behövde vindrutetorkare och i hörapparaterna förde vinden ett himla brusande oväsen. Icke förty njöt Matte av gåendet i rask takt och hundarna verkade uppskatta promenaden även de. Mycket kan man hitta på en golfbana och en stackars vilsekommen salamander trampade Matte nästan på. Alldeles för långt bort från ett nyligen rensat stordike hade den hamnat helt oskyddad och var nu stelfrusen. Matte trodde inte att den var vid liv, men svansen rörde sig lite när Matte tog upp den och bar den tillbaka till diket. Där den placerades nära vattnet i skyddande fjolårsgräs. där diket var orört vid sidan av gräsytorna.
Ett mindre naturrelaterat fynd var den skräphög som åter vuxit upp med gamla lastpallar och här brukar golfklubben elda lite av varje. Högen innehöll nu inte bara brännbart! Här låg diverse plastföremål som många tomma plastdunkar som lyste vita lång väg och en stor mängd med vagnar för golfbagar hade man slängt i en hög!!! Det såg verkligen bedrövligt och fullständigt oansvarigt ut, att i ett parti mellan de klippta gräsytorna dumpa allt detta! Förbannad Matte! Vem är ansvarig för detta?
Nåväl, Matte kunde inte göra mycket annat än att bli upprörd för stunden och fota nerskräpningen.
Matte och hundarna traskade på och komna längst bort på banan hördes plötsligt ett grovt hundskall inifrån skogen. Modji och Aili stannade till och avvaktade. Vittrade i vinden och väntade. Här dök en hund med förare upp vid den senaste promenaden. Men ingen hund kom ut på golfbanan och de båda Lapska fokuserade i stället på det arbetsfordon som skymtade framöver. En kille hade stannat för att åtgärda något på en utslagsplats och Matte passerade på avstånd med hundarna gående i fritt följ. Vidare neråt mot sjön och klubbhuset gick promenaden och regnet strilade och blåsten tog i, men skönt var det! Gässen kom hundarna till mötes vid stranden och simmade parallellt med dem så länge det gick, innan Matte och hundarna vek av mot parkeringen. Hem bar det efter närmae en och en halv timmes gående och blöta hundar hoppade gärna in i bilen.