Torsdag-fredag.
Torsdagen blev en vilodag utan någon hundträning av något slag. Det var sensommarväder med sol och ganska varmt och skönt och Lapskflocken ägnade sig åt att slappa en hel del. Passivitetsträning glöms lätt bort även för Hussar och Mattar. Återhämtning kan man också kalla det eller lättja om man känner för det.
På fredagen skvätte det till och från i skurar och det kändes fuktigt och rått! Att träna lite luktletande inne på punschverandan fungerade dock fint och nu hade Matte tänkt till lite lagom och det kändes som om det korta träningspasset med först Aili och sedan Modji blev helt rätt. Några droppar av lukten på en tygtrasa som användes som kampleksak och så gömdes trasan vid tre tillfällen, svårare och svårare för en hund i taget. Intensiv lek en kort stund följdes av ett mycket litet och begränsat sök. Ett träningspass på lite drygt fem minuter för varje hund. Sedan var det färdigtränat. Enligt "man skall gå hem när festen är som roligast". Ett bra träningspass med önskat och lyckat resultat. Hundarna ville ha mer! Men si det fick de inte! Matte snodde trasan och kastade den i soporna. Nu får de sukta lite!
Lite senare tog Matte med både Modji och Aili på en längre cykeltur i växlande tempo i området. Uppför två berg där Matte kämpade på, sittande på cykeln. Men vid mötet med en ryttare i snabb trav på en mycket smal grusväg valde Matte, av hänsyn till ryttaren, att kliva av cykeln och dra sig åt sidan med hundarna. Ryttaren var uppenbart nervös inför mötet men gjorde inte alls så som Matte lärt sig, gick ner i skritt vid ett möte, utan öste på i god fart tätt inpå Matte och hundarna. En stor svart häst i snabb trav rakt emot två hundar fick dem inte att tappa fattningen! Matte kände sig mycket nöjd med sina stillastående och helt tysta hundar när hästen, med stressad ryttare forsade förbi. Matte hälsade och möttes av ett lättat: "Åååå vad duktig du var! Duktig tjej! Sååå duktig!" Matte utgår ifrån att det var hästen som var föremålet för den unga ryttarens lättade ordsvall. Hundarna fick också beröm, men kanske aningen sparsammare. Cykelturen fortsatte och nu var det de två Lapskas tur att ösa på nerför den långa härliga backen mot fotbollsplanen! Matte blir modigare och modigare efter ett ofrivilligt uppehåll i cyklandet med hundarna.
Man funderar så bra när man är ute och hundpromenerar till fots eller med cykel och Matte har kommit fram till att man aldrig skall säga aldrig. Livet tuffar på och det går upp och ner och vad som känns omöjligt kan komma att kännas mindre omöjligt. Så därför har det hampat sig så att Aili kanske kommer att få en kull valpar inom ett år. Hennes löp har kommit sällan och utan Násti vet man inte hur hennes löpcykel kan förändras.