Söndagen blev i stort sett en innedag. Var man satte sina fötter så var det extremt halt. Även ovanpå snön var det en isskorpa efter den kalla natten, som förvandlat blötsnön till kompakt glashal is. En snösituation som är en mardröm för alla djur som lever på att beta under snön. Den var ogenomtränglig och därför blev det endast en kort rastningspromenad för hundarna. Att leka på tomten innebar halkrisker och sträckningar för Aili och Modji, varför de mest fick vara i uterummet för frisk luft.
Måndagen blev bättre vad gällde underlaget fram på dagen.
Solen sken och tinade upp ytan på snön och gjorde den gåvänlig igen. Vägen utanför stugan var dock ännu för riskabel och tröttsam att försöka hålla sig gående på, för att Matte skulle gå mer än en morgonrastning i dikeskanten. Mitt på dagen tog Matte därför med sig hundarna ner till golfbanan ett kort stycke hemifrån. Äntligen var det läge för en sådan promenad igen. Násti har tränats systematiskt för att komma i form den senaste månaden, varför pulsande i djup snö under en långpromenad undvikits. Träning utan överansträngning med ökad belastning vartefter har gett henne balansen tillbaka och den lilla snedheten i nacken minskar glädjande nog även den.
Alla tre hundarna har brukat få vara lösa på dessa golfbanepromenader. Här finns förvisso mycket rådjur och grisar runt om. Ett lågt elstängsel håller grisarna kvar i skogen, men knappast hundarna kvar på golfbanan om de skulle känna för att dra iväg. Varför Matte inte går intill skogskanten och inte heller låter hundarna vistas alltför långt ifrån henne. Stora och öppna ytor är härliga! Harar finns här och de lämnar harkarameller! Inte helt onyttiga växtfibrer för hundarna och uppenbarligen är de mycket smakliga! Korsande rådjursspår i snön ignorerades till förmån för godiset. För säkerhets skull är dock hundarna försedda med reflexhalsband med telefonnummer.
På denna promenad var det för första gången bara Modji och Aili som fick vara lösa. Stackars Násti fick ha en tunn säkerhetslina i sin sele, i form av en mycket lång flagglina som tillät henne att vistas väldigt många meter från Matte, men hon kunde inte bara vandra iväg i en "doftbubbla" på gamla hundars inåtvända sätt. På en skidtur för många år sedan gjorde Nástis mamma Gázzi just det på äldre dagar. Rätt som det var tvärvände hon och skulle tillbaka till bilen, när hon fastnat på en luktfläck och kommit lite efter i skidspåret. Den gången ropade Matte förgäves efter en blockerad gamling och fick göra ett lappkast för att sedan i panik sätta personligt rekord efter en förvånansvärt snabbspringande trettonårig hund! På väg tillbaka till bilen på parkeringen vid klubbstugan på samma golfbana.
Násti kunde gå och skrota på egen hand så mycket hon ville även med denna lina. Detta var ingen motionsrunda, det var en vårlig hundpromenad för avkoppling. Med varierad hastighet avhängig av koncentrationen av harpluttar. Här och där var gräsytorna snötäckta i skugglägen, ibland var det blankis och på vissa ytor låg gräset grönt och fint. Vid klubbstugan och parkeringen blåste en iskall vind och det var bara någon plusgrad, men längst bort blev det lä från skogen och ljuvligt skönt! Matte hade inget emot att anpassa farten efter hundarnas förehavanden. I stort sett. Här och där pinnade de ändå på tillräckligt för att någorlunda styrfart skulle kunna hållas.
Násti visste precis vart hon ville och dit tog hon sig. Även om det innebar segt kättrande uppför en brant slänt mot ett röse på en liten åkerholme, där hon blev kvar en lång stund ätande troligtvis hargodis. Hon fick dra sig upp med frambenen bitvis när hon halkade bakåt. Men är motivationen god klarar man av även det som kan förete sig omöjligt. Matte iakttog och häpnade! Bra muskelträning blev det. Självklart fick hon själv avgöra när hon skulle gå vidare, efter den prestationen. Hon blev kvar där en stund så Matte hann fota.
Efter en timslång vistelse på golfbanan tyckte Matte att det kändes lagom för Násti och färden gick tillbaka in i skogen till Lapskflockens revir. Här ville hundarna in i stugan med Matte och fika! Solen hade försvunnit bakom granarna och här blåste det kallt.
En bra dag! Borsett från att Trump ytterligare bevisade att han är en egendomlig person.
Klicka för större bild.
