Söndag - 1:a Advent.
Lapskflocken startade dagen som vanligt med kaffe och tidningsläsning framför braskaminen. Adventstaken tändes och ute hade den första snön kommit och lyste upp mörkret. Ett tunt lager snö räckte, för att återskenet från utomhusbelysningen skulle göra morgonen ljusare och juligare.
Lapskflocken for sedan ut till Torpet vid kusten, för att städa i ordning efter snickarens arbete den senaste veckan. Köksgolvet är nu utbytt i sin helhet och disbänken är tillbaka på sin plats. Dock utan sunkigt skåp under! Här skall ingenting längre stängas in och gömmas undan för myror och möss att fördärva. Här skall Matte sätta ett litet draperi för luftighet, så som förekommit i gamla tider. Det blir på så sätt lättare att komma in under och återställa vattenanslutning samt avlopp till stenkistan, samt installera varmvattenberedaren.
Vid ankomsten till Torpet brukar hundarna få varsin godbit när de kommit in på tomten. I akt och mening att styra dem in på tomten i stället för åt motsatt håll och granntomterna på vardera sidan. Bilen lämnas alltid utanför grinden på infarten. Grinden öppnas och hundarna inväntar sin godisbit. Så inte denna dag? Aili nosade helt kort på marken, sökte spår. Gamla spår fanns. Hon drog iväg upp mot stugan, men Modji blev ambivalent. Följa sin urspårande dotter eller hoppas på dubbelt godis? Varför Aili blev tveksam och hejdade sig för att vända tillbaka.
Flockmentalitet. Matte var snabb och Aili likaså. Hon greppade ett litet hundkex och drog iväg som en pil! Upp till köksdörren! Inte till ytterdörren på framsidan som alltid är den som öppnas vid besöken. Inte köksdörren. Hur Aili tänkte var kristallklart! Hon ville upp till Snickaren!!! Hennes nygamla kompis! Som för några dagar sedan fanns där med köksdörren uppställd. En snickare sittande mitt på golvet med öppen famn, var något Aili hade bråttom till!
När Aili upptäckte att köksdörren var stängd, blev hon stående. Vittrade i dörrspringan. Vågade inte riktigt tro att det var sant. Ingen fanns där inne. Aili rusade i full fart runt stugan och ville in genom ytterdörren! Båda hundarna stod där och trampade och ville in! De blev snuvade på ALLT! De fick inte komma in över huvud taget! Ingen snickare fanns där inne! Matte ville inte få in två hundar med blöta och smutsiga tassar på det nylagda och obehandlade furugolvet. Ett skurgolv som måste få en yta innan hundarna beträder det och det får vänta till våren. Dessförinnan måste golvet täckas av mattor och nu var ingenting i ordning i stugan. Matte måste få härja där inne ett tag först.
Husse försökte få med sig hundarna upp till snickarboden och vedboden, men de ville in! Kanske det fanns en snickare där ändå.... Lösningen blev att Matte blockerade passagen in till köket och Modji och Aili nöjde sig med att vistas i vardagsrummet. Matte kunde röja bort resterna från det gamla diskbänkskåpet och annat som blivit över efter renoveringen. Städa och lägga ut trasmattorna på köksgolvet, samt återföra allt som skall finnas i köket och nu låg i sovrummet intill. Modji och Aili såg inte runt hörnet, men kunde försäkra sig om att Matte var ensam i köket, då det inte luktade färsk snickare längre.
Matte röjde runt och måste utvidga städandet till hela stugan och två hundar var i vägen. Nu var de bekväma med att stängas ute med Husse. De hade koll på läget. Framför allt Aili som blivit förälskad i snickaren och nu kunde lägga sökandet bakom sig. Han fanns inte längre. Inte fysiskt på plats och då släppte hon honom.
På hemvägen passerades fina Wira där årets julmarknad inte blir av, men där restaurangen serverar jultallrik vid glest placerade bord. I nuläget avstår Matte och Husse åter besök inomhus, där trängsel kan uppstå. Situationen i regionen sticker åter ut vad gäller smittspridning och antal döda i C. Stockholm är värst drabbat av alla huvudstäder i Europa - enligt notis i dagens D.N. Matte ringde och beställde varsin jultallrik för avhämtning med trettio minuters framförhållning, enligt hemsidans direktiv. Det skulle gå bra att få köra ända ner i byn för att hämta maten utanför dörren. Annars är det bara boende som får köra in bland de gamla stugorna kring smedjan. In i bilen lastades två kassar och köttbulsdoften spred sig helt magiskt mycket snabbt i hela bilen! Bråttom hem hade flocken!
Grymt besvikna blev hundarna, när både Husse och Matte satte i sig sina sex köttbullar var utan att dela med sig! Det blev inte ens något att fördiska! Matte fredade ett dåligt samvete genom att ge sina älsklingar varsin hård tuggpinne.....
Ett citat från en gammal tidning, "Gåsblandaren" från KTH dök upp i Mattes minne: "Hellre äter jag själv än jag ser mina barn svälta!" Ofta citerat i barndomshemmet av den gamla teknologen i familjen. På "teknis" lärde de sig mycket!
Utanför stugan lyste några ljusslingor nu upp mörkret och adventstakarna i stuga och lillstuga spred stämning i skogen, som nu var vitpudrad.
En annan julmarknad, en annan tid.
