På torsdagen for Matte och hundarna åter till Vettershaga och den lilla "torpstugan". Med i bilen skulle en långsträckt fåtölj med fotpall. Matte är en envis typ, som liksom sina hundar har svårt att ge upp. På gott och ont. I bakskuffen åkte hundarna och där skulle den långa fåtöljen inte få plats. Baksätet var stort nog. Men inte dörröppningen. Hur Matte än vände och vred på stolen, så gick den inte in. Inte heller med helt framskjutet passagerarsäte. Så kom då snilleblixten. Bak med passagerarstolen så långt det gick och ner med ryggstödet i liggläge. Voilá! Enkelt och smidigt kom stolen på plats, men tenderade att tippa mot förarplatsen och säkrades därför med säkerhetsbältet. Hundarna fick sina reflexhalsband och iväg bar det. Ett stopp gjordes vid loppisen i Bergshamra, utmed kustvägen och där hittade Matte en originallitografi från början av 1900-talet till tidningen "Julfrid". För 125:- blev den Mattes. Motivet? En kvinna som sitter på en fäbodtrapp och matar två getter. Vilket gav Matte en sorts känsla av igenkännande och välbefinnande. Lite "Barnen från Frostmofjället". Tavlan är lätt fuktskadad efter loppisvistelsen denna regninga sommar, men den är stämplad på baksidan med en statlig garanti för att den är garanterat giftfri! Det känns mycket tryggt att veta, när den hänger på väggen i den lilla stugan.
Snickaren var på plats och väntade otåligt på att Matte skulle släppa ut de målade träbitar som råkat bli inlåsta i fel hus. Dublettnyckel finns inte till skjulet. Hundarna släpptes ut och per omgående försvann Násti och Modji upp i skogen ovanför huset. Gázzi, som vill ha koll på var alla människor är numera, slog sig till ro strax under snickarens bil, som var parkerad just framför huset. Snickaren kunde nu fortsätta att bygga spjälstaket runt verandan, (fint blir det!) och Matte tog sig an fåtöljen som skulle bäras upp till huset och komma på plats, samt lite tavelhängande och gardinhängande. Så skulle Matte plocka fram lite eltillbehör för att montera om några fönsterlampor. Bara för att upptäcka att de bivit liggande kvar på snickarbänken hemma.... Huvudet under armen och tankarna på för många saker. Uppenbarligen. Lite för bråttom.
Men nu kändes det aktuellt att kolla vart Násti och Modji tagit vägen. Matte vill inte ropa på dem, då kunskapen om vad de sysselsätter sig med därmed går förlorad. Nu gick Matte på spaningstur i den täta grönskan och såg helt snart två reflexhalsband djupt inne i hallonsnåren ovanför stugan. Matte gav sig inte till känna, utan lät hundarna ta för sig och gladdes åt att de utnyttjar sin frihet på den relativt stora skogstomten. Gázzi behövde sträcka på benen lite och dök plötsligt upp från baksidan och tittade in genom den uppställda köksdörren. Även hon börjar förstå att hon har friheten att gå vart hon vill. Om hon vill. Rätt som det var kom Násti springande upp från grinden. Uppenbarligen hade hon även legat där en stund och haft koll. Inte mycket finns att se, då tomten är en skafttomt och den lilla skogsvägen slutar vid grannhuset. Men en bit bort kan man höra att det grävs och det shaktas och det är väl det som gör Násti nyfiken. Vid ett litet hus byggs en parkanläggning värdig ett slott. Med stora lejon på grindstolparna och en stor dammanläggning med roddbåt. Sten, sten, sten överallt. Statyer i parti och minut. Smaken är som baken....
När Matte gjort vad som skulle göras hade även hundarna ätit vad som skulle ätas. De låg på tunet alla tre. Matte lockade på gänget och gick ner mot grinden. Men Násti måste bara smaka några sista hallon! Vilket Modji tyckte var en bra idé och iväg bar det! De visste mycket väl vad som gällde och var inte påstridiga, utan kom snällt när Matte var halvvägs till grinden.
Hemma väntade gräsklippning för Matte och hundarna njöt av denna trädgårds förtjänster. Såsom nyklippt gräsmatta. För Matte blev det ett ganska tufft jobb, då ymnigt regnande gjort marken fuktig, gräset fuktigt och långt. Trots att det nyligen klipptes! Matte kämpade på med handjagaren och spände resterna av "magmuskler" långt där inne, för att fösöka bli starkare och skona ryggen. Armarnas gäddhäng spändes så gott det gick....
Hundarna behövde en promenad och nu fick Husse hundpromenera. Matte hade gått färdigt för tillfället och gjorde i stället upp eld i eldkorgen och fixade varma bananer och glass till Husse, när han kom tillbaka från skogen. Hundarna fick ingenting. Stackarna. Matte fick nya kalorier som ersättning för de förbrukade. Livets eviga rundgång. Att det skall vara så svårt att förbränna mer än man förtär!