Måndag.
Gråväder. Blötväder. Isgata. Matte snörde på sig sina Icebugs och gav sig iväg med hundarna på promenad. Välklädd i det förmodat blåsiga vädret. Vimpeln stod rakt ut stundtals på flaggstången. Halsduk, mössa, täckbyxor och varm jacka med tröja under. Någon plusgrad var det.
Tanken var att endast gå en kort sväng. Kommen ett stycke hemifrån upptäckte Matte att här hade det utspridda gruset körts ner i isen, som fortfarande var knölig och knagglig men inte fullt så halkig, som på den obehandlade sträckan utanför den egna stugan. Bekvämt var det inte men det fungerade och Matte kände ett behov av att få upp farten, inte bara för egen del. När Husse promenerar i skogen blir det inte så hög fart, men mycket bra muskelträning för hundarna i den starkt kuperade terrängen. Inte minst för Násti är det viktigt att få pinna på i trav, då hon hemma på tomten inte rör sig så mycket. Hon skrotar omkring och hon sitter och tittar på. Här drar däremot Modji och Aili iväg och jagar varandra i full fart.
Promenaden blev alltlså betydligt längre än planerat och ledde Lapskflocken in på mer skyddade vägar, där vinden inte kom åt så mycket. Farten var god och Matte var på tok för varmt klädd. Mössan åkte av, halsduken lossades, blixtlåset drogs ner. Matte spände sig på den ojämna vägen och försökte hålla farten. Det började dugga. Det började regna allt mer. Mattes glasögon blev immiga, vattnet rann ner i ansiktet. Håret blev genomblött. Täckbyxorna kändes överflödiga, men dem behöll Matte på. Ett granbarr skavde innanför strumpan vid vristen. Hela vägen! Hundarna fick stanna och nosa en hel del, men hur kul är det att stå still när regnet strilar ner och man känner sig som stående i duschen fullt vinterklädd?! Efter en timme var Lapskflocken tillbaka hemma och Matte kunde konstatera att utan hundarna så hade hon ALDRIG gett sig ut på denna promenad. Men de verkade nöjda när de avtorkade bredde ut sig framför kaminen.
Hundägare är en sort för sig.
Ailis brorsa Runne presenterades nyligen på FB av sin matte, med en bild på Runne ute på jobbet hos renarna. En bild som fick stor genomslagskraft! Den sågs av många i flera länder, många gilla, och fick en del kommentarer. En Lapsk Vallhund som lever med renskötare och fungerar som renhund. Hans största meriter är enligt hans ägare först och främst att han springer så vansinnigt fort! Samt att han inte är för tungt bygd och att han är hörsam. Väredefullt att få veta! När man som uppfödare inte själv lever med renar. Men har haft turen att få följa en egenuppfödd hund som gör det. Så är det ju ett faktum att inom renskötseln har man behov av olika typer av hundar, beroende på var och hur man lever. Bara för att en enskild renskötare beskriver hur idealhunden bör vara, så betyder inte det att alla inom samma yrkeskår delar den åsikten. Inom rasen kan man inte luta sig mot vad en enda renskötare beskriver som önskvärt. Rasen är mycket heterogen och det är inget negativt. Renbeteslandet varierar i utseende och behoven varierar. Att jobba i skogen eller på kalfjället är inte samma sak. Inte heller att jobba i fyrtiotvå minusgrader och tjugo plusgrader. För en renskötare är en typ av hund bäst. För en annan gäller något annat.
Klicka för större bild.
Här ser man hur Runne både har koll på renarna - ögonen, samt på sin husse - öronen. Snyggt jobbat!
En exteriörbeskrivning som ger uppfödare en fingervisning om vad som är en rastypisk och funktionell Lapsk Vallhund kanske är mer adekvat, än stora utställningar där det mer går ut på att vinna.