Julen närmar sig och på måndagen for Matte och hundarna på julvisit till G. och hennes familj. Så fort Matte berättade för hundarna vart de var på väg, satte de sig upp i bilen och när bilen svängde av in mot det gamla fina röda trähuset i skogskanten, fick de se sina hundkompisar längre fram på vägen. Stor glädje utbröt! Snön yrde i luften, snö var det överallt. Det var som att köra in i ett julkort! I fönstren var julgardiner uppsatta och adventstakarna lös inbjudande. Till huset hör en fantastisk trädgård med mängder av blommor i välskötta rabatter. "Mormorsblommor" så som anstår ett hus från början av förra seklet. Men frågan är om det inte är allra mest stämningsfullt i vinterskrud kring jul.
Hundarna släpptes ut på tomten och Modji och bästisen Alaska (Vit Herdehund) försvann tillsammans i full fart. Det är inte alltid som Alaska är så leksugen, men på måndagen gjorde hon Modji överlycklig genom att vara på lekhumör. Násti gick på en föga lyckosam hönsskitjakt och fick nöja sig med en och annan kattskit under verandan.... Hon följde med och kollade noga när hönsen fick lite spagetti och hoppades förgäves på att komma åt någon tappad spagetti.
Detta stora intresse för allt ätbart, syntes redan när Násti var fyra veckor gammal! När Matte satt på köksgolvet bland Násti och hennes tre syskon, var Násti den enda som upptäckte och intresserade sig intensivt för, att det i nedersta botten på Mattes ficka låg en gammal Frolic och skräpade! Matte hävdar bestämt att man väldigt tidigt kan se en hel del av de karaktärsdrag som sedan följer hunden under resten av livet. Om man som uppfödare är uppmärksam och intresserad av hundarnas kynne. Samt har möjligheten att tillbringa mycket tid på golvet med knytten. Det börjar redan på knä vid valplådan och skurgummeknän blir något som hör valptiden till. Matte och Cockergrannen hade sommarknytt samtidigt och bådas knän såg ut som hörande till inbitna golvskurerskor.... Inte snyggt på bara sommarben, inte blir det mycket sol på benen heller när man bara står vid valplådan och valpskådar.
Men eftersom Matte vill ha funktionsdugliga arbetshundar, får de inte bli överviktiga. Hur gärna Násti än skulle vilja äta mycket mer än vad hon får! Detsamma gäller för Modji och gällde för Gázzi. Konstant vikt mellan 14-15 kg hela livet. Det är sorgligt att utställlningsdomare lägger ribban så högt och premierar alldeles för feta hundar. Oavsett ras. På något konstigt sätt får de en fet hund att framstå som att den har "massa" i positiv bemärkelse. Fett är inte muskler. Faktiskt. Inte ens på hussar och mattar..... tyvärr. Tufft.
Åter till julkortet. Matte och G. skrotade runt däri och njöt av hur vackert det var. Trängande undan att snön som singlade ner var blöt och att mer skottning väntade...
Alla gick in för fika och både Násti och Modji visade tydligt att de känner sig hemma här. Härligt! De vet vad som väntar. Från hundgodisskåpet blir det utdelning. Så även denna dag. Därefter vet de att inget mer kommer att delas ut från fikabordet och slår sig till ro. Modji och Alaska måste dock först ha lite småsnack på köksgolvet.
Hembakta saffransbullar, pepparkakor och julklappsbyte i stugvärmen, satt bra efter blötsnön utomhus.
Hundarna släpptes sedan ut för en sista runda på tomten och det var inte lätt att få med dem hem!