MODJI ÄR GODKÄND PÅ SLUTPROVET/CERTPROVET (29.4.) PÅ RÄDDNINGSHUNDKURSEN OCH KAN NU TITULERA SIG CERTIFIERAD RÄDDNINGSHUND! Liksom sin mamma, morbror och mormor!
En mycket ovanlig kombination oavsett ras. Husse och Matte känner endast till fyra Riessentikar/fyra generationer från Malmskogens Kennel, som blivit räddningshundar i rakt nerstigande led.
Inför provet gick hela familjen på en skogspromenad på lördagförmiddagen och tillbringade eftermiddagen med uppladdning hos goda vänner. Tack för senast! Tre tikar i en del av huset och tre hanhundar i angränsande rum. Lugnt och avspänt med vilande hundar utspridda här och där.
Söndagen inleddes som en vanlig träningsdag. Rutinerna är viktiga och är något att hålla sig till för att inte låta nerverna ta överhanden! Morgonbrasa för att värma huset, morgonpromenad för att hämta tidningen, frukost med tidningsläsande framför brasan. Matsäckspackande. Träningsväskan klar redan kvällen innan. Stressförbud!!! Samma kläder som vid träning.
Samling skulle ske i Rosersberg, vid det före detta ruinområdet vid den före detta räddningsskolan. På en plats som i praktiken inte existerade längre alltså.... Vad som finns kvar är några rökhus och containrar för utbildning av rökdykare och sotare.
Här skulle den första delen av provet äga rum. Samtliga ekipage skulle testas på: koppelsök, mörkersök, hantering, skott och passivitet. Nio av de tio prövande gjorde slutprovet och den tionde gjorde sitt delprov-2. Modji gjorde allt som hon skulle och lät sig hanteras av en främmande person utan att sprattla. Vid genomgången efter provet var det något som domaren tryckte på att många av hundförarna måste träna mer på! Hunden måste vara helt passiv vid hanteringen! Att överhuvud taget uttrycka missnöje med lätta oljud får absolut inte förekomma. Modji hittade och skallmarkerade figgen bland alla staplar med lastpallar, hon skallmarkerade domaren som satt i den mörka containern, hon var helt oberörd av skottet under arbete och hon låg ner och var tyst, när alla hundar lämnades uppbundna på rad och förararna gick utom synhåll under tre minuter.
När alla ekipage gjort dessa övningar var det lunchpaus och Husse och Matte fick en möjlighet att köra några markeringsövningar/korta sök inne i en stor barack, inredd som en bostad, med Modji. I avsikt att dra igång henne inför eftermiddagens sök, efter all väntan i karantän under förmiddagen. Hela gruppen hämntades sedan och körde i kolonn till en depå för allt möjligt. Stora spånhögar, grushögar, stenhögar, betonghögar, sprängstenhögar med mängder av armeringsjärn och allmänt bråtigt. Gruppen blev visad de två intill varandra angränsande områdena och sattes sedan i karantän vid parkeringen. Varje ekipage skulle söka igenom ett område där förarna bara fick röra sig längs två sidor och hunden måste arbeta självständigt inne i området. Föraren vet att här ligger två figuranter utlagda, enligt reglerna för IPO-R. Det angränsande området innehöll för de prövande ett okänt antal figuranter och i en del av området fick endast hunden gå in. Det var avspärrat för föraren. I området fanns även stora och för hunden farliga högar med "nystan" av armeringsjärn där hunden måste hindras att gå genom lydnad. Några stora arbetsfordon stod inom området. Vinden var mycket oberäknelig och inte helt att lita på vid planeringen av söket. Det blåste iskallt från ett håll ett tag, så försvann vinden helt och det blev riktigt varmt och nästan tryckande. Vinden tog sig i styrka och då från motsatt håll. Inte lätt! Inte mycket hjälp. Figuranterna för dagen kom till stor del från Blå Stjärnan. Tack för hjälpen!
Förarnas taktik bedömdes och de måste innan start berätta för de två domarna hur de planerade sina sök. Totalt hade de 30 minuter på sig att genomsöka de båda områdena. Modji jobbade bra i det första området och fyndade och markerade snabbt en figurant långt inne i området. Inga belöningar får ges av figuranterna eller förarna och figuranterna måste vara passiva. Modji jobbade vidare och sågs uppe på en grusås helt nära den ena kanten. Där stod hon och viftade lite på svansen. Så tilltog svansviftandet och svansen slog intensivt från sida till sida som vid hälsande på en människa som svarar på kontakt, men hon skällde inte !? Modji hade varit hos figuranten, hälsat på denna men inte markerat. Inte bra.
Husse fortsatte med söket och Modji hade inga som helst problem med att åter gå ut i ett område och arbeta där hon måste jobba ensam. Hon hittade snabbt en människa som hon skallmarkerade mycket bra och hon hade nog lite svårt att höra när Husse försökte kalla henne tillbaka. Föraren fick inte gå in och hämta hunden. Därifrån stack Modji vidare och hittade snabbt en människa högt uppe på en arbetsmaskin. Snygg markering även här. Sedan jobbade hon vidare uppe i en stor hög bestående av stora betongblock med armeringsjärn stickande ut lite här och där. Modji for upp och ner och fick jobba ordentligt för att hitta vittringskällorna. Två personer var gömda här. Inte helt lång ifrån varandra och i denna hög bestående av stora block kom vittringarna att delvis blåsa på tvärs mellan blocken och sammanfalla i de byiga vindarna. Modji redde ut förhållandena och markerade de båda figuranterna bra. Husse avrapporterade inom den angivna tiden och fick sedan vänta en liten stund på de båda domarnas utlåtande.
GODKÄND!
Husses fjärde räddningshund. Tidigare har han kört upp två Flattar och en Lapsk Vallhund (Modjis mamma Násti).
Ytterligare en Lapsk Vallhund gick upp på provet. Fjällfarmens Sumo / "Nemo", som Matte gärna hade haft som pappa till en kull valpar, om han inte varit så nära besläktad med Násti. Typiskt! Nemo gjorde ett jättebra jobb och blev godkänd även han! GRATTIS till Nemo-matte! Den mycket trevliga killen har utvecklats väldigt mycket under kursens gång! Bra jobbat! Jätteroligt att följa!
Ytterligare två Lapska Vallhundar är alltså godkända räddningshundar. De har klarat en av de SBK-utbildningar som ställer högst krav på hundarna och där ett flertal prov under den nästan tvååriga kursen, gallrar bort de hundar som inte anses lämpliga. På söndagens prov gick 9 hundar upp på slutprovet/certprovet och 8 hundar blev godkända. Den nionde underkändes utan rätt till omprov. En hund gick upp på delprov-2 och underkändes. Utan rätt till omprov.
Det känns naturligtvis mycket tungt att bli underkänd efter så lång tids utbildning och träning. Med just denna hund ges aldrig chansen igen. Föraren har trots allt inhämtat mängder med kunskap under kursens gång och har denna kunskap med sig i bagaget vid anskaffandet av en ny hund. Kunskap som kan vara till nytta när man skall välja ras och valp för att kunna starta en ny kurs för att nå sitt mål om några år.