En härlig vinterdag med sol, ingen vind, -6 grader och bra skidföre. Vägen var inte nyplogad och vägkanterna fungerade utmärkt att åka skidor på. Dock stack enstaka, vassa gruskorn fram sporadiskt, men de syntes väl. Matte tog med alla tre hundarna på skidtur, fastsatta i Mattes dragbälte. Hundarna var selförsedda. Ett par kilometer bort genom området, ligger en stor hästhage/slåttervall och där åkte Matte upp en rundslinga.
Så länge Matte åkte längs vägarna höll sig hundarna fint rakt framför. Längs med vägkanten. Násti är den borna draghunden och höll god fart samt svängde rätt på höger/vänster -kommando i varenda korsning. Hon placerade sig mitt emellan Gázzi och Modji mest hela tiden. Så här har Modji varit med på skidtur tidigare. Längs vägkanterna i området.
Första varvet som Matte spårade runt hagen, var inte tillnärmelsevis lika strukturerat! Frånvaron av tydliga kanter att hålla sig till, fick Modji att njuta av de stora och fria ytorna! Modji hittade per omgående mängder med harspår, vilka hon ville följa upp. Här och där dök något rådjurspår upp och när Matte närmade sig vägen ville hundarna upp dit. Dessutom hade några ryttare testat snödjupet och vänt, men där fanns välsmakande lämningar från hästarna. Nåväl, tänkte Matte, med ett uppkört skidspår har hundarna något att hålla sig till. Gázzi och Násti har varit med förr och har då sprungit sida vid sida i skidspåret. Med sträckt lina, framför Matte. Mycket behagligt.
Men så var det ju Modji. För henne var det första gången och hon ställde till oreda i ledet. Hon ville springa lite hur som. Gärna bakom.... Några viftningar med skidstaven bakom ryggen, fick henne i alla fall att inte stå på Mattes skidor. Men i sträckt lina, rakt västerut från Matte, föreföll vara en favoritplats. Varpå de övriga två också hamnade där, då linorna snodde ihop sig. Matte hade fullt sjå att inte bli omkulldragen mot vänster och strävade idogt höger i högervarvet. "FRAMÅT" ljöd över nejden! Högerhöften och de obefintliga musklerna i högersidan började kännas aningen ansträngda...
Pannbandet åkte ner i fickan och jackan öppnades, svetten rann om Matte. För Gázzis del kunde det nu räcka och Matte lämndade både Gázzi och Násti i solen, bundna vid en stängselstolpe. Tanken var att det skulle bli enklare och tydligare för Modji om Matte koncentrerade sig på henne. Klickerträning för rätt position framför Matte i spåret, kändes inte aktuell. Händerna var upptagna av skidstavarna. Men med stavarna formade Matte ett stort V och föste Modji i rätt position. Så snart en tass nuddade skidspåret, brast Matte ut i lovsång! Det gick till slut att få Modji att förstå att en rörelse framåt, i position någorlunda framför Matte, var vad som önskades. Men så dök harspåren upp rakt västerut igen.... Matte är envis och ett mycket tydligt (ilsket) NEJ fick Modji att förstå att sådana sidoturer absolut inte var tillåtna. Det är självklart enklare och smartare att lära Modji reglerna ensam. Sista biten tillbaka till de andra hundarna, satte Modji iväg i full fart framför Matte. Med alla fyra tassarna i skidspåret. Matte gick upp i falsett och öste beröm över lilltjejen!
Därefter lämnades Gázzi ensam i den gassande solen och Matte tog ett sista varv runt hagmarken. Nu med Násti och Modji prydligt sida vid sida framför i skidspåret. I sträckta linor! Vilken njutning! Men vid vägen ville Násti uppför vägbanken och vid det parallella harspåret ville Modji dra åt vänster ner i stordiket. I övrigt flöt det på bra hela varvet runt och Matte kände sig nöjd med fartfylld skidåkning!
Med en nu utvilad Gázzi, gick vägen hem i god fart och lydiga hundar stannade prompt, när mötande bilar dök upp på den smala vägen. Efter två timmars oavbruten skidåkning, anlände Matte hem med känslan av att värmen stigit till femton plusgrader! Det var fortfarande sex minusgrader och Matte var alldeles för varmt klädd.
Ytteligare en "mycket intresserad" bilköpare uteblev, trots uppgörelse om besök under kvällen.....
Tillbaka