Torsdagen blev en lugnare dag för Matte än vad onsdagen var. Skönt. Hundarna fick sin långpromenad på förmiddagen. Beledsagade av solens milda strålar av och till! Underbart välgörande. En kort bit hemifrån fick hundarna ett längre stopp. Matte fick möte med en sporadisk granne som visade sig var en gammal "bevakningstjej". Hundprat så klart! Till Nástis och Modjis glädje intill en jättestor nyponbuske, med mycket goda nypon! När hundpratandet avslutats var busken kaläten nertill. Mycket C-vitaminer!
Inga möten i övrigt. Rådjuren hade dragit sig tillbaka. Hundarna hann vara på tomten en del medan Matte fixade lite i trädgården. Flytta eklöv i mängder var en av uppgifterna som måste tas itu med.
Resten av dagen fick hundarna åter vara ensamma när Matte gav sig iväg till sjukhuset för sjukbesök. Vilken lycka att slippa att dagligen ge sig ut i Stockholmstrafiken i rusningstid! Djungelns lag och få trafikregler tycks gälla. De flesta bilar levereras numera utan "blinkers" och "blixlåsprincipen" är uppenbarligen ett minne blott. Rondellkörning i rusningstid är något helt annat än vad Matte lärde sig för 43 år sedan! Detta var i och för sig inga nyheter eftersom Matte kör bil en hel del. Även genom Stockholm då och då. Men en vardageftermiddag när skymningen började falla, blev det en överraskning att trafiken var så fruktansvärt intensiv så tidigt! På onsdagen var det i och för sig än värre med regn som vräkte ner och reflexer från alla lampor som var besvärande. Matte föredrar helt klart livet ute i skogen!
Vid hemkomsten på tidiga kvällen, längtade katten Mysjkin efter att Matte skulle få eld i kaminen. Han kröp nästan in i den! Med tanke på att temperaturen sjunkit till 16 grader inne kanske det var förståeligt. Husse hade åkt direkt från jobbet till ett FRG-möte och fick representera Matte också. En verksamhet där även räddningshundar skulle kunna användas.
För närvarande lever Matte en dag i sänder i allra högsta grad. Násti kan börja löpa när som helst och med relativt kort varsel måste en resa till Finland organiseras. Sjukdom hos nära anhörig gör även det att livet får levas en dag i sänder. Carpe Diem!
Tillbaka