Sedan Matte 1998 köpte sin första Lapska Vallhund, i akt och mening att göra sitt bästa för att utbilda den till räddningshund, har hon med emfas hävdat att rasen är en arbetande hundras som borde betraktas som en brukshund. Efter att närmare ha lärt känna Gázzi, som var nio månader när hon införlivades i flocken, bestående av Matte och två Husky-Schäferkorsningar.
Gázzi var en hund med mycket egna åsikter, stor integritet och med ett stort behov av att få ett för henne passande jobb! Vilket hon fick per omgående. Några dagar efter ankomsten började utbildningen till räddningshund och 2001 fick hon sitt diplom som den första certifierade räddingshunden av rasen Lapsk Vallhund i Sverige.
På den tiden fanns det en enda person i Sverige som Matte kunde hänvisas till när hon som ny Lapskägare ville ha kontakt med någon utanför renskötseln som tränade bruks, eller på annat sätt var aktiv med sin Lapska Vallhund. Matte fick även höra att hon med sin räddningssökträning "inte skulle göra om rasen till en brukshund". För Matte var ordet brukshund likställt med en hund som arbetade med något. En Lapsk Vallhund var enligt Mattes sätt att se på saken en arbetande hundras i och med att den användes inom renskötseln.
Då rasen inte kan överleva endast på att vara aktiv inom renskötseln, tänkte Matte att andra krävande hundsysslor borde vara bättre för en Lapsk Vallhund än ingenting alls. Som räddningssök, för bevarande av goda arbetsegenskaper i rasen. Än att bara vara renodlad "sällskapshund av robust karaktär, lämplig för skogspromenader". I bästa fall. Alldeles för många Lapska Vallhundar verkade inte vara aktiva över huvud taget då, när Matte började utbilda Gázzi. Skalar man ner det så är nästan vad som helst bättre än ingenting, när man letar sysselsättning och mental stimulans till en Lapsk Vallhund! Sysselsättning/"jobb" tillsammans med föraren där mer än benen är involverade! Något mycket väsentligt för en Lapsk Vallhund, för att den skall trivas och må bra i sin flock!
EN LAPSK VALLHUND BEHÖVER MER ÄN ATT RÖRA PÅ BENEN!
Det är mycket glädjande att nu kunna läsa att fler uttrycker samma sak! Det kan inte sägas nog många gånger, för undvikande av felköp!
Inte bara Matte har upplevt att valpspekulanter uppenbarligen fått rasen om bakfoten, när de kontaktar uppfödare och erbjuder hem där den Lapska Vallhunden kommer att få gå på långa promenader "i skog och mark", i tron att detta är det enda en Lapsk Vallhund behöver få ägna sig åt. Man skriver om många timmar med gående varje dag. Troende att det är det enda som krävs för att få en Lapsk Vallhund att vara nöjd. Oftast koppelpromenader, då koppel är ett krav under en stor del av året och många Lapska Vallhundar drar gärna efter vilt i brist på renar att flytta på.
När en Lapsk Vallhund används inom renskötseln krävs oändligt mycket mer av hunden än att den har god fysik och god kondition. Hunden måste ha en bra skalle också! Den måste kunna tänka själv och självständigt lösa problem långt borta från sin förare! Enda sättet att kunna bevara dessa goda egenskaper är att avla på hundar som visat att de bisitter vad som krävs av en hund lämplig för renskötsel eller liknande.
Antingen gör man om rasen till något som efterfrågas - en lättsåld hundras som nöjer sig med att gå på långa promenader och inte kräver att få ägna sig åt problemlösning och som passar hos i princip vem som helst som vill ha en hund som sällskap, när familjen går ut i skogen på helgen. Hundar som inte kräver så mycket och passar alla. Genom att avla på hundar med okänd arbetsförmåga. Den kanske finns där, men om det vet man ingenting när hunden bara går på kopplade skogspromenader.
Eller så gör man allt man kan för att bevara de goda arbetsegenskaper som ännu finns i rasen, för att säkra bra hundar för renskötsel och andra hundsysslor i framtiden, samt för att kunna förse hundsportintresserade med bra träningskompisar. Hundar som inte passar hos alla. Hundar som kräver både mental och fysisk stimulans, samt lite fingertoppskänsla vid träning. Hundar lämpliga för olika typer av nosarbete även "yrkesmässigt", när den sektorn bara växer. Hundar används alltmer i människans tjänst för att nosa rätt på olika dofter. Hundar som även passar hos en renskötare. Lapsk Vallhund är en ras lämplig för mycket mer än att vara promenadsällskap eller sällskap på långa löpträningsrundor - och bör så förbli.
Varenda en som föder upp en valpkull är en uppfödare med ansvar för att varenda valp kommer till ett hem där man har kunskap om den hundras man köper och dess alla för rasen specifika behov!
En hundras avlad för att fungera inom renskötseln är inte en hundras som nöjer sig med att få gå långa promenader. Om den är rastypisk och lämplig för det den är avlad för.
Det vore mycket sorgligt om även Lapsk Vallhund hamnar i kategorin "robusta sällskapshundar" i avsaknad av tidigare goda arbetsegenskaper, om dessa inte efterfrågas och betraktas som något numera oönskat. Om rasen anpassas efter efterfrågan över tid. Om det är rasens utseende som lockar mer än rasens arbetskapacitet. Om det är bara för att ha en hund att gå i skogen med, som är skälet till att man skriver och tingar en Lapsk Vallhundvalp.
Alla som vill köpa en Lapsk Vallhund skall inte ha en Lapsk Vallhund. Varenda uppfödare har här ett ansvar. Rasen passar inte alla och inte en robust sällskapshund.
En Lapsk Vallhund är så oändligt mycket mer än en hund som är bra på att gå. Ingen enda Lapsk Vallhund skall på grund av felköp behöva bli betraktad som ett problem och därför omplaceras i tonåren. När den bara är en bra hund hos fel ägare.