Fredagen inleddes med ymnigt snöfall och takras. Yttertrappen blockerades av hårt sammanpackad snö och is, varför Matte och de Lapska knappast kom ut på tomten. Matte avvaktade till snöandet upphört och tog sig an snömängderna. Solen tittade fram och en granne kom promenerande med en av sina hundar. Matte var inte svårlockad och bytte till spikskor och hängde med. Så gjorde även grannen tvärs över vägen. Gemensam hundpromenad är alltid trevligt! Promenaden ändade på en inglasad veranda, där lunch serverades. Älgfärs med grönsaker. Mums! Den gemensamma hundflocken för tillfället, bestod av två knappt ettåriga Kooikrar, en ettårig Cocker, en vuxen Cocker och de tre Lapska. Gázzi var måttligt road av småglinen och bands upp på en solig veranda med en stor dyna att ligga på. Till sällskap fick hon Násti. Modji fick vara på den inglasade verandan på öppen förskola med småglinen och den vuxna Cockern. Modji är supersnäll och när småglinen gnabbades stod Modji vuxet vid sidan av. Ville de ha kontakt med Modji så bjöd hon på det och låg på rygg och lät dem härja. Hittills har Modji fungerat fantastiskt bra med alla hundar hon träffat. Hon är väl fostrad av framför allt sin mormor Gázzi och katten Mysjkin. Mest av katten, som är hennes allra bästa vän. Varje dag får hon ögonen och öronen omsorgsfullt tvättade av Mysjkin, som fyller 16 år om en månad.
Efter lunchen fortsatte promenaden runt i området och nöjda och belåtna somnade hundarna sedan framför kaminen.
Lördagen innebar kurs för Husse och Modji. Husse var mycket nöjd när han kom hen och tyckte att Matte skulle vara stolt över lilltjejen. Kurstillfället var åter förlagt till Rydbokrossen. Som vanligt delades gruppen upp och på förmiddagen försattes Husses grupp i karantän. Ett ekipage i taget fick en sökuppgift, anpassad efter hundens nivå. Instruktören och en hjälpinstruktör lade upp övningen. Modji fick söka av ett område med stora gamla maskindelar i metall och Husse fick själv inte gå in i området. Vad Husse trodde fanns endast en figurant i området, då hjälpinstruktören plötsligt saknades. Men Modji hittade och markerade två personer! En extrafigurant var inkallad. Man skall aldrig ha några förutfattade meningar!
På eftermiddagen fick gruppen träna fritt i ett annat område, där stora stenkrossmaskiner med långa och lutande transportband på olika höjder bjöd på svåra gömställen. En hjälpinstruktör höll ett vakande öga över träningen. Husse valde att placera en figurant på ca åtta meters höjd, uppe på ett transportband. Vinden var kraftig och byig och förde vittringen långt bort till och från. Vittringen studsade även mot olika objekt. Husse bedömde sökuppgiften som mycket svår för Modji, men han ville gärna testa hennes uthållighet i arbete. Han ville också testa om Modji kunde hålla tyst och inte "glappa" när vittringen kom och gick. Modji fick fatt i vittringen och tappade den. Gång på gång, Men hon jobbade på och hon var helt tyst.
När Modji envist jobbat vidare och sökt i ca en kvart, tyckte Husse att Modji behövde få viss hjälp, för att kunna lokalisera vittringskällan. Därför lyfte han upp Modji på ett lutande transportband, ungefär två meter över marken. Bandet var försett med ett lågt räcke eller liknande på ena sidan. Detta transportband var beläget i vind, nästan tio meter ifrån det band där figuranten var gömd, ytterligare högre upp. Modji var kopplad och Husse gick med Modji uppför transportbandet så långt det gick. Höjdskräck hos räddningshundförare och räddningshundar är en opraktisk åkomma! Husse tyckte att det var aningen obehagligt, men Modji hade tagit täten och Husse kände sig trygg med henne. Han hade ju kopplet att hålla i!
Nu blev det lättare för Modji att lokalisera vittringskällan och hon gjorde en helt godkänd skallmarkering på relativt långt håll, stående på transportbandet ca sju meter ovan marken! Skallet var aningen "fjöligt" enligt Husse, men godkänt som markering. Det är mycket svårt för en hund att stå och skallmarkera under sådana förhållanden.
Matte var inbjuden att ta emot ett vandringspris för årets bästa utställningshund - Lapsk Vallhund / tik i SLK östra distriktet! En smått märklig känsla, då utställningsverksamheten inte tar särskilt stor plats i denna Lapskfamilj. Men Násti ställdes ut på rasklubbens (de tre Lapphundraserna) distriktutställning i Rimbo och blev där BIS-2. År 2008 fick Násti detta pris! År 2009 fick Gázzi samma pris! Så nu tog Matte med den fina bucklan hemifrån, för få den överlämnad igen då Násti fick priset för 2010! Poäng ges och räknas ihop för placeringar under året. En utställning räcker uppenbarligen, om placeringen blir bra! Tack så mycket!
En föreläsning om "berikning" förgyllde sammankomsten och många tips gavs för att kunna ge våra hundar en tillvaro som tillfredsställer hundars krav på ett hundliv och inte ett människoliv. Hundar och alla andra djur som tagits ifrån sin ursprungliga tillvaro, måste ges möjlighet att utföra naturliga beteenden. För hundar gäller det t.ex. generellt, att de skall få möjlighet att bädda, gräva, söka, spåra, vakta, jaga. På ett sådant sätt att det fungerar i det liv de liver. Vi måste använda vår fantasi! Har vi en apporterande fågelhund måste den ges möjlighet att utföra någon form av apportering snarlik fågelapportering. Har vi en vallhund måste hunden ges en möjlighet att valla någonting på något sätt. De Lapska i familjen får utlopp för sitt vallningsbeteende, när de söker och hittar försvunna människor och återför dem till flocken.
Söndagen blev en stilla dag. Ett dödsbud nådde Husse i fredags natt. Hans pappa hade inte oväntat avlidit, efter att ha blivit sängliggande sedan några dagar. Lördagen flög iväg, men på söndagen gavs tid till eftertanke. Hundarna fick gå "mopperundan" med Husse i knädjup blötsnö. Dessförinnan tränade Matte fritt följ med Modji.
Tillbaka