På onsdagen gick Matte en stressig långpromenad med hundarna, innan färden gick till Täby Centrum. Matte hade några ärenden att uträtta innan eftermiddagens besök hos Mormor på sjukhuset. Hundarna fick vara ensamma hela eftermiddagen. Mormor var oerhört trött och det var tungt att se henne.
Torsdagmorgonen började för Mattes del mycket tidigt med konstiga ljud. När Matte fått upp ögonen tillräckligt mötte henne en märklig syn. Gázzi stod intill sängen med en stor vit krage?! Det var något bekant över den fyrkantiga plasthistorien. Locket till kattmattunnan! Gázzi, som aldrig stjäl mat, hade stoppat ner huvudet i den nya och mer lättöppnade fodertunnan. Det blev trångt och tunnan välte. Kattmat spred sig över golvet och Násti och Modji tackade och tog emot. Själv fick Gázzi hela ramen med vipplocket runt halsen och kunde inget äta. Troligtvis hade hon ändå hunnit äta en del innan tunnan välte. Innehållet hade minskat väldigt mycket och hundarna bestraffades kollektivt med indragen frukost. Alla visad stor törst och hade säkerligen en hel del torrfoder i sina magar.
Hela torsdagen sattes sedan hundarnas tåamod åter på prov. Efter Mattes power-walk i närmare en timme, med hundarna i jämn trav, stuvades de in i bilen och där fick de sedan stanna. Länge tyvärr. Ibland har nöden ingen lag. Förhoppningsvis kompenseras sådana här dagar med alla de dagar då hundarna får följa med på diverse roliga hundaktiviteter.
Mormor är färdigbehandlad och har under den veckolånga sjukhusvistelsen haft en enda önskan - att få komma hem! Att bli gammal och trött är ingen sjukdom. Att få sluta sitt liv i lugn och ro i sitt eget hem är nog en önskan alla när. På olika sätt kommer Mormor nu att beredas den möjligheten. Om inget oväntat inträffar. Det är imponerande vilka resurser som sätts in för att möjliggöra att äldre kan stanna i sina hem, så länge som det bara är möjligt. Hemtjänsten kommer att besöka Mormor många gånger varje dag och en nattpatrull kommer att titta till henne två gånger varje natt.
Mormor anlände hem med ett outsägligt lyckligt skimmer över hela sin varelse. Hon var lycklig när hon höjde blicken mot balkonglådorna fyllda med blommor. Hon bars in i sitt eget hus av två starka killar och fick äntligen lägga sig i sin egen säng. I sitt eget rum! Utan tre sängar med sjuka gummor omkring sig! Hon fick äta sin mat i lugn och ro. God mat! Hon uttryckte på många olika sätt hur hemskt hon upplevde måltiderna i matsalen på sjukhuset. Som med många andra fick miljön henne att sluta äta. Hon beskrev att alla mest satt och petade i maten. För att få människor friska och starka måste uppenbarligen situationen kring måltiderna på sjukhus göras mer stimulerande. Samt maten mer aptitlig. Vilket många skrivit många artiklar om tidigare. Vilket Mormor intygar stämmer.
Mycket måste ordnas under dagen. Många inblandade aktörer måste samordnas. Hundarna fick stå tillbaka helt och hållet. Två rastningsrundor hann Matte med och de sista timmarna, efter regnet, fick hundarna ligga utomhus på altanen. Då hade Modji fått nog. Matte upptäckte Modji med konstiga vita strimlor i mungiporna. Rätt snart hade Matte avslöjat sammanhanget. Modji var gruvligt uttråkad och som den initiativrika Lapska hon är, hade hon skaffat sig ett jobb. Hon provade på att vara bäver och hade försökt gnaga av en av stolparna till altanräcket... Som tur var hade hon just börjat när Matte avslöjade henne. Lite sandpapper och lite vit färg fixar skadegörelsen.
Innan mörkret lade sig vid niotiden hade hundarna hunnit vara på tomten ett par timmar och Husse hade gått "mopperundan" med dem. Modji hade dessutom roat sig på egen hand genom att rusa runt på gräsmattan och leka med olika saker.