Måndag.
Mycket tid har tillbringts hemma även denna sommar, med olika byggprojekt kring huset. Hantverkare hemma och sedan skall det målas. En del tider har det varit att passa för olika saker rörande den egna hälsan och när sommaren var som finast drabbades vår gamling Násti plötsligt av oförklarlig ohälsa och måste lämna oss. Inget kunde göras för att hjälpa henne vidare på annat sätt, när ingen orsak till ohälsan kunde hittas. Svårt att ta till sig. Hon var ju så pigg och glad. Ännu en sommar som liksom försvann i oro och sorg. De dominerande minnena.
Än är dock sommaren inte slut för ett par pensionärer utan begränsad semester. Även om vädret nu är mer lynnigt och det skvätter lite varje dag. På måndagen tog sig Husse och Matte i kragen och med hundarna i bilen gick färden österut och ut i skärgården. Det är helt magiskt att som icke båtägare kunna ta sig långt ut bland öarna och även till mindre öar medförande bilen. Vilket förenklar och förkortar resandet. En timme hemifrån med bilen ligger Högmarsö. en ö med ett stort båtvarv och här nere i hamnen finns en sommarkrog som blivit mycket omskriven i sommar. Den stänger snart för säsongen och nu var det i grevens tid som Lapskflocken tog sig hit ut!
Färden gick ut mot Yxland och Blidö men innan ankomsten till Furusund viker man av till höger på Svartnö och kör ner till den lilla linfärjan som är privat. Den går en gång i timmen och man betalar sjuttiofem kronor på tillbakaresan. På ön har bebyggelsen utökats med ett flertal hus sedan färjelinjen öppnade och färjan går året om. Skärgård och storstad kommer allt närmare varandra. Stockholm växer och att bo här och pendla till jobbet måste vara optimalt, om man älskar skärgården.
En kort biltur följde efter färjeturen och på andra sidan ön anlände Lapskflocken till varvet, där man fick leta sig ner genom varvsområdet till hamnen, kajen och flera bryggor. Det såg rätt absurt ut med en jättebåt i kinesisk stil med drakhuvud och allt som låg här i skärgårdsidyllen! En båt som fungerat som kinakrog och nu skulle bli omhändertagen, okänt hur. Inga skyltar fanns och man parkerade där det föreföll lämpligt, på en plats där man inte kunde förväntas stå i vägen. Hundarna fick det fint med utsikt över varvet medan Husse och Matte fick i sig lite mat i en gammal charmig tegelbyggnad vid kajen. Många hade hittat hit så även från andra länder och en barnfamilj anlände utifrån någon ö iförda flytvästar. En härlig atmosfär och mycket god mat!
Hundarna skulle naturligtvis få känna på sjöluften och vandra på nya vägar för semesterkänsla även för dem! Lapskflocken promenerade på en stig bortöver längs stranden och passerade en sommaröppen liten mataffär och ett sommarfik vid en brygga. Här gjordes ett uppehåll för en kaffestund och hundarna hade mycket att titta på! Många mindre båtar lade till nedanför butiken, för hemförande av matvaror till omkringliggande öar. Några tittade på hundarna och en hel del kelande blev det vid fikabordet.
Matte har barndomsminnen från just denna ö, där familjens segelbåt låg på varvet några vintrar. Då gick ingen färja hit och för övrigt hade familjen ingen bil. Man tog bussen och sedan beställde man hämtning med liten båt från ön. Därefter fick man traska genom fina hagar för att nå varvet. Matte minns att hon plockade en bukett Adam och Eva som gåva till varvsägarens fru Matilda och hon blev alltid lika glad! En då rätt vanlig men nu sällsynt och fridlyst blomma. Matte försökte nu minnas mer exakt var det gamla skärårdshuset var beläget, men när gamla traditionellt rödmålade hus nu ofta är vita och nya hus i gammal stil förvillade var det inte lätt. På ett ungefär fick Matte ändå till det efter lite drygt sextio år. Ett starkt minne är köket i mörkt fenissat trä, med den stora vattentunnan i koppar strax innanför dörren. Nu dyker undringarna upp och frågorna Matte hade velat ha svar på kring dessa mycket speciella resor, på tu man hand med sin far. Nu finns ingen att fråga. Alla ni som ännu har frågor att få svar på och ännu har någon som kan lämna svaren! Ställ frågorna innan det är för sent! Man lever på, mitt i livet så som om man har all tid i världen. Det har man inte. Nu saknade Matte några pusselbitar. Varifrån hämtades man med båt? Vilken väg gick man över ön? Hur långt var det för ett litet barn? Många härliga vårminnen av dessa vandringar över ön med matsäck finns ändå kvar!
Hundarna uppskattade promenaden längs vägarna på ön på sitt sätt. Många nya och intressanta dofter drog de i sig! Både från marken och utifrån vattnet! En semesterdag i "närområdet" för Lapskflocken. Det blir så lätt att man åker så långt för nya upplevelser. Man glömmer lätt det som finns helt nära. Lapskflocken lever sitt liv i södra Roslagen och till Roslagen kommer turister från hela världen. Man missar lätt det nära.