Lördag.
Efter frukosten och lite morgonvila var Modji och Aili inte nödbedda, när Matte ville leka lite med dem! De är helt otroligt duktiga på att köa och vänta på sin tur under tystnad. Trygga i förvissningen om att det alltid lönar sig i slutändan. "Jag vet att det blir MIN tur sedan!" En hund i taget får leka/träna något kul med Matte och en hund får vänta utanför på sin tur. De växlar så väldigt fint i dörröppningen utan hets och stress. Märkligt tänker Matte ofta. Ingen kastar sig vare sig ut eller in, trots att båda är lika sugna på att få vara med! Ingen skäller under väntan på sin tur. Bara det!
Just nu är det fokus på apporterande av foderpåsen på ett kilo och ett snyggt avlämnande. Matte förlänger bärsträckan lite i taget och ökar kraven på att bära hela sträckan utan omtag. De vet vad som begärs och nu höjs kraven på genomförandet. Belöningen får de som en extern belöning. En pytteliten godisbit i matskålen bredvid den knästående Matte hägrar! Någon enstaka gång är det flera pyttesmå godisbitar! Variation måste till för bra resultat tänker Matte. Nyfikenheten måste finnas där! Både Modji och Aili fick göra tre apporteringar var och ingen av dem ville sluta! Suget måste finnas vid nästa träningsstund tillsammans. Nu fick Matte tvinga dem att inse att leken faktiskt var slut efter tre apporteringar.
Hundarna fick sedan vila på lagrarna medan Husse och Matte gjorde ett snabbesök i Arninge, för att få hem torvströ till latrinkomposten.
Skurarna avlöste sedan varandra under hela dagen, men icke förty fick Husse gräsmattan klippt till slut och Matte snyggade till bland blommorna. Hundarna alternerade mellan trädgården och uterummet i takt med skurarna. Glasdörren stod öppen för valfrihet. Skurarna var snabbt förbiglidande med onödig blöta på alla sittytor. Bara några få trappsteg under takutsprånget var sittvänliga för eftermiddagsfikat. Matte chansade och tog med hundarna på en rask promenad och hann precis tillbaka hem innan regnet åter öste ner.
Efter middagen, som intogs i uterummet, fick hundarna till sin glädje leka mera med Matte på köksgolvet.
Nu höjde Matte ribban lite till. Påsen med torrfoder ställdes runt hörnet ute i hallen och nu ville Matte att Modji och Aili skulle bära enkilospåsen ända längst in i köket. Där väntade matskålen med en Frolic! En sällan använd och därför mycket värdefull belöning! Trots att det bara var en mini-Frolic uppskattades belöningen MYCKET! De lyckades båda - nästan. Ett omtag blev det halvvägs. De är på god väg och viktigast av allt - GLÄDJEN finns där hos båda! Ännu en gång fick de avbryta leken när det gick fint och var som roligast! Snopna hundar väntade sig mera, när Matte ställde undan både foderpåsen och Frolicpåsen och ägnade sig åt annat.
Skall man träna Lapsk är det korta och omväxlande träningspass som gäller. Har Matte kommit underfund med under årens lopp. Omväxlingen kan bestå i olika platser och olika belöningar.