Lagom varmt och lagom soligt. Matte beslöt att ta med Modji för att miljöträna i Vaxholm bland alla turister och båtar. Modji har varit där förut, men då när vardagslunken härskat i den lilla skärgårdsstaden. En fredag så här års, är gästhamnen och ångbåtskajen synnerligen välbefolkade! Här låg stora flotta segelbåtar med flaggor som signalerade hemländer som Tyskland, England, Skottland, Finland, Åland. Här låg även helt vanliga "vardagsbåtar" som fungerar som transportmedel för skärgårdbefolkningen. Flertalet båtar var plastbåtar men några fina gamla träbåtar syntes också vid bryggorna. En stor och mycket välskött Pettersonbåt drog blickarna till sig! En gammal Folkbåt gav nostalgiska känslor!
Modji behövde en båttur tyckte Matte och bjöd på samma resa som mormor Gázzi fick göra sin första sommar hos Matte: En resa med bilfärjan till Rindö T/R. Som gående passagerare. Då får man gå upp en trappa och färdas ovanför bilarna längs ena kanten. Härlig utsikt som Modji uppskattade mycket! Hon iakttog alla båtar som rörde sig i närheten av färjan. Näsan var inte särskilt aktiv. Så dök två vattenskotrar upp bland båtarna. Modjis näsa gick igång precis som vid träningen med vindmarkeringar! Hon vittrade påtagligt intensivt just mot vattenskotrarna. Bilträningen har uppenbarligen gett ett mycket gott resultat! Modji kan kanske passa bra för sjöräddningen?!
T
Livet på bryggorna och längs kajen var något som Modji gillade! Hon testade ideligen var det skulle kunna gå att komma ner i vattnet! Från pontonbryggan kunde hon luta sig ner och dricka och när några änder simmade förbi var hon snubblande nära att kravla ner i vattnet! Ångbåtar som tutade var inget som Modji brydde sig om. Inte heller den kanelbulle som en vänlig dam ville dela med sig av! Modji smakade och spottade ut! Något sådant har hon aldrig ätit! Krusbär och vinbär smakar mycket bättre! Förståndig liten hund.
En hel del hundar kom i Modjis väg, stora och små. Alla ville hon hälsa på, viftande på svansen. Ingen enda gång skällde hon!!! En del fick hon hälsa på men inte alla. De så gott som tama duvorna på kajen kom hon att acceptera mycket fort. Den första duvan som spatserade nära henne försökte hon kasta sig över. Men det väckte ont blod hos Matte! Aj, aj! Nästa duva som Modji tittade på klickade Matte och gav godis. Efter en stund tittade Modji nyfiket på duvorna och inväntade sedan godisbiten. Bra! Hon skällde inte på dem. Inte heller på änderna eller de två svanar som simmade mot henne vid bryggan.
Vid flera tillfällen visade Modji tydligt att hon ville försöka hoppa ombord på båtar som låg förtöjda! Färden i RIB-båten hos Sjöräddningssällskapet gav uppenbarligen mersmak! Mellan båtarna vid pontonbryggan gick smala metallramar ut. På dem försökte Modji gå, men kopplet räckte inte så långt. Då blev Modji stående med frambenen på ramen och bakbenen på pontonbryggan. När båtar passerade gungade ramen och bryggan i otakt och Modji stod kvar, balanserade och gungade med!
o
En hel del människor stannade till och frågade vad det var för ras på den vattenintresserade lilla hunden med den vackra färgen. Var det någon ras som skulle simma mycket kanske? Förvåningen var rätt stor när upplysningen kom att rasen är en renvallande hund.
I två timmar spatserade Modji och Matte runt bland båtar, hundar, fåglar och turister. INTE EN ENDA GÅNG GAV MODJI TILL NÅGOT SKALL! Matte var väldigt glad! Det hade nog varken Gázzi eller Násti klarat....
På hemvägen gjorde Matte en avstickare in i ett bostadsområde och när bilen rullade i mycket sakta fart, dök en stor svart Labbe upp i sträckt koppel, runt en kurva rakt mot bakrutan på bilen. Då skällde Modji. Mycket. Matte var inte glad....
Säg den lycka som varar beständigt! Men på det hela taget skötte sig Modji väldigt bra och verkade trivas mycket bra i miljön!
J Tillbaka