Från att i många år ha vaknat "på fel sida" varje morgon, med värk och stelhet och bättre rörlighet först framåt dagen, vaknar Matte nu utsövd, inte stel och utan värk. Men beroende av eftertänksamhet i varenda rörelse och kryckberoende. En tid framöver. Tidsbegränsat. Kryckor är opraktiska att behöva ha i händerna hela tiden vid förflyttning. Ett nödvändigt ont och Matte får lov att gilla läget. Men Matte både kan och skall förflytta sig!
På fredagmorgonen gjorde Matte sitt gympapass och kände sig sedan redo för lite gående. Full av energi och gå i benen! Matte kan inte gå med kryckor och tre kopplade hundar samtidigt. Matte är en fegis och vågar ännu inte ha tre kopplade hundar fastsatta vid ett hundförarbälte. Så småningom kanske. Men den spontana yrhättan Aili känns som en riskfaktor trots allt. Det sker så plötsligt. Det sker så fort! Rätt som det är har Aili tvärnitat och två hundar strävar framåt och en bakåt. rätt som det är befinner sig Aili på andra sidan diket eller vägen. Matte har väl brustit i lydnadskraven på promenaderna kan tänka.
Nu tog Matte hundarna en och en och på en kort promenad längs vägen. Okopplade. Att begära ett snyggt fritt följ kändes inte aktuellt, då det väl snarare blivit avdressyr av det fina fria följ som redan sitter hos dem alla tre. Matte vill ta upp rallytävlandet så småningom.
Äldst var först ut. Násti fick följa med Matte över till en granntomt, för att lämna några tidningar i ett förråd. Att avnjuta för familjen när de kommer ut till stugan nästa gång. Nlásti fick nosa och strosa i dikeskanten, men hela tiden nära Matte. Följsamhet anbefalldes! En krycka som förs fram och tillbaka hela tiden inbjuder inte till att gå klistrad vid Mattes vänstersida och det krävde Matte inte heller. Men inte mer än två meters avvikelse tilläts och när bilar kom krävdes sittande i dikeskanten. Matte med kryckor stod som staket mot vägen. Ögonkontakt! Matte rörde sig bara längs raksträckan utanför huset, med mycket fri sikt åt alla håll och slagna vägkanter.
Modji fick komma med på nästa avgång. Åt andra hållet hemifrån. Åt det hållet gränsar skogen till vägen längs den ena sidan. Många lockande dofter! Rådjuren går här ständigt. Modji förvaltade förtroendet väl och höll god kontakt och var följsam, men förstod att det var tillåtet med rastning och lite nosande. Vildhjärnan Aili fick vänta till sist och var mycket taggad när det blev hennes tur! Hon har väldigt nyligen lärt sig fritt följ och ville vara till lags, men fick myror i skallen när hon ville gå som hon lärt sig men inte kunde! En förbannad krycka spolierade positionen! Matte hade godis i högerfickan och Aili föredrog högersidan där det fanns gott om plats mitt ivägen. Där var det inte ok att Aili placerade sig! Hur fint hon än gick bredvid Matte på två meters avstånd.
Matte flyttade godiset till vänsterfickan. Då blev det bättre. Men där var det trångt tyckte Aili. Drog bakom Matte och ut mot vägens mitt. Matte började föra upp högerkryckan bakåt, som stopp för Aili. Här blev det ren och skär träning av inlärning av positionen vid kryckgående med Aili. Hon som de vuxna måste lära sig vad "kanten" betyder. Omedelbart när Aili hamnade rätt fick hon godisbelöning. Inte så lätt när Matte först måste släppa en krycka för att plocka fram godiset. Mattes fingrar klarar inte att både hålla krycka och godisbit. Godisbiten försvinner ner på marken och hunden belönar sig själv lite när som. Men trägen vinner och snart hade Aili lärt sig rätt position. Då kom en bil farande och Aili fick visa att hon kunde sitta som en staty i dikeskanten och hålla lång och fin ögonkontakt med Matte.
Násti fick privilegiet att komma ut på ytterligare en minitur med Matte. Hon hade ju nu väntat länge när de andra var ute. Inte kom väl hon ihåg att det var hon som började dagens träning?! Lika glad som alltid år att få "jobba"! Hon gick nu ett perfekt fritt följ, klistrad intill vänsterkryckan! Utan att vara ombedd!
Om Matte skall kunna rasta hundarna utanför tomten och träna vardagslydnad med dem som kryckkärring, känns detta som en god början. Följsamhetsträning. Det viktiga är i slutändan inte VAD man gör med sin hund egentligen. Bara man gör NÅGOT! Även som nybliven reservdelsmänniska. Tycker Matte.
Sedan vilade Matte i flera timmar och läste, sittande i trädgårdsmöbeln. Har ni läst "En man som heter Ove"?
På eftermiddagen lämnade Husse och Matte hundarna hemma och stack till Täby Golfklubb vid Skålhamra Gård intill Vallentunasjön. En härlig gammal gårdmiljö med många stora och gamla träd kring golfbanan och klubbstugan som är den gamla mangårdsbyggnaden. Här finns även en servering och Husse åt pasta, medan Matte åt lax med gräslöksås och potatispuré med västerbottenost. Inte så tokigt! Solen sken en hel del och det var sommarvarmt med lätt klädda människor överallt.
Husse gick sedan en promenad med hundarna och familjen tillbringade resten av dagen utomhus. Matte vilade kroppen och läste lite mera. Ända till solen försvann bakom grantopparna på andra sidan vägen och temperaturen sjönk radikalt.