Måndag.
Valparna har sedan ett par dagar fått ha sina nyköpta halsband på sig som träning dagtid. Nattetid plockas de av för att förhindra att de fastnar på olika sätt. När de leker och hakar i varandras halsband eller själva råkar få in underkäken innanför halsbandet. Halsband skall upplevas positivt och som en signal till att få komma ut på promenad. Ingen av valparna hade några svårigheter med att acceptera sitt halsband, när det sattes på för första gången. De kliade sig lite som om något fastnat och skulle krafsas bort, men sådana petitesser som något skit runt halsen hade de inte tid att slösa energi på. Samtliga gillade läget och ignorerade sina halsband mycket snart.
Nu var det alltså dags att använda halsbanden till det de var till för. En liten "koppelpromenad". Varje valp fick komma ur valphagen i fem minuter och hängde då med Matte upp i gräset på infiltrationskullen. De bars dit. I skuggan gräs utan blommor i och i solen inte mycket gräs kvar efter torkan i fjol, utan mer sandig jord. Lite nya underlag och buskar runt om, samt en promenad tillbaka på stenplattor omgivna av växter och på grusgången. Det koppel Matte använde var inte det koppel som hör ihop med respektive halsband och som följer med valparna när de flyttar. För koppelträningen på detta stadium använder Matte ett elastiskt koppel som inte ger några hårda ryck när ovana valpar rätt som det är tar skutt lite hit och dit. Aili och Modji anslöt och hade koll på den valp som var ute och tränade, varför det blev vuxensällskap och stöd för den ovane. Husse befann sig i valphagen och slussade valpar ut och in och den valp som just varit ute ville mer än gärna hänga med syskonet på ännu en tur! Valparna kommer nu att koppeltränas dagligen till dess de flyttar. Så mycket bättre att de får vänja sig i barndomshemmet i trygg miljö, än att få på sig halsband och koppel för första gången den dag de flyttar. Tänker Matte.
I samma banor tänkte Matte när det rätt oväntat började dugga lite när valparna var kvar i valphagen senare på dagen. Regnträning i barndomshemmet och regn i värme och inte med åska och kallt och ruggigt. Duggandet övergick till ett stilla sommarregn i en kort skur och valparna verkade tycka att det var rätt oväsentligt att det föll vatten från ovan i den 21-gradiga och kvava värmen. Ville de så kunde de ta skydd under sittbänken eller trädgårdsbordet, men det ville ingen. De härjade med mycket energi i sin äventyrshörna, slickade vatten från golvet, halkade lite ovant och slocknade sedan nöjda på sin fäll. Alla utom Lill-Nemo som kroknade mitt i leken och somnade under en stol. När Matte lyfte honom bort till sina systrar under den lilla uppspända lakansbiten som lyatak, kändes han som ett gosigt våtvarmt omslag i famnen. Om någon nu vet vad ett våtvarmt omslag med fetvadd är/var för något. Alla valppälsarna höll vätan borta från huden och det är ett rätt välpälsat gäng detta. De ruskade på sig och var snart torra igen.
Regniga dagar väntar inom kort, med mer regn än lätta och kortvariga sommarskurar och det kändes viktigt att utnyttja tiden för så mycket utevistelse som möjligt. I den ljumma kvällen med tjugo grader fick de bli kvar ute till halv nio, då svärmande flygmyror fullständigt hade tagit över varenda ljus yta framför stugan! Det kryllade överallt och alla fönster och dörrar måste stängas för att skydda stugans innandöme. Lite Hitchcock över det hela.