Onsdag.
Orken tilltar när värmen avtar. Dagen bjöd på väldigt lokala regnskurar och över Lapskreviret föll endast tunt fint sommarregn lite till och från. Under natten hade det kommit lite mer visade regnmätaren. Välbehövligt regn! Matte tog en kortare promenad med hundarna på dagen och iklädd endast en T-tröja var det skönt att känna det svalkande regnet blöta ner tröjan när temperaturen låg strax över tjugor grader. Nej, Matte hade inte glömt byxor.
På kvällen tränade fyra Lapska Vallhundar. Modji med halvbror Lime, hennes dotter Aili och dotterson Sumo. En släktträff mellan Lapska Vallhundar som varje vecka träffas och tränar tillsammans. Att som uppfödare ha förmånen att regelbundet träna tillsammans med fyra egenuppfödda hundar är en gåva. Att få vara figurant och bli hittad och utskälld av dem en ynnest! Stor motor, mycket energi, bra näsa och skalle och ett mycket bra skall finns hos dem alla! Det blev bra kan Matte konstatera. Nu närmar sig årets lagtävling för sök- och räddningshundar och då lottning sker är det inte säkert att träningsgruppen får med ett lag även detta år.
Modji fick inleda kvällens träning och nu när det var svalare kunde hon erbjudas ett lite större frisök i området än den senaste tiden. Träningen skedde på en stor industritomt med många olika typer av bra gömställen för figuranter. Husse valde att låta Modji söka tomt initialt, för att mot slutet få fynda tre figuranter gömda på för honom okända ställen. Ingen facitgubbe medföljde, utan allt hängde på Modji.
Matte hade gömt sig en av flera tätt stående sandlådor. Sand och sand förresten... Det som låg i lådorna var resterna av vinterns fina grus som använts för halkkämpning. Fint makadam bestående av små, små vassa gruskorn på upp till fem millimeter. Nu låg Matte ihiopkrupen där i lådan med bara armar och ben och hoppades på att Modji skulle komma rätt snart och hitta henne. Lite av spikmattekänsla var det när de vassa gruskornen stack in i huden. Modji skötte sig och snart var Matte hittad och utskälld och kunde kliva ur sandlådan, när Husse lyfte på locket, för att belöna Modji med nyköpt skinkpastej i tub.
Aili fick ett stort frisök över stora öppna ytor där Matte passade på att träna fjärrdirigeringar och Aili skötte sig som en lydig BC i arbete med en fårflock! Det var en fröjd att se Aili ändra riktningar direkt på Mattes kommandon! "Höger! Vänster! Gå tillbaka! Stanna! Sitt!" Aili sökte igenom området mycket bra långt framför Matte och reagerade snabbt på nya riktningskommandon. När Matte såg en stapel med järnbalkar, eller en container till exempel skickades Aili dit för att söka av och sedan jobba vidare. Ett stort område blev alltså effektivt avsökt av Aili på kort tid, när Matte bara behövde gå rakt igenom området.
Inne i fordonshallen med tre väggar blev vittringsförhållandena knepiga med en vind som blåste rakt in. Aili fastnade bland några högt staplade containrar strax utanför och ville placera en vittringskälla mycket högt uppe. Det visade sig att figuranten var gömd i ett lågt stående plåtskåp under tak och rätt många meter därifrån. Ett stort runt ventilationshål, högt placerat i det lilla skåpet, förde vittringen rakt mot containrarna och följde sedan väggarna uppåt. Där fick Aili maximal vittring. Så småningom letade hon sig fram till vittringskällan/figuranten, som satt dubbelvikt på det grova gallergolvet. Vad gör man inte för att ge kompisarna myror i huvudet när de skall läsa sina hundar!
Att träna räddningssök är väldigt roligt och det kan man göra som en aktivitet, utan att ha som avsikt att utbilda sin hund till räddningshund. Det ställer höga krav inte bara på hundarna utan utmanar även förarna, när det gäller att hitta bra gömställen åt varandra. Man får klättra och klänga och vika ihop sig och töja ut sig. Bra gymnastik! Om inte Matte tränade räddningssök skulle hon ju aldrig få för sig att knöla ihop sig i en inte helt tom sandlåda med stängt lock. Bara att ta sig i och ur där lådan stod uppe på en lastpall var i sig en utmaning. Att hundarna älskar denna träning är väldigt tydligt. För en vallhund är sökträning en form av berikning. De skall gå ut långt från föraren för att hitta de saknade djuren/figuranterna och se till att de återförenas med flocken. Ett självständigt arbete i samarbete med föraren. En bra sysselsättning för en Lapsk Vallhund alltså.
Som behöver så mycket mer än att leva ett allmänt aktivt liv i en aktiv familj med mycket promenader. Om än i skog och mark. De behöver få mental stimulans! Problemlösning! Jobba med skallen! Inte bara med benen!!!
Det räcker inte för en Lapsk Vallhund att bara vara en robust och tålig hund av ursprungstyp. Lagom i formatet och väldigt söt. Deras goda arbetsförmåga måste plockas fram och tas tillvara och avlas på för att rasen skall förbli en hund duglig i renskötseln även framledes.
Det kan inte sägas/skrivas nog många gånger.
Robusta sällskapshundar lämpliga för skogspromenader finns det redan många. Men inte så många bra hundar dugliga inom renskötseln. Låt Lapsk Vallhund förbli en sådan hundras även i framtiden. Alla hundraser passar inte alla som vill ha hund. Lapsk Vallhund passar inte alla.
