Söndag.
Sju minusgrader ute och femton plusgrader inne. Vintern är här! Urfällda Násti frös och ville in efter en kort stund utomhus tidigt med Husse och de andra hundarna. Modji föredrog också brasvärmen och rätt snart kom Husse och Aili in även de. Temperaturen steg rätt snabbt fram på förmiddagen och solen orkade så småningom över grantopparna i söder. Gräsmattan låg solbelyst och nog värmde strålarna lite. Varmare här än i skuggan där kalla fläktar spädde på kyleffekten.
Husse tog en skogspromenad med hundarna och på söndagen pangade inga jägare på nära håll. Skönt! Matte släpade fram de stora vattentunnorna från husknutarna till solvärmen och hoppades få den frusna bottensatsen och kranarna upptinade. Regn och kraftigt fallande temperatur ställde till det en aning. De skall ställas undan för vintern.Förvånansvärt snabbt kunde Matte sedan tippa ur stora isbitar till Ailis oförställda glädje! I triumf försökte hon sedan entusiasmera mamma Modji till att vilja ta ifrån henne isbitarna, genom att spirnga runt morsan och småretas. Skam den som ger sig och Aili fick som hon ville. Full fart blev det på mor och dotter! Matte satte även lite fart på Mormor Násti som svarade med hopp och skutt åldern till trots och hon visade lekglädje och upptäckte att i solen var det ljuvligt!
Säg den lycka som varar för evigt. När Matte fått igång Násti och fått henne att njuta av solen i kylan, var det dags att gå in igen... Husse och Matte skulle iväg och fira födelsedag och dit fick inte hundarna följa med.
Kallt känns det både bokstavligt och bildligt i denna tid med svarta rubriker om terror. Rädslan brer ut sig. Intoleransen brer ut sig. Politiska partier med nationalism på agendan får fler och fler anhängare i hela Europa. Gränser stängs. EU-det öppna Europa - garanten för fred. En dröm som gick upp i rök. I vardagens tal hörs negativt laddade ord som Zigenare, svartskalle, blatte, invandrare, med avsmak i negativ bemärkelse från de mest oväntade håll. Även vår egen ursprungsbefolkning benämns nedsättande i helt oväntade sammanhang. Folk som "minsan vet" uttalar sig med emfas. Minoriteter, även svenskspråkiga, är inte uppskattade av alla. Kall fläktar vinden genom Europa.
Ordet jag har blivit viktigare än ordet vi i vardagen. Man kompenserar samvetet med ideellt arbete.
När Matte just skulle släcka sänglampan reste sig den sovande Násti hastigt ur sin bädd. Gick ner på frambenen och sträckte ryggen och blev så stående med rumpan i vädret. Som när hon hade juverinflammation för flera år sedan. Tecken på smärta? Matte flög ur sängen och undersökte en kraftigt skakande Násti. Tusen tankar for genom huvudet. Vart åker vi? Är det dags nu? Den dag som kommer förr eller senare. Fasan. Ett akut och snabbt beslut eller en långsam mognad mot beslut? Násti såg rätt borta ut. En stroke? Matte styrde Násti tillbaka till sin bädd och fick henne att lägga sig. Hon slappnade inte av. Matte försökte läsa lite. Studerade Násti i smyg för att inte störa. Násti låg på helspänn med lyft huvud. Aili blev orolig i bädden intill, men somnade om. Matte var orolig och somnade inte. Till slut sänkte Násti huvudet och såg ut att somna. Hade inte ont. Matte läste vidare och studerade Nástis andning med jämna mellanrum. Hon såg ut att sova. Hon levde. Till slut släckte Matte lampan och hoppades att Násti endera bara somnade in för gott av okänd orsak denna natt. Eller vaknade lika pigg och glad som vanligt.
En isande kall fläkt drog genom sovrummet.
Sju timmar senare vaknade Matte och hundarna på måndagmorgonen och Násti studsade ur sin bädd och rullade och ålade sig och mådde hur bra som helst där hon låg intill Matte och ville bli klappad på magen, när Matte gjorde eld i kaminen i den utkylda stugan.
Násti drömmer väldigt mycket och tydligt med både spring, gläfs, morrningar, viftande öron, ryckande kring ögonen (synkat även hos en hund med bara ett öga) och fladdrande morrhår och läppar. Det rör sig mycket och ibland kan man nästan se att hon åerupplever dagens händelser! Hon hade nog bara haft en mardröm när hon for ur bädden och blev förvirrad.