Lördag - söndag.
En helg som blir svår att koka ihop till något vettigt i skrift, på detta i sammanhanget lilla utrymme. Valpköparna har fått mail och för att ingen skall oroas i onödan börjar Matte bakifrån. Ingen valp har råkat ut för något och alla mår jättebra! Sedan blir det ett sammandrag av vad Lapskflocken ägnat helgen åt.
Lördagen började fint med sol och besök av nära anhöriga som första besök för valparna. De vägdes för första gången och vikterna var fina och jämna och de avmaskades. Det åts jordgubbar och glass och Modji och Aili åt med glädje den glass som smält och blev över.
En timme senare ville Aili inte ha sin mat. Hon som ätit mycket och med god aptit ALLTID. Något var galet helt klart. En närmare koll visade bleka slemhinnor och feber - 39,9. En lätt flytning därtill fick Matte att misstänka en livmoderinflammation. Samtalet till Djursjukhuset Albano resulterade i ett mycket hastig uppbrott hemifrån. Övriga fixade för Modji och stängde till huset och Matte fick ner knytten i en transportväska. Det blev trångt men det fungerade. Väskan placerades i baksätet på Mattes bil med bra AC, Aili i mitten och sedan Matte bältad bredvid. Utblåset med kalluft befann sig då precis framför Aili som beövde få ner tempen och med locket öppet till väskan med knytten och Mattes hand som puttade tillbaka nyfikna som ville ut fungerade färden.
På djursjukhuset uppstod ett missförstånd varför Lapskflocken visades till infektionsavdelningen och lydde snällt. Ända till Matte kom in och tvärvände i dörren! Inga valpar in här!!! Bättre i sista sekund än inte alls.
Efter lite telefonerande och väntan utomhus i värmen, fick Lapskflocken ett ledigt och stort rum. Ingen veterinär var ledig men en port sattes under väntan så att Aili skulle kunna få vätskedropp så snart en veterinär ordinerat det. Rummet var kokhett! Matte fick upp två stora fönster av tre och klockan var nu efter 18 och solen stod lägre. Det fläktade in lite försiktigt och knyttväskan ställdes öppen rakt under fönstret. Men trångt var det och varmt var det och Aili låg trött i biabädden mitt på golvet. Knytten hade nu inte ätit på länge och det enda att göra var att låta dem dia. Aili samtyckte.
Aili tempades i väntan på veterinär, tempen var nu mer normal och ett beslut om dropp ledde till att Aili försågs med en lång slang till en droppställning. Vilken fanns där när knytten vaknade till liv, i det nu behagligt svala rummet. Aili sträckte ut sig på golvet och knytten fick ha bädden för sig själva. Svalt och skönt. Veterinären dök upp och gjorde en undersökning. En pyo (pymetra-kraftig livmoderinfektion) kunde inte uteslutas, men ine heller andra sjukdomstillstånd i andra kroppsdelar. Efter en dräktighet och ett kejsarsnitt är allmäntillståndet påverkat och konditionen nedsatt. Mycket kan hända. Det är förenat med risker att föda barn för alla.
Timmarna gick med kvällen och Aili kollades med jämna mellanrum av personal. Som blev kvar lite extra länge och gosade med de sociala knytten. "Så skönt med ett gäng pigga och friska valpar här på akuten!"
Tempen låg ännu mer normalt så småningon och slemhinnorna blev rosa. Aili fick frågan om hon ville ha lite mat och så fort burken öppnades tände hon till och gick tvärs över rummet där en matskål fylldes med blött dietfoder. Ailis mage hade varit ur lag dygnet innan av någon anledning, men utan allmänpåverkan. Nu, klockan 23.40 på lördagkvällen hade hon åter aptit och såg pigg ut! Násste kände doften av godsakerna och anslöt utan uppmaning! Ut ur biabädden och bort till sköterskan traskade hon målmedvetet och väntade på en smakbit! Tre veckor gammal två dagar senare. Knytten hade nu vant sig vid miljön och alla olika människor som kom och gick. Veterinären var bara tvungen att ta med en kollega som hört valpgläfsen över hela avdelningen. Knytten hade nyfikna tagit rummet i besittning vartefter! De traskade omkring lite hit och dit och fick samlas ihop när Aili fick behålla maten och det var dags att åka hem igen. För att hänga på låset på söndagmorgonen igen, då en ultraljudsveterinär skulle finnas på plats för en mycket viktig undersökning av Ailis hela bukhåla. Hon hade fått antibiotika som var "valpvänligt" under kvällen och med hem skickades två tabletter för läggdags och morgon, samt dietfoder i en burk.
På hemvägen gjordes ett stopp för en hamburgare till Husse och Matte som bara ätit jordgubbar och glass sedan fredagen och gick på tomme totalt vid midnatt, natten till söndagen. Men bara drive-in och äta under färden utan tillbehör.
Hem kom flocken klockan 01 och en halvtimme senare vara det tyst och lugnt. Knytten hade fått nattmat. För att några få timmar senare sätta fart igen.
Söndag.
Nu blev det en stadigare frukost för Husse och Matte. Aili åt och verkade pigg, feberfri och rosa slemhinnor. Men efter morgonrastningen var slemhinnorna åter bleka och Aili hängig. Hon fick den andra antibiotikatabletten och åt sin dietmat. Nytankade knytt stoppades åter i väskan och nu var det svalare och behagligare i både bilen och ute. När Lapskflocken anlände visade sig Aili "med familj" vara kändisar! Hon visades genast upp till sitt stora rum från lördagkvällen och där hade man ställt i ordning biabädden nybäddad för knytten, två stolar intill och öppna fönster och välvädrat! Man hade sett att knytten inte gärna "gick på toa" där de sov och hade därför likt hemma i valplådan, delat av med fäll och mer toalämpligt underlag.
Knytten placerades i biabädden och tog sig rätt snart därifrån och ut i rummet. Nu kände de sig som hemma här! Aili kopplades åter på dropp under väntan på sin tur, bland alla nu mer akut sjuka patienter. Det togs nya blodprover och hon fick små portioner mat ofta. Personalen blev kvar längre stunder, bara för att de inte kunde slita sig från den positiva stämningen hos de livliga valparna, i kontrast till de många sjuka och skadade djuren Valparna fotades och filmades och stod för helgens energikick för en mycket hårt ansträngd personal på akuten. Som trots det mycket stressiga läget med flera operationer, tog sig tid att vara vänliga och till och med erbjuda kaffe till Husse och Matte. Aili imponerade på alla genom att låta sig hanteras av vem som helst och vid provtagning sträckte hon snällt fram sitt framben och satt helt stilla. Ingen behövde hålla i henne. Sköterskan låg bra till genom att vara den som kom med god mat och Aili kom när hon bad och satte sig ner och räckte fram benet! Hon hade en port i det ena och stacks i det andra. Inget som bekymrade Aili. Som nu fick små portioner mat ofta.
När hennes knytt över en helg blev valpar och nästan små hundar i sin företagsamhet, vad gäller att ta sig runt hela rummet på egen tass, hade Aili inget att invända. "Låt dem hållas! Jag var likadan själv!" Matskålen och vattenskålen måste kollas! Likaså ställningen för droppåsen och den långa smala slangen. Aili tog allt med ro och det smittade av sig på hennes avkommor.
När det väl var dags för Aili att ultraljudas tvekade hon dock en aning huruvida hon skulle lämna sina knytt eller inte. Men uppmuntrad av Matte och sköterskan följde hon villigt med och ultraljudet kunde genomföras utan problem.
Diagnosen blev: "På ultraljudet ser man tecken på en endometrit (påverkan på livmoderslemhinnan) och gastroenterit (inflammation i magtarmkanalen) men inte några tecken på en kraftig livmoderinfektion (pyometra)."
Att magtarmkanalen är påverkad är troligtvis en följd av att Aili inte mår bra och har en förtjockad livmodervägg till följd av inflammationen där. Hon står nu på antibiotika och dietkost i små och täta måltider. Valparna fyller i dag måndag tre veckor och skall börja avvänjas. Men i dag är en välbehövlig vilodag för alla.
På onsdag skall Aili tillbaka för ny provtagning och för ett nytt ultraljud, så att man kan se om antibiotikabehandlingen har effekt. Naturligtvis får hela barnaskaran då ännu mer bilträning, miljöträning och socialträning! "Ailis veterinär" är ledig då, men har utsett några omsorgsfullt valda kollegor för att ta hand om Aili med familj. Aili med knytt hamnade i någon form av VIP-situation där alla ville ta hand om Aili! Samt mingla med knytten för stimulans i arbetet. Så var det ju så att en sjuk tik med fyra treveckorsvalpar betyder fem indiviers väl och ve samtidigt. Fem patienter i en, så att säga.
Än en gång riktar Husse och Matte ett jättestort TACK till all personal som jobbat på akuten på Djursjukhuset Albano i helgen!
Just som det var dags att åka hem på söndageftermiddagen, dök den veterinär som plockat ut Lill-Nemo, Jaffi och Násste upp, för att morsa på gänget som väsnats till och från för att få mat av sin trötta mamma Aili i helgen. Han stod och opererade men fick höra att knytten fanns i huset och tog sig ett par snabba minuter för att få se dem när han var klar. Ett stort leende och ett "jättekul" följde sedan Lapskflocken när färden åter gick hem till den lilla stugan i skogen. Aili och hennes valpar sov gott hela vägen hem. Ingen valp blir åksjuk.
Klicka för större bilder.
