Onsdag.
En dag som startade mulet och blåsigt. Matte fick ett telefonsamtal som rörde arbetande hundar och avel och framtiden och det blev mycket intressant! Samtalspartnern hade själv inte en Lapsk Vallhund. Matte höll sig gärna på glasverandan i lä och snackade hund. Den ena rasen efter den andra förändras åt sällskapshundhållet till. Man avlar bruksraser och andra arbetsraser på lugna och lätthanterliga individer och får dem så lugna och timida att de inte längre har någon motor och arbetslust. Men de blir lättsålda och uppfödarna kan sova lugnt på nätterna. Vilken valpköpare som helst kan komma ifråga och man behöver inte riskera returer på grund av handhavandefel. En trist utveckling tyckte både Matte och samtalspartnern. Som båda ägnat bortåt ett års sökande till att hitta tänkbara hanar att använda till sina tikar vid varje planerad kull. Ett annat sätt är tydligen att gå ut med information om att man har en tik som man vill ha parad för att bjuda in hugade hanhundägare...... Bara så där? Förefaller onekligen mycket enklare för en tikägare. Men man tycker ju så olika.
Matte vill i alla fall rikta ett stort TACK till de hanhundägare som låtit Matte använda deras hanhundar i sitt avelsarbete. Som själva trott på de kombinatoner som Matte velat göra och som varit delaktiga i allra högsta grad till att det fötts valpar här hemma som Matte är mycket nöjd med och stolt över.
När det var färdigpratat hade molnen skingrats och Husse rastade hundarna, som varit ute på tomten hela förmiddagen.
Därefter fick Aili följa med på årets obligatoriska besök på Solstugan i Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm. En sommarservering i en liten röd stuga på berget ovanför Mälarens vatten. En underbar plats och Matte bodde här när hennes söner var små. Inte i den röda stugan, men inte långt därifrån. En nostalgitrip tillbaka till en del av Stockholm som är som en liten värld för sig. Med branta klippor där man kan vandra på smala stigar ovanför vattnet och där man ser över till Söder och mot Bromma. Där det växer höga träd mellan punkthusen och där de första radhusen byggdes. Med vid sjöutsikt.
Alla familjens hundar har som unga fått följa med hit på ett krogbesök och efterföljande somrig promenad. Hundar är alltid välkomna här och de erbjuds vatten då många kommer hit med sin hund efter en lång promenad längs stränderna. Matte gick som boende här runt hela Kungsholmen minst en gång i veckan med familjens Husky. Det anrika Fredhällsbadet ligger strax intill.
Aili skötte sig bra där hon var kopplad bakom Mattes stol på den stora verandan. Aili lärde sig snabbt att ligga kvar och inte försöka hälsa på varenda människa som passerade henne. Inte heller tiggde hon vare sig av Mattes lax i vitvinsås med svartrötter och sparris eller av Husses grekiska burgare. Just som Husse och Matte ätit klart kom nästa hund med familj och fick överta denna fina sittplats, med gott utrymme för hunden.
Husse och Matte promnerade sedan med Aili i de kvarter där Matte för länge sedan promenerrade med sin Husky och sin Dvärgpudel och Aili fick stifta bekantskap både med gatumusikanter och turister som fotograferade varandra mot den fantastiska bakgrunden av blått vatten och Söders höjder, med Högalidkyrkans torn i fjärran. Båtar passerade på Mälaren nedanför och måsar skriade i skyn ovanför henne. Aili hade lite svårt att avgöra åt vilket håll hon skulle vända blicken. Härligt är det med nyfikna hundar!
Trött vände trion tillbaka till hemmet och de väntande vuxna hundarna. En ljum och skön kväll avnjöts sedan i trädgården.