Tisdag.
Modji reser sig nu utan problem på morgonen och det känns oerhört skönt! Förra tisdagen fick hon äntligen träffa den ortoped man pratade om redan vid inskrivningen på djursjukhuset den 10 april! En vecka har gått. Äntligen fick Modji en diagnos och en behandling med kortison. Veterinären höll det inte för helt omöjligt det som Matte initialt trodde - att det finns ett samband mellan knölen vid skulderbladen och påverkan på bakben och sedan framben. Knölen sitter vid en led och påverkas även den av kortisonet. Den krymper i takt med att svullnaden i bakben och framben lägger sig. Ett ganglion, cysta, tänkte Matte. Inte alldeles omöjligt tänkte veterinären. Vätskan i knölen kan kanske vara ledvätska. En sådan vätskefylld knöl på ryggen kan ha samma effekt som ett diskbråck. En diagnos finns - men varifrån härstammar eländet? Problemlösning som kvarstår.
Modji följde med Husse och Aili på morgonpromenaden, efter först ha varit ute och kissat när Matte gick upp tidigare. Modji dricker mer än vanligt men sover gott hela nätterna. Någon direkt biverkan av kortisonet har Matte inte sett ännu. En vecka till står Modji på maxdos. Sedan trappas dosen ner om det fungerar. Under förmiddagen låg hundarna i uterummet till dess temperaturen steg, efter en natt med många minusgrader Sedan gick Modji runt och skrotade på tomten lite då och då och vilade på slänten till bäcken däremellan.
När Husse på sena eftermidagen tog med Aili på en skogspromenad, stod Modji besviket och tittade länge efter dem. Matte tänkte då att Modji kunde i alla fall få en kort kopplad rastningspromenad, med intressanta dofter längs vägen. Rehabiliteringen måste gå lite i taget och några långa promenader blir det inte än på ett tag. Modji nosade i vägkanten, gick sedan snett över vägen och ville över spången över diket och upp i skogen, snett emot Lapskreviret. Matte hängde på och lät Modji spåra Husse och Aili som gått uppför stigen mot berget. Modji spårade fint uppför backen och kommen nästan ända upp där skogen glesnar tvärstannade Modji. Hon vände sig om och gick tillbaka och Matte blev lite brydd. Sträckan nerifrån vägen var inte alls lång, kanske tjugofem meter till där Modji vände. Hon gick tillbaka nerför några meter och vinklade sedan vänster mycket tydligt vid ett vindfälle. Där ville Modji spåra vidare ut i den snåriga terrängen! Det fick hon inte, då Matte endast hade foppatofflor på fötterna. Motvilligt fick Modji foga sig och följa med Matte ner till vägen och hem. När Husse och Aili kom hem lite senare visade det sig att Husse faktiskt vikit av från stigen, just där Modji ville fortsätta från stigen och in vid rotvältan. Matte trodde att Husse hade fortsatt på stigen ända upp till bergsplatån. Det hade han inte och det visste Modji! En arbetssugen Modji som mår allt bättre dag för dag. En gåva!