Tisdag.
Matte och hundarna höll sig utomhus under hela eftermiddagen även denna dag. Det blåste isande kallt och var tre plusgrader, lite sol när molnen kortvarigt skingrade sig. Matte fortsatte med letandet efter tillräckligt djup för en WC tank, genom att upprepade gånger köra ner ett spett i backen. grävde upp hemgjorda trappsteg i "skivad Lärk" som lett ner till bryggan i bäcken. Några av träskivorna kunde sparas för restaurering av området. Resten var spruckna och får bli ved. Aili fortsatte leka med Matte, som behövde räta på ryggen mellan varven. Dragkampen var intensiv! Aili kämpade även med att gräva loss gamla märgben fastfrusna i is på gräsmattan,
Fullständigt genomblåst gick Matte in och fikade. Värme både utom och inombords var av nöden. Hundarna följde med in. Men mer jobb väntade och Matte satte ny fart med spett och spade. Till slut protesterade ryggen, varför Matte tänkte att en hundpromenad skulle vara lämplig. Iförd de skor som satt på fötterna begav hon sig iväg på hundpromenad längs vägen. Men kom inte särskilt långt. Närmast huset är vägen nu isfri och även ett stycke bort längs vägen. Men i den närmaste korsningen där träden står höga på bergknallarna, ända inpå vägarna, där var det så kompakt tillkört att isen ännu låg kvar tjock och blankslipad. Matte provade att ta sig vidare, men gav upp då fötterna inte fick fäste. Här var broddar eller Icebugs ett måste för säkert gående. Mattes spikskor stod hemma i hyllan och satt inte på Mattes fötter. Till skillnad mot Charlotte Kalla gjorde Matte ett felval i förhållande till underlaget! Gummikängorna fäste inte alls på underlaget och Matte gjorde helt om med hundarna. På raksträckan bort till brevlådorna var det isfritt, varför Matte fortsatte dit, men även där tog isgatan vid där vägen legat i skugga. Skall Matte promenera även i närområdet måste hon ha bättre på fötteran helt klart. Ännu är det vinter här med vinterväglag. I området sandas vägarna sparsamt och saltas inte alls.
Ännu ett tag stod Matte ut med den kalla vinden, men nu hade hundarna dragit sig tillbaka i lä alla tre. Rätt tänkt. Inne i värmen tinade de upp och Aili fick igång mor sin i en vild brottningskamp framför brasan som brann i kaminen! Mattes 3/4 strumpor visade sig vara trasiga på morgonen, varför de blev en ny och väldigt populär leksak att ha dragkamp med. Man rullar ihop den mest trasiga strumpan och stoppar ner i tån på den minst trasiga strumpan. Sedan gör man knutar i rad på hela skaftet. Den håller så länge den håller, vilket brukar vara förvånansvärt länge! Gratis och populär för både kamplekar och enskilda lekar.
Nu övergick Modjis och Ailis dragkamp i en "lek" mycket snarlik den mellan stridande råbockar i november! Tacklingarna var hårda och avsedda att tackla omkull varandra. Båda hundarna kastade sig mot varandra i jämfotahopp! En maktkamp, kraftmätning, mellan mor och dotter utan någon som helst aggressivitet. Mycket intressant att titta på! Mattor flög och en fåtölj flyttade sig i det lilla rummet. Modji såg ut som ett russin i ansiktet när hon rynkade nosen i hela sin längd! Mycket vitt var det också i munnen. Aili gav sig inte! De lät inte särskilt mycket och Matte väntade sig nästan att leken skulle slå över i slagsmål. Men icke då! Här var det uppfostran av en tonårsdotter och detta har Matte längtat efter länge. Att Modji skulle markera tydligt för Aili hur mycket man får retas med sin familj och exakt var gränsen går. Aili är stark som sin mor och Modji har aldrig någonsin svarat på kränkningar och provokationer från andra hundar med slagsmål. Modji har ignorerat sådant.
Denna brottningsmatch pågick i väldigt många ronder, innan Aili låg på rygg på ryamattan och visade att hon gav upp. Varpå Modji direkt gick och vilade på mattan vid kaminen. Ingen fortsatt markering, inget fortsatt hot, inga morrningar. Ingen aggression alls visade de två deltagarna i denna kamp mellan en vuxen tik och hennes tonåriga dotter. Modji var däremot mycket tydlig i sitt kroppsspråk. Så snyggt! Så roligt att få titta på! Så lätt hade man kunna förstöra detta genom att som människa lägga sig i, genom att läsa hundarna fel och tolka situationen som slagsmål. Detta var helt fantastiskt snyggt hanterat av både Modji och Aili. Hårda ord och mycket hetta. Som mellan tvåbenta föräldrar och tonårsbarn. Men man slåss inte.
Nu skall det bli intressant att se om Aili fattat budskapet framöver. Man kan inte uppföra sig hur som helst mot andra. Matte gör själv så gott hon kan och sätter ner foten, men både Modji och Násti har tidigare föredragit att dra sig undan när Aili varit för vild, i stället för att markera missnöje. Kanske blir det lite skillnad nu? Förhoppningsvis har yrhättan blivit en aning mer respektfull och kanske lite ödmjuk i vissa situationer. Kunskaper hon behöver ha i mötet med okända av olika sorter.