Onsdag.
Familjen hundtränade på kvällen bland en massa bråte som erbjuder miljöträning för räddningshundar med både störningar och väldigt mycket klättrande över, under och igenom diverse stora föremål. Ett område som växlar utseende beroende på vad som för tillfället lagras/förvaras där och ett område där det ständigt pågår någon form av verksamhet att ta hänsyn till, i form av bilar som kör in i eller igenom sökområdet och folk som lämnar och hämtar saker.
Tränade denna kväll mitt i semestertider gjorde familjens tre Lapska tikar och två Lapska hanar, där den nyblivna pappan Lime var en av dem.
Den första uppgiften var ett stort frisök i medvind över hela området, som är ett hörn av ett stort inhägnat område med flera stora byggnader och husvagnar för veckopendlare. Här finns alltid människor i närheten som "inte är med och leker" och således skall ignoreras av hundarna när de jobbar. Mycket bra störningsträning. Dagens frisök försvårades för både hundar och förare genom att förarna inte fick gå in i sökområdet och därför inte kunde se sina hundar under arbetet hela tiden. Vilket kunde utnyttjas av hundarna... Det gjorde Modji till en början!
Modji sattes i arbete och Matte visste var en av figuranterna var gömd, precis i början av området, men längst in mot en husvägg i ytterkanten. Den andra figuranten var gömd "någonstans mitt i den värsta bråten". Matte tilläts gå upp på en plattform på en bod vid startpunkten, för viss uppsikt över sökområdet. Modji blev varse att Matte stod där uppe när Modji hittade intressanta fläckar att lukta på och harpluttar? att äta strax nedanför denna utsiktspunkt. Modji jobbade inte! Modji ägnade sig åt egna förstöelser! Vilket hon eventuellt fortsatte med, men sedan utan någon inblandning från sin Matte som inte såg sin hund någonstans. Is i magen måste man ha i dessa lägen och låta hunden jobba. Risken finns att den just fått en vittring när man lägger sig i och stör/kallar in. Så Matte stod där uppe med is i magen och väntade. Väntade och väntade och undrade vad Modji höll på med. Men så hördes hennes taktfasta markeringsskall så småningom! Strax efter sågs Modji ta sig bort från högarna med stora vägtrummor och andra typer av rör, samt betongblock och fundament av olika storlekar. Mycket klättrande var det för en liten hund! Modji fick vittringen från figuranten nära startpunkten och markerade även denna och fick lite köttbullar för besväret. Matte kallade in Modji med visselpipa och jobbet var avklarat för Modjis del.
Aili fick exakt samma uppgift att utföra och hon skötte sig bättre än mor sin, med större arbetsdiciplin utan några egna förlustelser, vare sig inom eller utom synhåll för Matte. Hur nu Matte kan veta vad Aili gjorde när hennes Matte inte kunde se henne. Matte gör bedömningen efter den korta tid som Aili var utom synhåll. Hon gick från figurant till figurant och jobbade på snabbt. Ingen tidsspillan på nosande och ätande. Duktig Aili!
En sådan här uppgift kräver en hund som kan arbeta självständigt långt ut från föraren, samt lösa problem självständigt. Sådant är den Lapska Vallhunden avlad för att kunna. Måtte denna egenskap inte avlas bort på sikt, när rasen allt oftare säljs som en ren sällskapshund. Alla förefaller inte uppskatta dessa egenskaper när man bara vill ha rasen för sitt utseendes skull. En tråkig och mycket oroande utveckling tycker både Husse och Matte.
Násti fick ett stort frisök även hon, men här gick Husse med och höll koll så att Násti inte drog iväg bort till husvagnarna eller upp bland farligheter på hög höjd. Násti går in i en bubbla och bara öser på. Lyssnar inte! Násti älskar att klättra och vet inte om sin ålder. Ingen figurant gömde sig heller på för Násti farliga ställen att röra sig i. Násti höll mycket god fart och jobbade med stor entusiasm igenom området, där hon fyndade fyra figuranter utan några som helst problem. Att Násti var lycklig rådde det ingen tvekan om! Trist när äldre hundar anses ha spelat ut sin roll och som avelstikar placeras om, då de inga pengar drar in eller som arbets/brukshundar ställs åt sidan, då ägarens ambitioner är att skaffa en ny hund att meritera för meriterandets egen skull. En hel del räddningshundar har försvunnit ur verksamheten under årens lopp, så snart tjänstehundcertet delats ut. Då är en påläggskalv redan kommen halvvägs i utbildningen. Till räddningshund eller något annat.
Kvällens andra uppgift var ett kopplat sök efter en figurant som var gömd på en för föraren okänd plats. Modji var först ut och hon löste uppgiften bra. Mattes taktik att börja med att söka av vänsterkanten för att komma i vind längs bort i området, gav Modji goda förutsättningar att ta vittringen och söka sig fram till vittringskällan. Figuranten var gömd inne i en snett liggande lång vägtrumma, staplad bland en mängd liknande rör i olika demensioner. Öppningen till röret var tillstängd och hunden skulle inte få kontakt med figuranten. Föraren skulle belöna. Aili fick ett likadant sök med samma taktik, trots att Matte de facto visste var vittringskällan var placerad. Men vindar slår och växlar, varför förutsättningarna också växlar från hund till hund över tiden. Aili jobbade fint och hade faktist lättare än Modji att lokalisera och ta sig fram till rätt rör, för att skallmarkera korrekt vid rörets förstängda öppning. Rörets öppning åt andra hållet mynnade uppe på högen av rör och ledde vittringen rakt ut över området som genom en skorsten och försvårade sökförhållandena för hundarna. Att göra det svårt för både hundar och förare utvecklar. En lagtävling väntar!
Tack allihop för utvecklande träning även denna kväll!