Fredag.
Matte bestämde sig för att göra en statuskoll på Modji och Aili vad gällde luktletande efter eucalyptus. Då det varit ett träningsuppehåll på flera månader.
På förmiddagen fick hundarna varsina tre sök i olika rum inne i stugan. Matte valde att placera doften på olika höjder och mitt i rummen, vilket inte ger några stödjande väggar för vittringen att följa. Båda fick söka fritt i respektive rum och de höll själva reda på vems tur det var. Ordning och reda! Det föreföll inte vara några problem för dem att lösa uppgifterna, men det var lite klurigt och de fick jobba sig igenom rummen systematiskt. Aili är mycket ambitiös med ett mycket bra sökmönster. Hon har ett lugnt och metodiskt sätt att arbeta. Modji dundrar på, men saktar ner när det blir knepigt att exakt ange vittringskällan. När hon måste tänka till och vara noga. Det är intressant att studera dem!
På eftermiddagen fick de först en promenad med Matte och sedan bjöd Matte på ett nytt luktletande. Nu placerade Matte den minsta sortens möbeltass med doften inne i en tesil med "skaft". Detta skaft gick att fästa på baksidan av ryggstödet till den gracila smideshammocken. Osynligt in mot vedbodväggen och rätt högt. Vinden låg på rakt mot vedbodväggen som är gles med mellanrum mellan brädorna och vittirngen skulle slås in i vedboden och i viss mån följa väggen i sidled. Den skulle troligtvis stiga uppåt lite, då vinden låg på i fem sekundmeter. Mattes tanke var att hundarna skulle lokalisera doften, men sedan få tämligen svårt att komma ända fram till vittringskällan för en korrekt markering. Svårt förvisso, men inte omöjligt. Att ställa framtassarna på det gungande sätet, tillverkat av smala och glest sittande smidesband, skulle bli en utmaning!
Båda hundarna löste uppgiften på exakt samma sätt. De hade inte sett när Matte gömde doften och de såg inte varandras arbete. De gick bara på vinden och hur den förde vittringen. Båda började tio meter ifrån vittringskällan att visa med höga nosar hur vittringsvägarna gick. Alltså svepte vinden vittringen utmed vedbodväggen, via snickarbodväggen och rakt in i den stora doftolvonbusken. Där jobbade de båda länge och koncentrerat innan de gradvis närmade sig snickarboden, för att närma sig vedboden. Där jobbade de fram och tillbaka med vindstötarna och kom så fram till hammocken! De testade att sätta upp fötterna lite försiktigt på sätet, som då for undan och inte erbjöd något stöd. Båda försökte komma in från sidan för att nå ryggstödets baksida, men där var det blockerat och omöjligt att komma in. Båda valde då att krypa in under hammocken och fram till vedbodväggen, för att sedan trassla ut sig och resa sig på det begränsade utrymmet. Där de sedan gick upp på bakbenen utan stöd och nådde precis upp till doftbehållaren och frysmarkerade snyggt och stillastående på bakbenen utan stöd. Mycket bra gjort av båda! De jobbade envist på, trots att det innebar utmaningar och problemlösning. Båda använde fem minuter för att lösa uppgiften och sökmrådet de fick var rätt stort från starten.
Avslutningsvis fick de söka minigodisar över hela gräsmattan och roade sig med detta i tjugofem minuter i rätt hög hastighet, innan de ansåg området tömt på ätbart.
Lördag.
Matte lämnade flocken tidigt på morgonen och begav sig tillsammans med sina söner ut i skärgården, för en dag tillsammans. M/S Väddö tog trion ut till Grinda för en sedan länge bokad lunch på värdshuset i den gamla grosshandlarvillan.På Grinda finns en gård och markerna sköts av Skärgårdsstiftelsen och en arrendator. Det är en populär plats i mellanskärgården och många olika båtar angör bryggan här. Man kan även övernatta och det är mycket populärt utflyktsmål för Stockholmare. Här finns också en gästhamn. Ett gäng glada griskultingar med sin mamma lockade till ett längre stopp på vägen från bryggan. Deras lek liknade påtagligt mycket en kull valpars lek med varandra! Små bruna och välpälsade kultingar inte alls olika Aili och Modji som små i sättet! De jagade varandra, busade och brottades! Glada små kultingar! Lekfulla! Deras pappa gick i en stor hage intill och kunde ha full koll på sin familj med lite distans. Att ta livet av dessa små för att äta upp dem kändes precis lika absurt som tanken att ta livet av en stor kull valpar om några månader. För att äta upp dem. Nej, Matte är inte vegetarian. Men som många andra väljer Matte allt oftare bort kött med tilltagande ålder.
En lunch skulle intagas på värdshuset och trion anlände i tid. Efter 1½ timme visade det sig att beställningen med stor säkerhet var bortglömd! Det började kännas oroligt då båten tillbaka snart skulle gå. Ett stort event ägde rum samtidigt och många människor hade serverats lunch efter att ha anlänt med ribbåtar och lekt lekar. När de lämnade borden och hämtades med helikoptrar ! serverades äntligen Mattes och sönernas mat. Två hade beställt "dagens" - en köttgryta och att servera den tog alltså 1 timme och 45 minuter!!!!!!! Matte hade beställt fiskgryta med musslor och fick fiskgrytan med besked om att musslorna var på väg..... Glaset med vin var urdrucket när fiskgrytan ställdes fram. Fiskgrytan var uppäten när musslorna ställdes fram. Kaffet fick trion i lockförsedda pappmuggar för att dricka på den kilometerlånga och raska promenaden tillbaka till ångbåtsbryggan. Dit båten anlände samtidigt som Matte och sönerna. Helkoptrarna dundrade över på låg höjd. Av fika och efterrätt på altanen blev det intet men båten missades inte. Vädret var fint och maten god - när den väl kom. Men att slänga i sig maten efter närmare två timmars väntan var inte kul. Mycket dåligt av Grinda Värdshus, som dock reducerade notan.
Matte och sönerna anlände trots allt nöjda tillbaka till Nybrokajen, efter en lång och trevlig dag tillsammans i skärgården. Det var ju umgänget och en gemensam upplevelse som var det viktigaste.