Ett ifrågasättande kan innebära skillnaden mellan tre månaders billig och plågsam behandling och två halvdagar på sjukhus till betydligt högre kostnad. För sjukvården. Visade det sig. Man skall vara frisk för att vara sjuk. Man skall våga ifrågasätta. Hitta alternativen själv. Tystnaden brer ut sig. Man skall finna sig i tvivelaktiga beslut och inte ifrågasätta. Skrämmande.
På onsdagen tog Matte med sig hundarna på en tur längs med sjön i det vackra höstvädret. Hög och klar luft och björklöv som virvlade i luften i den friska vinden. Skillnaden på temperatur varierade högst märkbart på promenaden. Vindpinat eller lä, skugga eller sol. Trots allt var halva Modji i vattnet och plockade pinnar, men någon simtur blev det inte. Hundarna var lösa vid sin lekudde och både Modji och Násti tog för sig. Gázzi höll sig hos Matte som hade godis i fickan. Promenaden blev lång och ledde vidare genom Älgeby och mycket fanns det att nosa på. Tomt var det i stugorna. Fritidsfolket har flyttat till "stan" i de flesta fall och antalet lösa hundar på vägarna förefaller ha minskat. Åtminstone i veckorna.
På eftermiddagen hade hundarna lite underhållning när två "klätterapor", företaget heter så, monterade ner flera stora granar bit för bit intill tomtgränsen. Ett nytt avlopp måse anläggas på tomten intill och helt nära grannhuset och staketet måste några gigantiska granar tas bort. Matte hade också visst utbyte av underhållningen. Killarnas skicklighet var mycket imponerande! De kvistade av träden nerifrån och kapade så toppen. Därefter kapades stammen vartefter de klättrade ner igen. Matte var orolig att någon stambit skulle gå fel och träffa killen som hade sågsnittet i ansiktshöjd. Men icke då! Här var det två riktiga poffs som gjorde något de var mycket bra på!
På kvällen for hela familjen till fotbollsplanen för rallyträning. En bana i fortsättningsklass iordningställdes av Cockermatte, enligt någon av alla banor hon sparat i sitt arkiv. Under tiden tränade Husse lydnad med Násti och Matte var skylthållarbärare. Matte började sedan köra en superladdad Modji, som trots skällande var noggrann och fokuserad. Det sprutade ur öronen på henne, men icke förty gjorde hon precis vad hon skulle! Hon var dock inte tyst.... Husse tog ut Gázzi på en nospromenad runt planen och sedan bytte Matte hund.
Nu fick Gázzi gå fortsättningsbanan och hon var så glad och uppmärksam! Hon var tyst och fokuserad och lyssnade uppmärksamt. Hindret vållade dock vissa problem. Något regelmässigt hinder fanns inte att tillgå. I stället byggdes ett av en IKEA-kasse med en ribba över, vilande på två vingliga stöd. Modji tittade till en gång, men hoppade sedan över detta breda och annorlunda hinder utan problem. Gázzi fick däremot lite problem. Hon satsade stort och kastade sig över! Men felbedömde avståndet och kraschlandade mitt i. Det bekom inte en gammal räddningshund det minsta. Hon landade ju mjukt. Nästa gång hon gick banan lyckades hon lite bättre. Men breda hinder är inte vad hundarna väntar sig när de ser en ribba, så lätt var det inte. Efter två riktigt bra vändor på fortsättningsbanan fick en lycklig Gázzi vila i bilen. Matte körde sedan Násti ett par gånger på banan och även hon gjorde detta med stor koncentration och uppmärksamhet och uppskattade träningen mycket! Hon klarade till och med "åttans frestelser" galant!
Modji fick sedan köra banan flera gånger och nu var hon aningen mindre adrenalinstinn. Mellan varje bangång fick hon kamplek som belöning. Modji skötte sig jättebra och Matte var mycket nöjd.
Men vart tog Husse vägen? Jo, han hittade en bekväm stol i bilen och där satt han mitt i banan och filmade alla hundarnas prestationer!
Efter en timme återvände familjen hem och åter bubblade Gázzi över av glädje! Hon rusade runt på tomten och skällde upphetsat. Glad som en lärka om våren tänkte hon hoppa över den forsande bäcken, men hejdade sig i sista sekunden och rusade över bron i två jätteskutt i stället. Ett hårt liv i rasmiljöer har sannerligen inte slitit ut henne! Gott virke är det i den gamla damen.