Onsdag.
Som tidigare morgnar, sedan två veckor tillbaka, hade Modji svårt att resa sig på morgonen och komma igång. Bakbenen ville inte följa med och även frambenen var svåra att belasta. Modji hade ont i benen. Matte masserade och Matte stretchade. Långsamt, långsamt fick Modji kontakt med sina ben och sina fötter och stapplade ut ur sovrummet. När frukosten serverades gick hon stelt och långsamt, men hungrigt, fram till matskålen och slukade sin mat. Hon lyftes ner för de fem trappstegen ut på tomten och där gick hon stapplande och stelt runt gräsmattan och kissade, innan hon återvände till ytterdörren. Modji fick sedan ligga på ett renskinn i uterummet, med utsikt över husets framsida och vila hela förmiddagen. Aili höll henne sällskap. Ytterdörren stod öppen in och Matte hade koll på Modji. Modji hade inte fått sin smärtstillande och inflammationshämmande tablett på morgonen. Husse for till apoteket och hämtade Modjis kortisontabletter och så snart han kom hem på förmiddagen fick Modji sin nya medicin.
Hela eftermiddagen tillbringade hundarna ute på tomten och vädret var perfekt för dem. Sol, sexton grader och vind som förde med sig intressanta dofter. Matte rensade i rabatter och Modji låg i närheten. Först i solen och sedan sökte hon skuggan. Modji reste sig och rörde sig bättre och dristade sig till och med att söka sig till bäcken för att dricka vatten. Vilket innebar att hon måste kliva ner på några stenar och sedan backa tillbaka. Matte såg och förundrades. Det såg väldigt hoppfullt ut redan på eftermiddagen.
På kvällen var det träning med träningsgruppen utomhus i bergtäkten och tanken var att Modji själv skulle få visa hur hon mådde, när alla hundar hade kört sina sök. Något vanligt frisök var det naturligtvis inte tal om, bara en liten kopplad övning nära bilen, som i måndags, för mental stimulans. Aili fick köra sitt sök och hon fick ett frisök i det skrotområde i ett hörn där hundarna tränats i många år. Här finns mycket bråte att gömma sig bland och det är en mycket bra miljö för räddningssökträning. Ailis uppgift var att hitta fyra figuranter gömda på för Matte okända ställen och den uppgiften löste hon fint.
När fem hundar kört sina frisök och den sista hunden skulle starta, tog Matte ut Modji för rastning. Modji satte sig bredvid bilen och kissade länge. Under tiden gick nosen! Modji fångade vittringen av de fyra figuranter som gömt sig uppe på den stora stenhögen intill bilarna! Redo att bli hittade av en annan hund, men Modji reste sig och följde sin nos. Matte följde den kopplade Modji. Som helst av allt ville dra upp i stenhögen! Hon visste att det fanns människor gömda där och hon ville dit! Plötsligt gick Modji helt obehindrat!? Modji hade inte ont! Stapplade inte stelt längre! Matte lät Modji gå vidare nedanför och längs med stenhögen på vittringen och snart stannade Modji och skallmarkerade rakt upp mot platsen där fyra människr gömde sig! Modji fick mycket beröm av Matte som sedan vände om med Modji, då inte den sökande hunden skulle störas. Modji ville upp till figgarna! Hon ville inte till bilen! Modji är en sann arbetshund! Hon vill söka!
När så den sista hunden i gruppen var klar med sitt frisök och figgarna bland stenarna hade kommit ner, skulle Modji få ett kopplat minisök som arbetsträning. Hon hade tydligt visat vad hon ville! Fyra figuranter gömde sig på rad bakom föremål, längs en kort sträcka utmed skrotområdet från bilen. Ett mycket kort kopplat sök där Modji fick gå på vittring rakt mot figuranterna. En terapiövning som arbetsträning och mental stimulans för en arbetssugen Modji, som med ens gick problemfritt. Modji skallmarkerade och godisbelönades och svansen viftade glatt! Modji var så himla glad! Så glad att hon plötsligt drog i kopplet och travade mot Husse som kom henne till mötes. De sista stegen tog hon i galopp!!! I ren och skär glädje och lycka över att kroppen ville vad skallen ville igen! Efter enochenhalv kortisontablett mitt på dagen.
Hela träningsgruppen gladdes med Modji, som till och med ställde sig på bakbenen mot en av dem, för en köttbulle extra efter avslutat sök. Delad glädje är verkligen dubbel glädje! Matte och Husse hade fått tillbaka Modji. Återuppstånden. Matte törs knappast tänka tanken på vad som hänt om Modji inte fått träffa en ortopedspecialist till slut. Som ställde diagnosen poly artrit, som behandlas med kortison.
Hoppet om ett fortsatt lustfyllt liv för Modji väcktes. En dag i sänder.
Fortsatt vila,men med mental stimulans och anpassad fysisk aktivitet samt medicinering i en månad väntar. Därefter återbesök. Det finns dock ingen garanti för någonting naturligtvis.
En dag i sänder. Efter två veckor ser det betydligt ljusare ut i alla fall. Bara för att hunden är tretton år gammal kan man inte ge upp! Modji ville kämpa, hon ville försöka gå! Hon ville upp! Hon ville vidare! Hon stod ut med all smärta och försökte så gott hon kunde för att komma på benen! Matte gjorde vad hon kunde för att hjälpa Modji.
Modjis starka psyke, tålighet och kämpaglöd, uthållighet och drift att aldrig ge upp har fått henne igång igen. Modji vill leva!
Bild på Modji från onsdagkvällens minisök.
Klicka för större bild.
