Söndag.
För att kunna gå med hundarna på morgonpromenad och hämta tidningen behövdes snökedjor med rejäla hakar på skorna. Matte fick dylika av sina söner för flera år sedan och nu gick det med nöd och näppe att kränga dem över Husses minsta skor. Typ sommarskor i textil och kombon var väl så där. Det klämde lite runt fötterna men funkade bra tyckte Husse. Med snökedjor på skorna går man inga långpromenader, då stötdämpningen är obefintlig och stegen blir stumma, men på ren is är de ovärderliga! Husse kunde gå bra utan att halka och det var det viktigaste och sträckan till brevlådan blir ungefär en halv kilometer tur och retur.
Lapskflocken höll sig i stugan under förmiddagen, i väntan på lite högre temperatur och plogning samt sandning. Ingen plogbil kom. Matte ville ta en hundpromenad då det stela knät gett med sig en aning. Långpromenad var det inte tal om, men längre än till närmaste vägkorsning, som under lördagen, ville Matte kunna ta sig. Dagen led och när Husse begett sig till Friskis och Svettis för halkfri fysisk aktivitet, krängde Matte på snökedjorna på sina egna kängor och gav sig iväg ut på den oplogade v ägen med hundarna.
Huruvida den tillkörda snön i spåren efter bilarna skulle lätta från det isiga underlaget eller inte gick ju inte att veta. Det var nu dessutom nu is i hjulspåren. Matte gick sakta och satte ner fötterna hårt för bra grepp i underlaget. Stegen ledde i huvudak i riktningar där ingen is funnits innan det senaste snöfallet. Dock måste platsen där både Matte och Husse halkat omkull passeras oavsett. Farten var inte hög och Hundarna fick nosa rätt mycket och det uppskattades! Där underlaget kändes säkert gick Matte så fort det svullna knät accepterade. Så långt hemifrån kom inte Matte och hundarna, men tidsmässigt blev det en godkänd hundpromenad.
Vid hemkomsten använde Matte Aili som hjälpreda vid inkallningsträning av en ointresserad Colin. Gott godis slår inte två rådjur som står och äter under fågelbordet, precis utanför staketet mot baksidan, tycker Colin. Rådjuren står ju där för jämnan så här års och Aili är mycket mer intresserad av godis. Att ha en äldre hund som gör det man ber den om, är bra att ha när man skall förmedla till en yster grabbhalva vad man vill. Do as I do i praktiken. En hel del inkallningsträning blev det i omgångar och på olika sätt för Colin. Rådjuren var en perfekt störning. Även påpekanden om att man inte råskäller på dem sompasserar utanför staketet. Med rådande väglag var det inte många den här dagen. Någon enstaka hundägare bara. Det blev en hel del jaktlek och då gäller det att hålla sig undan för att inte bli omkullsprungen! Attans så fort det går! Med långhopp över bäcken ibland. Colin har hittat en pinne som hundarna också har som lekobjekt. De turas om med att ta den för varandra och springa iväg.
Med Colin är det mycket fart och fläkt och rätt mycket hund. En självständig hund som tänker mycket och är smart. Han har egna åsikter om saker och ting och påminner väldigt mycket om en ettårig Lapsk Vallhundkille. Sjövild, förarmjuk, intensiv, nyfiken, kontaktsökande, kelsjuk och mycket därtill. En härlig hund som passar fint in i den lilla stugan i skogen. En bra kompis till Aili
När Matte och hundarna hade varit ute i två timmar dök Husse upp med en påse med kaffebröd för gofika tredje advent. Flocken gick in och tände en brasa och tre ljus och varvade ner efter dagens pensum med fysiska aktiviteter.