Skärtorsdag - Påskafton.
Torsdagen ägnades åt lite städning, mycket utevistelse och njutande av det mycket vackra vårvädret och lite matlagning. Samt trevlig samvaro kring matbordet med den samlade gemensamma vuxna barnaskaran, med minstingen på fyra månader och äldstingen på snart fyrtiofem. Fullt och trivsamt blev det i stugan! När minstingen skulle dia i lite avskildhet anslöt Modji med dottern Aili. De placerade sina huvuden tätt intill mjölkbaren, vilket fick barinnehaverskan att fullständigt smälta! Måne mamma Modji och dottern Aili fick gemensamma flashbacks från en svunnen tid?! Tyvärr låg mobilen utom räckhåll och ögonblicket kunde inte förevigas. Rörande gulligt var det uppenbarligen! Varken Husse eller Matte deltog i detta fina ögonblick.
På fredagmorgonen hade Husse och Matte stämt träff vid ICA i Brottby med Ålandsbor som kommit med morgonfärjan, medförande två Finska Lapphundar! Nu skulle det hundtränas två dagar i rad! Räddningssök i en inomhushall för arbetsfordon passade bra en kall och mulen dag med hot om regn. Kallt var det även i denna hall, men inte blåsigt och inte regnigt!
Fokus låg på att ge de två Finska Lapphundkillarna så mycket och så bra träning som möjligt, när de rest så långt! I dylik miljö var de inte alls vana att träna och av erfarenhet kunde svåra vittringsförhållanden förväntas. Dessutom närvarade familjens tikar med Násti och Aili i långt gångna löp. Násti är helt klart i höglöp och Aili har nyligen gått ur höglöpet. Killarna fick först varsina frisök i den obekanta miljön, utan att området var smittat av löpdoften. Efter en fikapaus gömde sig Husse på en okänd plats och de två Lapphundkillarna fick söka fritt i par i fordonshallen för att lösa uppgiften och hitta Husse. Vilket inte alls var lätt! Det här var något nytt! De störde varandra och inte mycket nytta blev gjord. En ny strategi måste prövas. En hund i taget fick söka i koppel och då hittades Husse till slut uppe på en container, intill den bortre väggen. Han hade gömt sin jacka strax nedanför och den hittades snart och skallmarkerades. Men egentligen var det Husses lukt som ramlade ner just där. Ingen stege och en osynlig Husse där ovan! Husse lyckades i sitt sataniska uppsåt! Han lurade hundförarna till sin oförställda glädje. Svårt blev det! Vilket ju var meningen. Man lär så länge man lever och att läsa hunden är inte alltid helt enkelt.
Träningen fortsatte utomhus bland en mängd cementrör, betongfundament, huggna stenar, plaströr och slangar och annan bråte, när regnmolnen dragit vidare. Nu var det de tre Lapskdamernas tur att få söka, samt smitta ner området med löplukt som störning för killarna. Alla tre fick korta frisök och skötte sig finfint! En och annan kissfläck plaserade de ut som störning.
Vid endast ett tillfälle kunde man se att en av Lapphundkillarna stördes ut tillfälligt av löplukten och bommade markeringen till en början. Men några separata markeringsövningar återställde ordningen. De skötte sig fantastiskt fint båda två!
Efter många timmars räddningssökträning var det dags att tillsammans åka hem till Lapskflockens viste. Efter en välförtjänt middag som avslutades med finsk Memma, serverad med socker och grädde, höll de fyra hundförarna på att slockna vid matbordet. Det gjordes kväll tidigt och de två Lapphundkillarna somnade ovaggade i lillstugan, tillsammans med sin husse och matte.
Lördag.
De två familjerna steg upp tidigt och vid frukosten gjordes "matpacke" med smörgåsar och kaffe i termos. Därefter gick färden till bergkrossen i närheten för gemensam träning med Nástisonen Epic och Nástis dotterdotter S. tolv veckor och för dagen på sin allra första "lektion" i räddningssök! Spännande! Men plan A misslyckades, då låskoden ändrats, om vilket Matte inte fått besked som förr om åren. Plan B misslyckade också, då det lås som fungerat med nyckel på annat ställe fått nytt lås. Återstod således plan C. Ibland är det bara att gilla läget. Det träningssugna gänget bestående av fyra vuxna Lapska Vallhundar, deras tolvveckors nära släkting och de två Finska Lapphundkillarna drog vidare till det träningsområde som nyttjats under fredagen. Men denna dag bjöd på sol och vårvärme och fordonshallen ratades till förmån för det belamrade hörn av det inhägnade området, som bjuder på många varierande möjligheter till sök, i minst sagt ruinartad och kaotisk miljö!
Här fick lilltjejen börja med sin första lektion. Hon fick hälsa på alla nya människor och sedan fick hon koppelpromenera på asfalt, vidare på grus och sedan vidare in bland cementrör och betongblock. Över ett plaströr tog hon sig fint och in mellan de gigantiska rören och blocken traskade hon med sin husse och övriga nyfikna och engagerade hundförare. En i gänget! Hon charmade alla och för att kunna ta riktigt bra bilder på den lilla Prinsessan i denna miljö, lyftes hon upp på ett jättestort betongblock med diverse bultar och en liten hink med lock, på vilken det regnat nyligen. Där kunde lilltjejen oförskräckt ta för sig av regnvattnet för att släcka törsten. Varefter upptäckte hon möjligheterna och glädjen med att träffa nya vuxna hundar som såg ut som hennes mamma och halvbrorsa. Den yngre av de två Finska Lapphundkillarna blev en underbar kompis! Modji väckte även hon minstingens förtjusning! Hon fick vila i bilen med jämna mellanrum och bars omkring när de vuxna hundarna sökte och markerade. Do as I do! Avslutningsvis fick hon gå en liten vindstig med en figge gömd rakt i vind. Oj så glad hon blev när figgen dök upp bakom diverse bråte! Dessutom erbjöds belöning i form av lite godis och mycket kamplek! En kampglad Prinsessa visade det sig vara! Uppmuntrat av hennes husse. Men sedan fick det räcka för denna gången. Man skall sluta när det är som roligast! För det sista man gör på en träning är det första man gör på nästa träning. En positiv eller negativ inställning följer med.
Modji och Aili fick likadana sök i form av två figuranter gömda tätt intill varandra. En i ett upprättstående rör med en stor korrugerad plåt som lock och en i en tom sandlåda med lock. Vilket inte Matte visste om i första vändan. Modji visade omedelbart att där fanns två figgar på en mycket liten yta och skallmarkerade dem i tur och ordning. Efter att ha hoppat upp på den kraftigt vickande och skramlande plåten! Aili har mindre rutin, men visade även hon direkt att här fanns två olika vittringar som slog i varandra mycket nära varandra. Hon markerade även hon en i taget mycket bra. Det är lätt hänt att en hund anser att den är klar, när en av två intill varandra liggande figgar är markerad och framplockad. Kollektivmarkering. Denna övning var inriktad på en speciell träning och var avklarad snabbt. Man måste inte alltid ha stora områden och många figuranter om man tränar speciella moment.
Ännu en mycket givande träningsdag led mot sitt slut och Ålandsgästerna skulle passa på att uträtta ärenden på väg tillbaka till färjeläget. Alla kände sig nöjda och belåtna och Lapskflocken hann med en stund tillsammans i den lågt stående solen på trappen hemma, innan solen försvann bakom skogen. Elva grader varmt och en fika kändes som en bra avslutning på ett miniträningsläger i räddningssök för sju Lapphundar.
Så kom två kallelser till skarpa sök för Lapskflocken. Lek/träning varvas med allvar. Sök vid vatten.