Tisdag.
Det må verka gnälligt och tjatigt - Mattes ständiga kommentarer om isiga vägar överallt runtomkring i området. Osäkert och obehagligt och rent farligt med fallrisk och risk för påkörning av bilister som ibland öser på som vanligt. Utan minsta tanke på att vägen kan vara blockerad av fotgängare eller djur runt hörnet och med små möjligheter att få stopp på bilen. Matte är ingalunda ensam om att gnälla och klaga och känna frustration, när hundarna behöver få komma ut och gå. Matte också för den delen!
I den lokala FB-gruppen gnälls det lika mycket! Man beställer rena bergsklättrardonen med kedjor och stora vassa och trekantiga dubbar/hakar för rejäla grepp i isen på vägarna. Man rekommenderar Icebugs och man förtvivlas över svårigheterna att kunna promenera med och utan hund i sitt närområde.
En av orsakerna till rådande omständigheter är att fallen snö inte plogades bort. Den kördes till och bildade vartefter ett tjockt och hårt lager med packad snö som förvandlades till is, varefter den slipades av många bildäck. Regn ovanpå, plusgrader och minusgrader omväxlande över dygnet har gjort vägarna allt hopplösare att promenera på. När det har sandats har det gjorts på stenhård och såphal is och gruset har till stor del körts bort efter något dygn. Framför allt i kurvor med lutande vägbana. Ilskan växer, då avgiften för vägunderhåll inte är en struntsumma. Tidigare hänvisade man till att området endast är avsett för fritidsboende, men med hälften av fastigheterna bebodda permanent numera, faller det argumentet för att negligera vinterväghållningen.
Icke förty gav sig Matte ut på långpromenad med hundarna mitt på dagen. Lite sol hade hunnit luckra upp isen i det översta ytskiktet mitt i vägbanan, på de få ställen där solen nådde ner mellan höga träd. En marginell påverkan med is kvar under och på det hela taget var hela promenaden en balansakt, där det som vanligt gällde att titta rakt ner, sikta på de gruskorn man upptäckte och fokusera på försiktigt gående. Med spänd kropp och onaturligt gående med små steg.
Komna halvvägs mötte Matte och hundarna en kompis med sina stora och väluppfostrade hundkillar. En Boer Boel och en Storpudel. Lapskdamerna uppförde sig väl även de och mattarna kunde vila sina ryggar och snacka en stund. En promenad på en dryg timme känns rejält i ryggen efteråt! Något båda mattarna noterat. Samt att gående med broddar blir stumt och hårt. Långt ifrån gående med svikt och stötdämpning i sulorna.
Tillbaka till reviret kom Matte och hundarna och Matte försökte hacka bort is från betongplattorna framför dörren och kring stugan. Modji och Aili hade fått nog av halt underlag och den rakt igenom istäckta gräsmattan lockade dem inte alls. En kullrig skridskobana av tilltrampad snö som blivit is. Uterummet med korgstolen för Modji och hundkorgen för Aili tilltalade dem betydligt mer.
När Matte kollar väderprognosen för onsdagen med träning till kvällen, väntar dagsregn. Minusgrader till natten. Hur länge skall Matte och Husse klara sig från att halka och bryta av något ben eller någon arm..... En rädsla för att bli liggande finns. Fallolyckor kan bli ödesdigra för alla som inte är unga.