Måndagen startade tidigt då Matte vaknade när grannen tog sin MC till jobbet. Många öppna fönster i värmen under söndagen. Ett väderomslag hade skett och morgonen var sval och förfärligt blåsig! Aili och Äije fick gå ut på tomten med Matte och alla tre var rätt trötta, men fick hjälp av kylan och vinden att gnugga sömnen ur ögonen.En halvtimme senare, strax efter sex bestämde sig hundarna för att en parning kändes rätt. På snedden på slänten ner mot bäcken. Fint tänkte Matte och assisterade, så paret inte skulle komma på glid i sidled ner i den geggiga bäckfåran.
Lite senare drog hela Lapskflocken iväg till Ulltuna för att ta ett progesteronprov för säkerhets skull. Då Ailis och Äijäs tidigare möte inte resulterade i några små knytt. Trots flera bra parningar över flera dagar. Matte erbjöds vara med i ett projekt om forskning på överlevnad hos nyfödda valpar, då Aili slussats direkt till reproduktionsavdelningen för provtagningen. Den sedan tidigare bekanta veterinären ringde upp några timmar senare för att meddela att Matte blivit blåst av det reproducerande hundparet! Det är kul med parning - tycker de båda. Men något höglöp befinner sig Aili inte alls i! Först om ett par dagar har hon ägglossning! De har "tränat" och troligtvis var detta orsaken till att hon gick tom i höstas. För tiiiiidigt! Ack så vanligt och den i särklass vanligaste orsaken till att en tik går tom. Matte blev blåst av det sexaktiva Lapskparet och hon skulle inte ha litat så fast på att "hundarna visste". De började nog för tidigt både då och nu och så, när det egentligen var dags, fanns inte tillräckligt många goda simmare kvar. Trodde veterinären. Som rådde till avhållsamhet i någrar dagar nu. De får vila sig i form till simmarna verkligen behöver vara på rätt plats.
Klicka för större bild.
Resten av dagen slussades hundar via kompostgaller. Aili och Äijä föreföll ännu inte alltför ledsna för det. De kunde båda leka med Modji, de kunde vistas nära varandra, om än med ett hindrande kompostgaller eller grind i en dörröppning. Öppen planlösning är knepig när det gäller att stänga ute/inne hundar. I den lilla stugan i skogen finns dörröppningar att blockera.
I kvällningen när det kändes riktigt kyligt tog Husse med Äijä på en skogspromenad. Helt oväntat mötte de en stor häst! Förvisso inte ensam, utan på promenad med en person. Husse imponerades mycket av att Äijä liksom inte såg hästen, utan bara traskade förbi. Det är så att han umgås med hästar på nära håll i sin egen flock. Han är mycket hästvan. Husse hajade nog till mer än Äijä, då man sällan stöter på någon i skogen här.
Samtidigt som herrarna traskade i skogen tog Matte en cykeltur med damerna. Nu var Matte inte ensam om att tänka på sina hundar i den svala kvällningen. Hundmötena duggade tätt längs vägen och turen avlöpte utan att någon bar sig illa åt. Ingen lös och okontrollerad hund störde. Matte har tidigare gått i backen, när lösa hundar oväntat rusat fram någon stans ifrån. Två morrande Leonbergertikar som utmanade Mattes Lapsktjejer efter att ha slitit omkull sin ägare och kommit lösa, är ett mardrömsminne.
Flocken återförenades och Aili och Äijä var lyckliga, även med galler emellan. De skötte sig fint och när flocken gjorde kväll fick alla tre hundarna som vanligt sova i Mattes sovrum. På natten har det alltid varit lugnt och alla har ägnat sig åt sin sömn och vilat. En dag och en natt i sänder är vad som gäller nu, i avvaktan på att tiden rullar på lite till. Äijä har en oerhört tillmötesgående matte och det tackar Husse och Matte allra ödmjukast för.