Torsdag.
Familjen tog en semesterdag på semesterns näst sista dag. Inget målande. Inget trädgårdsjobbande. Efter den intensiva och rikliga regnskuren på tisdagen slapp Matte vattna. Hon behövde bara staga upp några nerslagna plantor. Ett "semestermåste" fanns kvar att göra och det var att besöka Linneladan vid Penningby slott. Familjen både bor permanent och har sitt lilla torp i Roslagen, som är populärt i semestertider. Vilket Lapskfamiljen, som utgör en del av lokalbefolkningen, kan njuta av i form av diverse sommaröppna platser att besöka. Sommartid har även fler loppisar än vanligt öppet och de som endast har öppet i helgerna vintertid har öppet veckan runt nu. För dem som inte rest bort på semestern, blir det lite mer semesterkänsla vid besök på turispopulära ställen. Lite fika, lite glass, lite främmande språk och bilar med utländska skyltar.
Linneladan har hört till "semestermåstena" sedan Mattes familj skaffade en sommarstuga i trakten, på Rådmansö, på 1970-talet. Föga anade hon då att hon skulle komma att ha två små stugor inte alltför långt bort. Linneladan var sig i stort sett lik efter ett ägarbyte för en månad sedan. Matte hittade några presenter till stundande födelsedagar. Kaffe och mazarin blev det i kaffehörnan innan färden gick vidare. Penningby ligger intill 76-an, allmänt kallad Kustvägen. Det gör även det lilla torpet, om än på en liten skogsväg strax vid sidan av.
Skogshallonen på tomten borde vara mogna nu och här finns alltid mycket blåbär. Jättestora blåbär i sydvästsluttningen! Än fler har de blivit de senaste åren, när några stora träd har tagits ner kring den lilla torpstugan. Det var tjugoen grader, ganska blåsigt och växlande molnighet. Ett behagligt sommarväder för både folk och fä. Hundar och människor. I glädjeyra rusade hundarna upp på tomten och att här fanns hur mycket som helst att ta för sig av, det visste de! Som att släppa ungar lösa i en godisbutik! Matte hängde på! Viss konkurens uppstod bland hallonsnåren! Av någon orsak, flockmentaliteten naturligtvis, skulle hundarna äta de bär som Matte plockade. Just precis de bären ville de ha alla tre! Så småningom gav Modji och Aili upp och insåg att Matte var en lika stor gottegris som de själva och värnade om sina bär. Násti fick däremot favörer i form av att bli matad av Matte med hallonen, som kunde vara lite svåra att komma åt.
Rätt trivsamt var det att gå där med Násti och äta bär tillsammans. Ett hallon till Násti och ett till Matte. Som med vinbären och jordgubbarna hemmavid.
Matte gick in i stugan och fixade lite kaffe till sig och Husse och hundarna anslöt vid fikastunden på lillstugealtanen. Násti hade troget följt Matte in i köket, men Modji och Aili hade mumsat vidare bland hallon och blåbär. Vilket Matte och Násti fortsatte med efter fikastunden. Före Matte på stigen över tomten gick Modji, som plötsligt stannade upp och spydde mitt på stigen. Mitt framför Mattes fötter. En riktigt aptitlig liten hög av nyplockade hallon och blågär svalda hela! Som en lagom stor portion på en efterrättstallrik låg bären där! Utan inblandning av några andra ingredienser. Jo, möjligen lite slem... Vilket himla slöseri! Var Mattes första tanke! Som tänktes ytterligare tre gånger, vartefter Modji hävde ur sig ytterligare några småportioner med efterrätt, varterfter hon och Matte gick upp mot snickarboden. De hallonen hade ju Matte gärna ätit upp! Förvisso innan vistelsen i Modjis mage. Den sista lilla efterrättsportionen innehöll en säger en enda liten svald torrfoderkula från frukosten och DEN skulle återanvändas enligt Modji. Resten kunde Matte gärna få. Men inte de andra hundarna. Men deras intresse var väckt, vilket fick Modji att långsamt peta i sig en del av bärkompotten på nytt.
Nu började det kännas som om bärkvoten var fylld för en dag och familjen vände hemåt. Matte hade ätit många stora och saftiga blåbär, till utseendet påminnande om tama amerikanska blåbär, samt rätt många hallon. Även en mattemage kanske har sina begränsningar och det är nog bäst att sluta i tid. Modji hade bevisligen fått i sig väldigt mycket bär på mycket kort tid! För mycket bär.