Måndag och Tisdag.
Måndag.
Efter snö-tö-plogning-snö-tillkörning och temperatursvängningar uppstod det perfekta sparkföret på vägen utanför Lapskreviret! Vilket inte var det perfekta föret för många bilförare ovana vid vinterkörning. Farterna sänktes på sina håll markant och det gjorde inte Lapskflocken det minsta ledsen. För spikskoförsedda hundägare var det också bra väglag och många var ute och promenerade. De fasta dubbarna i sulorna greppade fint och man gick stadigt och säkert.
Matte plockade fram nomeselarna till hundarna och spände dem framför den ärvda sparkstöttingen. En hund på vänsterkanten och en på högerkanten och iväg bar det! Aili vill gå i vägkanten och nosa i flykten och Modji går gärna mer åt vägmitten, därför spändes de för i bredd på det viset.
Det lustiga är att dragvilligheten gått i arv i varannan generation! Flockens första Lapska Vallhund Gázzi fuskdrog ihop med sina äldre Husky/Schäfersyrror. Gázzi hatade skacklar för övrigt. Hon hatade helt allmänt känslan av att sitta fast! Vilket gjorde att hon inte ville någonting som innebar att vara låst och fasthållen, när hon 9 månader gammal hamnade hos Matte. Efter att ha gjort sig omöjlig i barndomshemmet. Gázzi höll linan spänd men inte mer. Hennes dotter Násti visade sig däremot vara en riktigt bra draghund! Nástis dotter Modji fick ju chansen att komma undan och fuska när hennes mamma drog så in i bängen bra! Så då gjorde den smarta Modji det. Fuskdrog precis som sin mormor. Så blev Modjis dotter Aili gammal nog för att dra och hennes mormor Násti lämnade över sin plats till Aili. När Modji fuskade reagerade Aili med att ta över ansvaret för en rörelse framåt! Sittande fast eller ej spelade ingen större roll. Aili visade sig vara en precis lika bra draghund som sin mormor Násti! Enligt parollen att någon måste ju dra och gör inte du det så får väl jag! Varannan generation!
Matte fick staga upp ekipaget lite, då sparkdragande inte varit aktuellt på ett tag nu. Efterhand hade båda hundarna hittat sina positioner och trasslade inte längre in sig i varandras draglinor som var två koppel av lämplig längd. En norrlänning i förskingringen blev nostalgisk när han mötte sparken! "Oj! Det var länge sedan jag använde en spark!" Matte lovade mannen att få låna den ärvda gamla sparken, minnande om barndomen. Om andan föll på och lusten att sparka blev övermäktig.
Modji och Aili pinnade på och mötte senare mannen en andra gång och återseendet blev populärt på alla håll. Hundar klappades och sparken betittades. Upp och nerför vägen körde Matte in hundarna för säsongen. Påminde om regler för draghundar som att inte stanna och skvättpinka varannan meter och att springa längs en vägkant och inte hit och dit över vägen. Aili är rent suverän när det gäller höger och vänster och en klar ledarhund vid drag!
Två trettiominuterspass blev det under dagen. Husse filmade och visade på FB.
Tisdag.
Mitt på dagen gav sig Matte åter ut med sitt lilla hundspann, för att låta Modji och Aili få springa lite för bra motion. Samt för att motionera för egen del. Det där med slädhundar och drag innebär ingalunda att man står bekvämt och låter sig dras fram, utan att behöva bry sig det minsta om hur och varhän. Mycket sparkande blir det så snart det blir motlut och inte medlut! I jämförelse med den släde förspänd med tre Huskies på Djurgården, som Matte körde med en passagerare för drygt fyrtio år sedan, är väl inte en gammal sparkstöttning på en väg förspänd med två Lapska Vallhundar så mycket till spann. Där gick det fort! Upp och ner längs en snöig gångväg med en parkbänk placerad mitt i en kurva. Där höll det på att gå åt h--vete! Men Matte lyckades märkligt nog unvika både krock och vurpa och hur det gick till undrar Matte än i dag. Den egna Hsuskyn var ledarhund och bra på höger och vänster. Kanske det räddade livet på både passageraren och föraren.
Tisdagens tur med Modji och Aili var redan mer sansad och uppstyrd från starten. De visste sina positioner och var lyhörda för Mattes önskningar. När en bil dök upp i för hög fart för väglaget i en kurva tvärstannade Aili och Modji och stod helt still. Matte stoppade föraren och ställde sig emellan när denne fortsatte. Kort senare passerade bilen Lapskreviret, där Husse reagerade på den höga farten! Modji och Aili är stabila och duktiga och lyssnar på Matte. Detta är för dem en arbetssituation och de är vana vid samarbete med Matte.
När dagens dragträning på en halvtimme avslutats väntade ett födosök för Modji och Aili. Lite berikning. Först springer man och springer och sedan hittar man och äter maten. Ungefär så. Som för ett jagande hunddjur. Nu väntade inget slaget byte på de hungriga hundarna. Däremot hade Matte spritt pyttesmått hundgodis slumpmässigt över hela den snötäckta gräsmattans yta. Snön var bitvis rätt djup och de hade att göra i ytterligare en halvtimme innnan de ansåg området vara tomt på föda.
Fotona är fyra år gamla. Mer snö nu!
Násti fyllde 14 år den 14.4.2017.
Klicka för större bilder.
