Måndagen var en dag med regnet hängande i luften. Matte satte fart och gav sig iväg på långpromenad genast på morgonen, för att slippa en våt vandring. Trädgårdarna i området prunkar, någon har ordnat en privat soptipp på allmän mark intill vägen och sniglarna stortrivs! Prunkandet består i att syrénerna slagit ut även här. Soptippen dök upp nyligen och späddes på i helgen. Först låg där gamla trädstammar och en del gammalt virke. Åter till naturen? Typ.... Nu ligger där en del byggavfall och en pinnstol tronar på toppen. I en del av området där naturen klassats som skyddsvärd, med ovanliga växter. Intill vägen och synligt för alla som passerar. Spåren i det höga gräset bör göra det lätt att hitta upphovspersonerna. Sniglarna invaderade vägen och låg mosade som smörgåsbord för sina artfränder. Matte bar stövlar. En bild av livet i skogen.
När Matte återvände hem inbjöds hon av sina två uppfödarkollegor på fika med färska svenska jordgubbar och glass! Tackar! Hundarna fick inte följa med. Hos Cockergrannen finns en nyparad tik och närkontakt med utomstående hundar är inte lämplig. Kooikergrannens hundar fick stanna hemma även de. Uppfödarsnack över rasgränserna uppskattas av de tre grannarna. Ett annat snack än inom den egna rasen. Vidgade vyer skadar aldrig. Dessutom förekommer gemensam träning på fotbollsplanen i området. Agility, rally och ringträning. Vem som helst är välkommen. För Mattes del har träningen kommit att kollidera med behandlingen av Gázzi, men fortsättningsvis skall Matte åter närvara.
På eftermiddagen avlöste de häftiga regnskurarna varandra och Matte tog med hundarna på en sväng med bilen. Husse fyller år i veckan, ett par rosor skulle införskaffas till ett tomt hörn i trädgården (inte för Husses skull) och ytterligare några föremål skulle åxå handlas till sommarstugan. Husse uppskattar när Matte möblerar med växter, men överlåter på Matte att bestämma växtslag och innehållet i rabatterna.
Matte försökte vistas ute med hundarna mellan skurarna, men det blev varken hackat eller malet och försöken gavs upp när Gázzi och Násti föredrog brasvärmen. Modji ville inte vara ute i regnet, bara sitta på verandan och ha koll. Det kunde hon ju få roa sig med.
Husse och Matte fick lite mer inblick i hur det material som publiceras i deras medlemstidning som medlemmar i SBK väljs ut. Varför det skrivs så mycket om patrullhundar (tidigare bevakningshundar) och i jämförelse så lite om räddningshundar. Livet är inte rättvist, ingalunda. Men är inte en medlemstidning till för alla medlemmar? Skall inte de sidor som avsatts för att skriva om tjänstehundar (räddnings hundar och patrullhundar) då också handla om sådant som berör de enskilda områdena lika mycket? Varför har inte en redaktör handlingsfrihet? Varför vågar ingen ta ansvar? Varför skall någon med militär förankring ha sista ordet när det gäller vad som skall skrivas på tjänstehundsidorna? Varför skall de som ägnar massor med tid åt att utbilda och träna räddningshundar mest få läsa om vad som händer inom "patrullhundvärlden"? Skall man utbilda en räddningshund måste man vara medlem i SBK. Då får man medlemstidningen Brukshunden och då får man lära sig att i jämförelse är räddningshundverksamheten inte intressant i jämförelse med den militära avdelningen. Vilket avspeglas i medlemmarnas egen tidning. Inspirerande?