Onsdag.
Som vanligt på onsdagarna stack Matte iväg till stallet, efter hundarnas morgonrastning. Ridlektion utomhus väntade. Hundarna fick följa med för lite miljöombyte. Aili för miljöträning. Hon lärde sig som knytt att inte skälla på hästar. Då hon och hennes bror som blev kvar hemma extra länge på grund av polarkyla i det blivande hemmet, fick besöka ett stall vid flera tillfällen. Brorsan skulle ju leva med renar och i brist på sådana valde Matte att vänja honom och syrran vid hästar.
På kvällen tränade träningsgruppen i maskinhallen och Matte valde att nu börja träna in skallmarkeringarna mer systematiskt på Aili.
Många tränar in markeringar tidigt, tillsammans med sökträningen. En metod som Husse och Matte inte själva använder sig av. Inte heller vill Husse och Matte blanda in markeringar för tidigt i sökutbildningen helt allmänt. Var sak har sin tid. Gázzi var Mattes första Lapska Vallhund i räddningsträning och i träningsgruppen blev alla imponerade av en hund som betraktades som en naturbegåvning i konsten att skälla! Varför hon alldeles för tidigt fick beröm för sina skallmarkeringar i vidlyftiga sök, mycket självständigt! Det som i andra raser måste jobbas fram hade Gázzi medfött. Att springa och att skälla, samt jobba självständigt, var det bästa hon visste och hon var väldigt bra på detta! Varför hon självbelönade sig och sorterade bort sin förare/Matte. Gázzi försvann ut i sökområdet, långt bort, skällde någonstans och innan Matte hann dit hade hon redan dragit till nästa figge och skällde där och så höll hon gärna på! Vilket Matte måste använda sin fantasi till för att träna bort. Detta lyckades bra och Gázzis vidlyftiga och självständiga sök med mycket skällande både under sökandet och markerandet styrdes upp och anävändes som en tillgång. Vilket lärde Matte mycket om att sökträna Lapska Vallhundar. Gázzi var helt klart ingen lätt hund - men en mycket bra hund. När hon fick ett jobb vid nio månaders ålder. Dessvärre upplevs denna typ av hund som "för mycket hund" när man köper Lapsk Vallhund, i tron att den nöjer sig med att leva ett soffpotatisliv. Med dagliga promenader som enda förströelse.
Nu var det alltså dags för systematisk markeringsträning för Aili. Skallmarkering naturligtvis, för en lättskallad hund!
En figurant gick bort några meter och satte sig på huk. Aili skickades mot figgen med handtecken och "sök", figgen höll en godisbit gömd i handen framför Aili och vid första minsta ljud, vilket i Ailis fall var ett skall, klickade Matte och figgen godisbelönade. Skall hos figge - klick från föraren - godis från figgen. Det förutsätter självklart att hunden i fråga är inklickad sedan tidigare. Man jobbar med uppfordrande skall - ge mig godiset!
Figuranten flyttade sig sedan lite längre bort och Matte skickade Aili på nytt och skyndade efter beredd med klickern. Ett skall, klick och godis. Figgen gick bort och gömde sig lätt bakom ett föremål, inom synhåll för Aili. Som skickades och belönades vid skall. För att hindra Aili från att klättra på figgen slog Matte koppel på sin hund och skickade henne mot figgen. Bra skallmarkering och belöning. Fortfarande klicker. Övningen fortsatte med att figgen placerade sig uppe på en släpvagn, uppe på en stege och fick skällas ner och i en container med glipa i dörren och fick skällas fram. Figgen placerades sedan i en stor sopbehållare med lock inför ögonen på Aili som sedan skickades mot lådan som hade locket på glänt. Nu blev det lite för avancerat för en hund på nybörjarstadiet, men inte för Aili som söktränat sedan hon var ett litet knytt. Aili såg figgen kliva ner i lådan, men kopplade på nosen och sökte vittringen! Som slog ner bland omkringliggande föremål och här fick Aili jobba lite innan hon lokaliserade vittringskällan och kom till fin skallmarkering.
Snyggt jobbat! Markeringsövningar skall man aldrig upphöra med. Fortsättning följer nästa vecka med inlärning av korrekta markeringar. Ett måste för att hunden skall kunna förmedla tydligt till sin förare var den funnit en försvunnen person. För ett gott samarbete.
Denna kväll lades inte lika mycket tid på sökträningen som vanligt. Tid beövdes till genomgång av nu släppta protokoll, för samtliga lag på samtliga stationer på lagtävlingen. Detta eftersnack skedde över en bit mat under en hel del skratt, när detaljer från helgen delades i gruppen. Som tävlat i olika lag och nu kunde delge varandra vad de upplevt. En del negativa upplevelser och många mycket positiva upplevelser! Det är kul att tävla i lag där gruppens resultat är vad som är viktigast när det är en lagtävling! Att kunna samarbeta i ett lag är absolut nödvändigt både under en lagtävling och under skarpa sökuppdrag. Både för förarna och hundarna! Här kan ekipagen inte framhålla egna bedrifter. Funnen figge är figge funnen av laget och ger laget poäng. Inte det enskilda ekipaget. En för alla - alla för en! En god laganda leder till framgångar för laget. Eller till fynd av eftersökt person i skarpa lägen.
Tack träningsgruppen för att vi får skratta så mycket tillsammans! Våra träningar är rena skratterapin ibland. Kvällen inte undantagen vid eftersnacket! Hahaha!
Ailis syster Saivi har gjort mycket bra ifrån sig på sin sökutbildning! Funnen figge i skogen reste sig och lämnade legan när Saivi jobbade vidare. Vilket Saivi uppmärksammade! Hon tvärvände och ställde figgen på rymmen och skallmarkerade honom mycket snyggt! Vallningsbeteendet trädde in och skallet kom spontant! Hon är inte markeringstränad ännu.
Så himla bra jobbat av Saivi - skogsrået! Anlagen finns där!