Ibland spricker de noga uppgorda planerna. Rätt som det är dyker något oväntat upp, som gör att man får ändra riktning. Planen var att Nástidottern Signe (Gátchis Juoksanáste Lahji) skulle paras med en finsk hanhund. Nu blir det inte så. En ny pojkvän är utsedd och han heter Njarga Calmmo. En kille med farsans släkt i renskötseln. Både Calmmos pappa och kullbror jobbar inom renskötseln. Calmmos syster har nyligen gjort ett godkänt renvallartest i Finland. Länk till valpannons finns på startsidan! Läs även här: www.nogg.se/raevrackans
På onsdagen tog Matte en skogspromenad med hundarna. Upp och ner i den kuperade och bergiga terrängen, bort förbi myren och in i storskogen. "Mopperundan" alltså. En del snö ligger kvar och här och där är det isigt. Blött! Vårkänsla!
På kvällen tränade Gázzi med sin dotter och sina tre barnbarn på Skanska. Ytterligare några hundar var med och tränade. Här bjuds mycket stora ytor, men området är inte generellt upplyst. Vägbelysning på omkringliggande vägar ger lite ledljus och i några utrymmen tänds belysning när man passerar in under taken.
Husse tyckte att Matte skulle köra Modji, trots annalkande prov, men han följde på mycket nära håll hur Modji jobbade. Han behövde inte bli besviken. Modji fick tre figuranter utlagda, utspritt i en stor del av området. En i den ena öppna byggnaden (tak och tre väggar), en i ett förrådstält och en låg uppe på en trave staketsektioner. Till en början fick Modji söka i områden där inga figuranter låg utlagda. Efter helgens läger med en hel del svårigheter, var tanken med Modjis träning att hon skulle få stora ytor att springa på och lätta legor. Vinden var näst intill obefintlig, varför ingenting blev superenkelt. Lite skalle måste vara med i söket! Vittringarna föll rakt ner. Mörkret gjorde också att Modji måste tänka sig för hur hon for fram. Matte kunde följa den lilla blinkande röda lampan på Modjis rygg. Hon löste uppgiften mycket bra och skallmarkeringarna var grova och ihållande.
Gázzi fick fyra figuranter utlagda i området. Två i vardera öppna byggnaden. Tanken var att Gázzi skulle söka av endast dessa utrymmen, för att hon skulle slippa söka i mörkret med ökade risker för en gammal tant. Gázzi har varit här åtskilliga gånger och tränat under sitt långa liv och hon köpte absolut inte att hennes Matte skulle fuska sig igenom området och lämna stora delar oavsökta. Så vad gjorde Gázzi? Struntade i Mattes ihärdiga visselsignaler och tog sig an hela området för att göra ett ordentligt arbete. Gázzi rörde sig i galopp och höll en mycket god fart när hon sökte. Första figgen hittade hon lätt i ett hörn och nästa figge fick hon jobba rejält på. Han satt i ett plåtskåp i ett mycket trångt utrymme. Gázzi visste att han fanns i närheten och for in emellan skåpen. När hon så skulle backa ut hakade hon i skåpdörren och höll på att riva ner skåpet. Det bekom henne inte och hon gjorde om samma sak flera gånger. Hon hade för bråttom! En hylla revs ner över figgen som klarade sig utan skador. Till slut hade Gázzi saktat in tillräckligt för att upptäcka dörrspringan och äntligen hittade hon vittringskällan!
Gázzi försvann bort i mörkret och sökte av hela det område med stora föremål som Matte hade tänkt låta henne slippa. Gázzi vill sällan slippa när det gäller jobb! Så närmade hon sig den andra byggnaden och fick nya vittringar. Ytterligare två figuranter kunde hon lokalisera och hon markerade bra. Efter det att Gázzi genomfört ett stort frisök i full fart i mörker, behövde inte Matte oroa sig för att Gázzi såsat på promenaderna på slaskiga vägar de senaste dagarna. Gázzi gillar inte slask på magen helt enkelt. Som vanligt vägrade Gázzi att gå tillbaka till bilen. Jobba mera!
Násti fick fem figuranter i ett och samma tält. Husse sökte först tomt med Násti igenom hela det område som använts under kvällen. Mängder med gammal vittring! Koppelsök. Násti for som en duracellkanin i tältet, där vittringarna fullständigt dröp från taket! Hon hittade den ena efter den andra och Husse bar (!) ut sin hund efter varje hittad figge för att skicka Násti på nytt. Hittade figgar fick lämna tältet. Så var det bara Matte kvar i tältet. Matte hade gömt sig precis bakom dörren bakom en stående plastback modell större och en tom kartong. Násti hittade Matte och skallmarkerade. Matte agerade enligt "skarpt läge" och puttade omkull plastbacken och kröp fram, glatt konstaterande: "Det kom en hund!" Rollspel! Det var bara det att plastbacken föll med en hård knall och även Husse hoppade högt! Han visste inte om Mattes plan... Násti gillade inte Mattes tilltag och for undan. Vem vill ha en stor plastback över sig? Så var den hunden förstörd! Aj, aj! Matte lockade på godisfreaket Násti och Násti var inte svårövertalad. Hon avreagerade snabbt och Matte var förlåten. Násti klev runt kring plastbacken och hoppade upp på kartongen. Matte sparkade runt dem på golvet och förde oväsen och så var den hunden reaparerad! Skrämd kan vem som helst bli. Men det får inte bli bestående! Förmågan till snabb avreaktion är mycket viktig.
Nástisönerna Epic och Lime (Adja och Aiko) fick träna passivitet under kvällen och fördes kopplade i sökområdet när andra hundar arbetade. De måste lära sig att vara tysta i liknande situationer. En lättskallad hund får inte skälla när som helst. Den skall ha lätt att komma till skall när det är önskvärt. Som vid renvallning och markering av funna personer. Småkillarna lär sig! När varje sök var klart fick de hälsa på den hund som jobbat och som varti förbjuden att intressera sig för. Sedan fick de gå två vindstigar i den hart när obefintliga vinden. En figurant i taget! Det är inte lätt i mörker när hundens reaktioner kan vara svåra att se. Båda killarna skötte sig jättebra och hittade sina figgar! Som belöning för att hela kvällen ha varit satta under press med ganska hårda krav, fick de avslutningsvis springa lösa och rasa av sig tillsammans i ett upplyst utrymme. Mycket viktigt! Två unga hundar måste få lätta på trycket!