På tisdagen hade Matte ett ärende till Täby Kyrkby. Varför alla hundarna naturligtvis fick följa med. Hittills har Matte tagit alla valparna på gemensamma miljöträningspromenader. Men nu måste de lära sig att tackla livet mer på egen tass. Avskedets stund närmar sig. Renslakten är nästan avklarad och den långa semestern är snart slut. Manni och Adji far till sina nya familjer. Valparna är nu också så starka, att det inte är helt bekvämt att gå med en klase nyfikna valpar tillsammans.
Under eftermiddagen rörde sig en hel del människor med förvånansvärt många hundar, i och kring det lilla centrumet. Alla de tre fröna fick aningen olika upplevelser, men samtliga mötte flera hundar och fick hälsa på flera av dem. Många människor stannade och pratade med dem. En del ignorerade dem. Valparna mötte barn i olika åldrar, även i barnvagn. De såg barn på en skolgård och de mötte cyklister.
En dam släppte självklart fram en rätt skitig vit trasselsudd, iförd täckjacka med pälsklädd huva till Manni. Den lilla täckjackshunden var helt klart van att styra vart den skulle i sitt flexikoppel. När den nådde Manni, som nyfiket stod och tittade på det gående klädesplagget, gurglade huvan till och jackan for skällande fram mot en mycket förvånad Manni. Som gjorde som hans mamma brukar göra. Vände sig om och gick. "Du var inge kul". Typ. Han träffade sedan en mycket trevlig Rottishane som han gillade bättre.
Aili passerade en grupp med en storvuxen kille med tre Amstaffliknande hundar i lösa koppel och en äldre dam med annan gråvit och lite större trasselsudd. De diskuterade sinsemellan Aili och konstaterade att "det nog är en valp". Varpå hussen höll på att tappa sina Staffeliknande hundar när alla tre kastade sig mot en förskräckt Aili....
Han föreföll inte bry sig om sina hundars uppförande och frågade efter Ailis ålder. Varpå han med vissa problem halade in två av dem, som vid närmare påseende visade sig vara mer av Pitbulltyp. Mycket vitt i det tigrerade och mycket breda skallar.Två vuxna hanar med en renrasig Amstaffmamma. Hon var mycket trevlig och situationen ordnade upp sig. Killen höll de två otrevliga hanarna kort och deras trevliga mamma fick hälsa på Aili. Som gärna åt godis ur Mattes hand tillsammans med Amstafftiken. Aili avreagerade mycket bra efter överraskningen. Godis är gott!
Den här unge hussen såg en gammal tant med en liten valp i rosa sele. Han tyckte att hon behövde några råd på vägen. Varför han bestämt avrådde från att använda sele på valpen! Han var mycket tydlig i att Aili borde få en länk, ett helstryp. Absolut! "Jag har jobbat med räddningshundar!" Var argumentet. Intressant tyckte Matte och frågade var och när. Berättade om sin egen erfarenhet av att träna räddningshundar och höll inte med om det där med helstryp på en tremånadersvalp. Fick inget svar. "Jag jobbar nu med tjänstehundar, väktarhundar och man skall bara använda helstryp, kedja. Även på så små valpar." Matte log och förklarade att detta var inget hon köpte och vandrade vidare med Aili iförd sin rosa och alltmer av smuts barmhärtigt gråtonade sele.
Adji mötte några hundar av det balanserade och farbroderliga slaget. Mycket trevliga herrar av lite olika storlek. En sådan har hon hemma hos sig i nästa vecka! Hon blev intensivt utsatt för bilar som passerade på nära håll och råkade väl få sin promenad just som många bestämt sig för att handla. En tjej gick in på ICA när Matte passerade med bruna Manni. Hon gick ut när Matte passerade med svarta Adji. "Men hade inte du en brun hund nyss?!" Hon var aningen brydd.
Bilen var parkerad på centrumparkeringen och bakluckan var lämnad lite på glänt med en vädringsspärr, för intryck utifrån till hundarna i bilen.
När Matte valppromenerat färdigt och skulle stänga till om hundflocken klev en äldre man ur bilen som parkerat intill, fick se valparna och glömde tid och rum. Han hade själv jagat med Springer och led av hundabstinens och en Lapskflock med tre valpar blev för mycket. Han lutade sig in och fotade hundflocken en lång stund. De misstyckte inte på något sätt och ingen valp försökte vare sig bita honom i handen eller snodde mobilen. De sov nog mest. Han började prata med hundarna, Matte och folk som kom förbi. Matte har ingen aning om han kände den dam som anslöt sig. Så kom en ung grabb och trodde att sällskapet var vänner sedan tidigare och handhälsade och presenterade sig. Han var hantverkare och jobbade åt den äldre mannen.
Situationen var lätt märklig. Där stod nu fyra vuxna människor och hade presenterat sig och handhälsat och samtalade om Lapska Vallhundar. Endast två hade mötts tidigare, visade det sig till allmän munterhet.
Allt på grund av tre tremånaders Lapska Vallhundvalpar.
Mycket trevligt!
De vuxna hundarna fick promenera hemma med Husse lite senare.