Matte och hundarna startade torsdagen med en powerwalk genom området. I en vägkorsning kunde Lapskflocken se två små lösa trasselsuddar ensamma på vägen rakt fram och en ännu mindre trasselsudd ensam på vägen till vänster. Den minsta började skälla ilsket mot de tre Lapska och fick svar på tal av Aili. Då blandade sig de andra två rakt fram i och där fanns som tur var en ägare på en närbelägen tomt som hämtade hem sina hundar. Mitt för där den minsta hunden befann sig har en granne tvingats sätta upp en skylt om "privat tomt" då hunden får springa fritt och använder granntomterna som toalett... Revirhävdande är den trots sin minimala storlek!
Násti fick följa med till granntomten för lämnande av lokaltidning och då tränades fritt följ och rally längs den korta vägsträckan. Här kunde Mattes liv ha tagit en ny riktning.
När Matte skrotar hemma bär hon oftast inte hörapparat. Batterierna är rätt dyra. Ett öra funkar bra i ensamheten. Matte och Násti gick längs vänsterkanten av vägen, med dövörat ut mot vägen och Matte hade nyss kollat bakåt för att korsa vägen in på den egna tomten. Här räddade Aili Matte! Helt överraskande började Aili skälla mot Matte från andra sidan av staketet. Blev tillsagd av Matte som då vred på huvudet och fick hörörat ut mot vägen och såg i ögonvrån två cyklister i full fart i bredd rakt mot Matte och Násti! Det var dem som Aili skällt mot. Vilket Matte just då var oändligt tacksam för! De visade inga som helst tecken på att sakta in och var bara några få meter bakom Matte. En hörselskadad kärring är väl inget att behöva bry sig så mycket om. Varför använde de inte ringklockan och varnade Matte?! Som tvärstannade med följsam Násti och tvingades backa tillbaka. Som sagt, trafiken på vägarna i området går snabbare och snabbare och blir alltmer hänsynslös. Trottoarer! Vill Matte ha. I stället för mycket branta vägkanter och allt smalare väg. Gnällmatte. Som inte vill behöva ta bilen ner till samhället för att kunna promenera säkert med hundarna.
När Husse kommit hem for Matte och Aili iväg till veterinären i Kyrkbyn, där en ögonveterinär har mottagning en kväll i månaden. Aili skulle ögonlysas. Till gagn för rasens framtid. Matte och Aili var tidiga. Först i väntrummet. Aili chipkollades och ögondroppades. In flöt sedan en strid ström av patienter och det lilla väntrummet var snart knökfullt, då den vanliga mottagningen pågick som vanligt. Många djur medförde två människor. Den Aili som i söndags fick kommentaren "mycket reserverad" närmade sig vänligt och behagligt varenda människa och ville ha kontakt. Satte sig bredvid dem och tittade ut dem! Matte frågade om Aili fick hälsa och det fick hon. Vart tog den intensiva och hoppande hunden vägen? Modji lyste klart igenom i Ailis coola sätt mot både människor och djur! Hon närmade sig även hundarna på ett frågande sätt: "Vill du hälsa på mig? Jag är jättesnäll!" Aili närmade sig de två stora svarta Labbarna lika lugnt och försiktigt som hon närmade sig Sheltien och katten i buren. Aili uppträdde mycket vuxet och balanserat. Varken intensiv eller reserverad på minsta sätt! Lagom.
Så var det hennes tur att få ögonen kollade. Den vänlige vetten hälsade mjukt, men snabbt och började undersökningen i nersläckt rum. Matte höll Aili tryckt mot bröstet och vetten höll ett stadigt tag om nosen på Aili. Som inte rörde en fena och fann sig i allt. När undersökningen var klar utbrast vetten spontant: "Vilket tempeament! Hon var inte det minsta spänd! Det är de flesta hundar och det känner jag direkt." Aili hade tagit revansch för kritiken på söndagens utställning med råge! En utställning är en ögonblickskort bedömning av en hund just där och då. Något med kemin stämnde inte mellan domaren och Aili (eller hennes matte...).
Resultatet av ögonlysningen är väl intressant kanske. Aili är "fri genom fria föräldrar", vilket även mamma Modji är. Nu visade ögonlysningen att ögonen är utan anmärkning. "Fri från ärftliga ögonsjukdomar."
"Bra temperament och finfina ögon" enligt veterinären. Glad Matte!