Aili är en tik på nio år och Dima är en mycket ung hanhund som nyligen fyllde ett år. Unga hundar behöver lära sig av äldre hundar hur man uppför sig. Inte bara av tvåbeningar! Att en ung hanhund får lära sig lite om vett och etikett av en äldre tik är idealiskt. Här spelar det ingen roll att Dima är en kastrerad ung hanhund. Alla unga individer bör få chansen att lära sig av äldre individer om livet. Hundar är flockdjur och lär av varandra. Följer flocken. Vilket man som hundägare kan utnyttja på olika sätt. Aili kan en hel del om vilka regler som gäller och hur man uppför sig i olika sammanhang, vilket är en trygghet för Dima. Som redan som mycket ung i Ryssland lärde sig att undvika bråk. Men även att vara vän med andra hundar. En överlevnadsstrategi. Troligtvis något som sitter i hans gener, som höll hans föräldrar vid liv i en tuff tillvaro. Kanske är det så. Kanske är det så att han föddes under ordnade omständigheter hos människor men hamnade på avvägar. Det enda man vet är hans dna och det säger att han är en 'byracka frå östra Europa'. Fritt översatt.
När Aili gör som Matte ber henne hänger Dima oftast på och gör som Aili. Vilket är väldigt bra när det gäller inkallning. Sådana basala kunskaper som 'sitt' och 'ligg' och' gå och lägg dig' kunde han redan tidigare. Samt en hel del annat som hans första svenska matte lärde honom. Han kan 'hälsa' och han kan 'high five' och han kan nästan 'sitta vackert'. Dima är en hund med tur! Han har redan mycket tidigt i livet fått väldigt mycket kärlek och god omsorg.
Kombinationen av en ung yster hund som vill bli omtyckt av alla och en äldre tik som ibland vill leka och inte sällan själv tar initiativ til lek, men ibland bara vill vara ifred, kan ställa till det lite för Dima. När Aili vill vila och få vara ifred drar hon sig undan under matbordet i vardagsrummet nära braskaminen. Hennes absoluta favoritplats för vila dagtid. Vid Dimas ankomst ville han ha hennes uppmärksamhet mest hela tiden och han lyssnade inte på hennes morrningar. Matte styrde upp och stöttade båda hundarna. Vartefter har Aili gått i viloläge lite mindre diskret och med mycket låga temperaturer ute ville Aili få vila ifred på ryamattan framför brasan. En plats som var Modjis och ledig när Dima anlände. Båda hundarna ville ligga där nu. Det har gått välidt bra och Aili har sökt Dimas närhet. Är det kallt skall man ligga nära och kalldraget längs golvet sammanförde hundarna.
Så länge båda ville vila och var överens fungerade det fint. När Aili ville vila och Dima absolut ville leka en tidig morgon nyligen gick det inte lika bra. Aili visade tydligt att hon ville vara ifred. Dima ignorerade detta. Aili morrade och Dima lämnade henne inte ifred. Då rann sinnet över på Aili. Fly förbannad flög hon på Dima. Som inte svarade upp. Han duckade och försökte sjunka genom golvet intill Mattes fötter. Dima blev trängd och Aili gav sig inte. Nu jäklar skulle slyngeln få lära sig att respektera en vuxen hunds åsikter och önskemål om att få vara ifred! Aili skulle en gång för alla sätta pojkvaskern på plats. Men Aili var lite väl grinig så här tidigt på morgonen och Aili respekterade inte att Dima faktiskt inte svarade emot. Matte höjde rösten rejält. Snudd på att taket ramlade ner. Aili dröp iväg in under bordet. Dima reste sig upp och såg undrande ut. En inspektion visade snabbt att inga skador uppstått på Dima. Han var bara lite våt i den långa pälsen på några ställen. Aili hade fått sitt sagt utan att skada Dima. Svordomarna hade haglat över den respektlösa unghunden. Matte ansåg att Aili tillgripit övervåld för att förklara sin åsikt, så hon fick vila vidare i uterummet. Dima knöt sig på mattan och lugnet var återställt. Aili var inte ens våt i pälsen.
Dima presenterades som varande reserverad mot främmande männsikor. Det är inte Aili. För övrigt skulle inte Matte och Husse beskriva Dima som reserverad, snarare lite försiktig. Hans nyfikenhet får honom att gå fram och hälsa men på hans villkor. Man skall för övrigt aldrig kasta sig över en främmande hund och hälsa lutad över hunden. Vem skulle inte bli resrverad då? I träningsgruppen är det idel hundkunniga människor och vid det första mötet med dem upplevdes inte Dima som en reserverad hund, men försiktig. På promenaderna hemmavid sker ibland möten med människor som någon enstaka gång ibland stannar till en stund. Då går Aili fram och hälsar när någon vill bli hälsad på. Dima ser och Dima hänger på. Med en äldre och en yngre hund i flocken blir det mycket 'do as I do' i praktiken. Inte alltid positivt dock. Dumheter lär sig flocklevande djur lika snabbt! Innebär de en vinst kanske dumheterna fastnar fortare än de goda vanorna. Lapska Vallhundar är smarta hundar. Dima påminner väldigt mycket om en Lapsk Vallhund på många sätt!
Dima har lärt sig av Aili att använda sin röst. När han första gången skällde unde lek stannade Aili upp! Matte och Husse tittade upp! Var det lilla Dima som lät så där?! Jisses vilken röst grabben hade! Hans skall är bland de grövsta Matte och Husse har hört. Dimas skall låter som vore det sprunget ur djupet av en gigantiskt stor hund. Frågan är om skall är en lämplig markering hos funna figuranter i framtiden. Det skallet hörs! Öronproppar till figuranterna. Det kan nog skrämma en del och bor man ute i skogen är det inte så dumt med en hund som låter som många gånger större än vad den är, när någon kommer in på tomten eller knackar på dörren.