Snön föll / vräkte ner hela lördagen som på så många andra ställen runt om i landet. Men tydligen skulle just Upplandskusten och norrut få sig en extra släng av sleven. Det var vitt i luften och sikten nästan obefintlig tidvis under förmiddagen. Husse tog med sig hundarna ut en stund och skottade undan en del av snön, som var tung och blöt och besvärlig. Det riktigt dröp om den.
Efter lunch var det åter dags att gå ut och flytta snö och då tog Matte tag i snöskyffeln när Husse körde snöslungan. Buskarna i trädgården låg nerplattade under den tunga snön och den övre kycklingnätdelen på staketet sackade och buktade. Tyngande snö måste bort. Násti drog sig tillbaka till fällarna i hundkorgen på glasverandan, medan Modji och Aili roade sig på olika sätt i snön. Gamla ben grävdes fram och yrhättan Aili lät inte sin mamma vara ifred. Aili är som sin mormor och hennes syster när de var yngre - utstuderade retstickor!
Násti och Rassi är mycket lika både till sitt sinne och inte alls olika till exteriören heller. Aili är som sagt också en retsticka, men mycket intensivare! Aili går på mer fysiskt och knuffas och buffas och lämnar inte ifred. För en som tänkt sig en Lapsk av det lugna och gårdshundliknande slaget, som rasen uppenbarligen beskrivs av en del, hade hon blivit en stor besvikelse. Aili kan upplevas som väldigt mycket hund, när hon på sitt intensiva sätt vill få igång omgivningen eller bara hälsa. Hon är också väldigt mycket hund när hon får söka fritt efter figuranter! Vilket är en stor tillgång! Hon bangar inte för lite skit i vägen och hon ger inte upp när det blir knepigt! Men tänker man sig en Lapsk Vallhund som en lugn gårdshund och får hem en Lapsk med mycket motor och intensitet som sin första hund, kan det nog bli en överraskning när hunden, som Aili, närmar sig 1½ år med stormsteg. En vanlig ålder för omplaceringar, av orsaken att hunden behöver ett hundvant hem med mycket tid och där man kan ge hunden både fysisk och mental stimulans. Aili är en mycket rolig hund att leva tillsammans med! Med en yrhätta som det sprutar ur öronen på har man inte tråkigt. Det är tur att Aili har ett "jobb".
När Matte i vissa fall skakat, men oftast med händerna föst av snön från staket och buskar samt med skyffel skottat en andra gång framför hus och bilar, fortsatte hon snöleken men nu med hundarna. Matte tänkte göra en snögubbe, men Aili ville vara med så intensivt att Matte ändrade sig. Matte rullade en stor snöboll och Aili skulle göra likadant och hjälpte till att rulla med båda framtassarna. Vilket fick snöbollen att krympa i nästan samma takt som Matte fick den att växa. Mattes handskförsedda händer tryckte snöbollen framåt och Ailis kloförsedda tassar krafsade sönder den. Aili och Matte lekte tillsammans. Till slut var snöbollen lagom stor för påbörjandet av snögubbens mittparti, men så långt kom inte Matte. Alla de tre hundarna var nu nyfikna på Mattes stora snöboll och upptäckte att man kunde hoppa upp på den. Varför Matte tränade in ett litet cirkusnummer, där hundarna växelvis fick hoppa upp på snöbollen och sitta eller stå.
När kvällen kom låg det blöta vantar på tork överallt. Det såg nästan ut som när Matte var dagmamma. Snön föll oupphörligt.
