Nástidottern Signe (Gátchis Átjájuoksa Lahji) har tävlat lydnadstvåan. Fick godkänt och blev uppflyttad till trean! Stort GRATTIS! Signe tävlar även i spår med framgång!
Så här skriver hennes matte i sin blogg på Rävrackans Kennel: " Ja ikväll har vi tävlat 2an jag och Signe. Hon hade den allra gladaste attityd och var en fröjd att tävla med ! Rutan som krånglat fick vi 9,5 på, så tränandet jag skrev om i inlägget innan har givit resultat :) " http://www.nogg.se/blogg.asp?idHomepage=49733
Här kan man även se poängen på hennes son Ivans MH. Ett mycket bra MH för övrigt.
Torsdagen blev en dag med vila för knytten. Eftersom de avmaskades på onsdagen, ville inte Matte belasta dem med några nymodigheter dagen efter. Även om den första avmaskningen inte förefaller ha påverkat dem negativt på något sätt. Ingen har visat några tecken på mask och de vuxna hundarna avmaskas samtidigt.
Knytten uppträdde som vanligt och varvade vilda leka med djup sömn. De äter gärna av valpmaten och tycker nog ändå att deras mamma kunde tillbringa mer tid med dem. Så fort Modji kommer in i köket blir hon anfallen av sina fyra avkommor, som hänger sig fast i tuttarna när Modji skall dricka vatten, eller småstäda någon kissfläck som Matte missat. Modji vaggar omkring med fyra tvåkilosknytt hängande under sig. Matte har viss förståelse för att Modji drar sig för att hoppa över skivan i dörröppningen oftare än nödvändigt. Hon har väl förstått att Matte tagit över en liten del av försörjningsbördan.
Matte tog med Násti och Modji på en långpromenad vid sjön och i skogen med lösa hundar. Något hundarna föreföll njuta av lika mycket som deras matte. Men jisses så halkigt det är, med såphala löv över dolda tallrötter, slingrande över stigen! Matte tittar stint neråt och skulle nog kunna traska rakt under en älg utan att märka det..... Måste därför stanna med jämna mellanrum för att njuta av den vackra omgivningen.
Fredag.
Först kom elektrikern, som skulle ansluta en fläkt i våtutrymmet/toan. Han fastnade naturligtvis helt kort framför köket, när han fick se de fyra nyfikna knytten.
Strax efter det att han var klar hade knytten somnat och lämnades ensamma för första gången. Matte tog med båda de vuxna hundarna i bilen och for ner till Brottby för att hämta yngste sonen vid bussen. Modji var påtagligt glad över att få följa med! Något hon inte fått göra på en månad.
Sonen som var jämnårig med familjens Husky och växte upp med Doggy ur samma matskål och sov i samma hundsäng, är mycket lämplig för socialträning av knytt. Han är även ett bevis på att hundmat inte skadar ett människoknytt. Han blev två meter lång med visst tillskott av människoföda....
Nu fick han umgås med knytten på nära håll och bar omkring på dem en och en. Vilket även innebar viss miljöträning på hög höjd! Det hade de inget emot, då en högt placerad position ger en god överblick och hög status. Sonen fick även vara behjälplig när knytten skulle äta valpmat ur skål. Han hjälpte även gärna till med att lära Aili att klara även den sista biten över boardskivan i köksöppningen.... Något han tyckte var bra. Matte tyckte var mindra bra!
Han tog sedan med sig Násti och Modji på en långpromenad och hoppades nog att Aili skulle glömma vad han just lärt henne.
Det gjorde hon inte. Under natten till lördagen utnyttjade hon den nya kunskapen och tog sig ut för att söka upp sin mamma. I mörkret hittade hon henne inte, varför hon påminde Matte om sitt extranamn - Sirénen.
Men Aili var ur valplådan före sina syskon och både hennes mamma och mormor var riktiga klätterapor som knytt och är det fortfarande. Så inget annat var att vänta. Hon följer mönstret. Det lär inte dröja länge innan syskonen hennes tar efter....